"Röda linjen" visar tunnelbanan som ingenmansland

Åtta rollfigurer, en tunnelbanevagn och en massa musik. Det är några av de viktigaste beståndsdelarna i föreställningen "Röda linjen".

– Vi vill blanda högt och lågt, vitt och brett, roligt och sorgligt, grått och färgsprakande, säger Ingela Lundh om sin och Emelie Nymans föreställning ”Röda linjen”, som gör lycka på Mosebacke Etablissemang. Med den här föreställningen begår de sin svenska debut som duo, men båda har var sin gedigen bakgrund som skådespelare. Ingela Lundh är utbildad i London där hon stannade i sju år, Emelie Nyman utbildade sig i New York och stannade i fyra.

– Men vi har känt varand­ra mycket längre än så och vi har alltid längtat efter att göra något tillsammans, säger Emelie Nyman.

­– Vi har samma humor och samma vilja att blanda stilar, genrer och känslo­lägen, säger hon.

Sagt och gjort. I maj satte de sig på var sin stol och började improvisera och ur det föddes en rad olika rollfigurer.

– Vi visste inte annat än att vi ville berätta om Stockholm, om ensamhet och beteenden och att vi skulle blanda stilar och konstformer som opera, musikal, fars, stillsam humor och opera. Inspirationen har vi tagit från oss själva och vårt eget liv.

– Jag föreslog att vi skulle göra något om tunnelbanan. Den är ett slags ingenmansland där alla är så avtrubbade och ser ut som om tunnelbanan tagit deras själar, säger Emelie Nyman.

Det blev tunnelbanan och att det just blev den röda linjen är självbiografiskt:
– Vi är båda födda längs den. Jag i Ropsten och Inge­la i Skärholmen.

När de improviserat färdigt satte de sig ner och skrev. Och sedan skalade de av. När destillatet var klart återstod åtta roll­figurer åt var och en, en tunnel­banevagn, en gitarr, en peruk och ett antal hattar. Samt en avsevärd mängd musik som pendlar mellan Puccini och örongodis.

– Som vi tolkar på vårt sätt, säger Emelie Nyman.

Bland de rollfigurer som blev kvar finns bland andra Hyenan som ger sig själv en tidsfrist på tre stationer för att hitta en pappakandidat.

Den sextiofemårige gymnasieläraren Berndt som älskar sudoku och som faller offer för Hyenan.

Lajla, ålder okänd, som går omkring i tunnelbanan med en sjal för ansiktet och säger help me, please.

Anna-Lena från Grums, 16 eller 35 år, ingen vet. Älskar alla men ovisst hur många som älskar henne.

Ett antal tonårstjejer.

”Röda linjen”, Mosebacke Etablissemang i kväll kl 19. Ges också den 30 oktober.