Dodgeball

Björngårdsskolan, Maria prästgårdsgata

Dodgeball är ett enkelt spel: två lag försöker träffa varandra med stora mjuka bollar på en rektangulär plan. I Sverige är det känt som spökboll, sedan länge ett välbekant inslag i skolgymnastiken.

27-årige Markus Persson är både musikkonsult och modell men fram för allt leder han den svenska dodgeballrörelsen. Just nu försöker han starta Svenska Dodgeballförbundet och ser fram emot att dra igång både korplagsspel och nattklubbskvällar med dodgeball på dansgolvet.

– Det började med Ben Stiller-komedin ”Dodgeball”, säger han. Jag tycker kanske inte filmen är så jävla bra själv men den drog igång en trend i New York där dodgeball blev organiserad verksamhet, som korpfotboll ungefär. Jag bodde i New York och gick till McCaren Park i Brooklyn. Varje söndag spelade liveband i parken och det var också dodgeball där vem som helst kunde vara med. Jag tänkte direkt att det vore grymt att få igång något sådant i Stockholm. Det är inget machosportande, bara jävligt lätt och billigt att spela.

Vad utmärker dodgeball som sport?
– Det kan svänga väldigt snabbt. I fall du blir träffad åker du ut, men om någon i ditt lag tar en lyra får du komma in igen samtidigt som en motståndare åker ut. Så även om ett lag bara har en spelare kvar kan det vända. Sen är det spektakulärt när folk tar lyror eller får skott i skallen.

Spelandet har pågått sedan januari, utomhuspremiären gjordes i långkalsonger och via Facebook-gruppen ”Stockholm Dodgeball Association”, som i skrivande stund har strax över 200 medlemmar, har spelandet blivit en tradition varje söndag på Södermalm.

– Vi spelar på Björngårdsskolan, där finns en riktig ”dodgecage” med helt perfekta mått, galler och gummigolv. Första gången vi körde där råkade det vara ett barnkalas på skolgården. Barnen blev ju helt lyriska när de såg oss och kom med i matchen. Och det är lite så det funkar, flera gånger när vi kört har folk råkat gå förbi och sett oss och hoppat in och spelat lite.