På stan möter Malena Tuvung, stjärna i "Cats"

Det var tjugo år sedan musikalen ”Cats”senast framfördes i Stockholm. Men i dag går den upp igen på Cirkus. Malena Tuvung spelar Grizabella och sjunger musikalens mest kända sång, ”Memories”.

Det känns lite konstigt att stå bredvid en grupp vuxna människor som åmar sig som katter. De låtsas ha tassar och gör konstiga ljud. En koreograf säger att de ska svanka mer och visar ett danssteg. Sedan börjar en orkester spela och kattmänniskorna rör sig graciöst och, faktiskt, kattliknande till musiken. Imponerande. Malena Tuvung är en av katterna. Hon spelar Grizabella, en gammal diva vars stjärna börjat dala och som kommer tillbaka till sina gamla kvarter efter en bejublad karriär utomlands.

Vem är Grizabella?
– Hon har varit en älskad artist och njutit av sin framgång. Men när hon kommer tillbaka märker hon att de andra inte vill veta av henne. Hon kan inte förstå varför. Hon har varit i väg, folk har pratat och det har spridits rykten.

Har du katt?
– Ja, men hon har inte varit till någon hjälp alls. Hon ligger bara platt som en padda och rör sig inte. Jag spelade häst för två år sedan i ”My fair lady”, jag får verkligen dra på mina djurerfarenheter.

Var hittar du inspiration?
– Jag tänker på Michael Jackson och Liza Minnelli. Två stora världsstjärnor med långa, häpnadsväckande karriärer bakom sig. Tänk på allt fantastiskt de gjort! Och ändå fokuserar man på skandalerna, eller på de sista tio minuterna i deras långa liv. Jag såg Liza ­Minnelli uppträda på Scandinavium förra året, hon hade en riktigt dålig kväll och blev utbuad. Det var fruktansvärt beklämmande. Sen gick jag hem och kollade klipp från hennes liv på YouTube och tänkte ”Hon är inte värd det”. Henne har jag tänkt på mycket.

Hur känns det att framföra ”Memories”, den mest kända låten ur ”Cats”, som tidigare spelats in av storheter som Barbara Streisand och Elaine Paige?
– Jag har övat på den låten i ett och ett halvt år nu (skratt). Nä, men jag jämför mig inte, jag gör bara mitt yttersta.

Har du sett ”Cats”?
– Jag såg den i London när jag var tretton fjorton. Det är lite pinsamt men jag somnade.

Ärligt talat, varför ska man se en föreställning där vuxna människor klär ut sig till katter?
– Den är ju så klassisk. Musiken är fantastisk, det finns olika stilar och genrer med. Den tilltalar alla åldrar. Den har ingen superröd tråd direkt, den är ju baserad på en diktsamling så det är egentligen bara olika katter som presenteras och deras olika personligheter. Det är som en saga nästan.

Kommer den att funka i dag?
– Absolut. ”Cats” är en dansmusikal också. Så med program som ”So you think you can dance?” och ”Let’s dance” tror jag det finns ett stort intresse av dans nu för tiden. Musikal är dessutom också en lätt form att ta till sig, det är bara att sätta sig ned och njuta.

Cats har premiär torsdagen den 3 september på Cirkus, Djurgårdsslätten 43–45.