Veckans lantis: Torbjörn Flygt

Författaren, samhällsskildraren och Malmö-bon Torbjörn Flygt slog igenom med boken ”Underdog” 2001, en roman han även erhöll August-priset för. Sedan dess har han kommit ut med boken ”Verkan” och debuterat som dramatiker med pjäsen ”Karriär” på Malmö Dramatiska Teater. Nyligen släppte han sin femte roman, ”Himmel”.

Varför har du valt att inte bo i Sthlm?
- Jag har varit på väg att flytta många gånger, men det har fallit på att Stockholm är 60 mil norrut. Ska vi flytta, måste det vara söderut, ner på kontinenten. Malmö är ett bra basläger, vi kör över bron och efter ett par timmar är vi i Hamburg, Berlin, och efter ytterligare några timmar i Centraleuropa. Jag vill inte isoleras i Europas norra utkant.

Har du testat på det någon gång?
- Jag har bott i omgångar hos vänner. Så pass mycket att jag hittar lika bra i Stockholm som Malmö. Men jag har också gått i mörkret och gråslasket på Folkungagatan i februari, mars och frågat mig: Vad gör jag här? Och åkt ner till Skåne, där våren stått på för fullt.

Längtar du någonsin tillbaka?  
- Jag längtar alltid till Stockholm. Det är en vidunderligt vacker stad och jag har fler vänner här än i Malmö.

Var bor du nu?
- Malmö.

Har du hittat hem?
- Gör man någonsin det?

Tror du att dina böcker påverkats av var du bor?
- Inte vad gäller språk eller stil, ton eller tema, som speglar mig och min röst och inte bostadsort.

Hur tror du att du skrivit om du bott på Götgatan på Södermalm?
- Förmodligen hade de utspelat sig i Stockholm. Jag är en observatör, noterar det jag har omkring mig, miljöer, människor, och använder mig av det litterärt. Jag vill fånga vår tid i text, och då måste jag göra det där jag befinner mig, här och nu.

- Den stora förändringen under senare år är att så många författare väljer att bo kvar ute i landet, inte flytta till Sthlm som tidigare generationer författare. Det är enbart av godo för litteraturen och läsarna. Vi får fler olika skildringar av Sverige. Men samtidigt har tyvärr stockholmsromanen, en klassisk genre, försvunnit. Jag kan längta efter en samtida stockholmsskildring.
 
Hur går det att var kulturarbetare och inte bo i Stockholm?
- De senaste åren har jag suttit i New York, Berlin, München och Rom och skrivit böcker och dramatik. Det är samma vita skärm som ska fyllas med tecken varhelst man jobbar. Men en del av det som görs i Sockholm med lokal karaktär lyfts ofta upp till riksintresse av medierna, som är stockholmsbaserade.

Förutom uttalet, skiljer sig språket mellan Stockholm och Malmö på andra sätt?
- Det är enklare att träffas och umgås i Malmö. Det är bara att ringa och sätta sig på cykeln och träffas en kvart senare. Att ta sig till vänner i andra stadsdelar i Stockholm ter sig som månadslånga projekt med pennbitande kalenderplanering. Att tempot och stressen är högre gör det inte enklare.

Hur brukar du bo när du är i stan?
- Alltid på Rival. Av alla hotell jag bott på genom åren, i Sverige och utomlands, finns det inget med samma känsla, samma värme och lika tillmötesgående personal. Det har hänt att jag avstått från att resa till Stockholm därför att Rival varit fullbokat.

Är du här oftare som ”turist” än i jobb?
- Nej, men vi försöker åka upp med jämna mellanrum bara för att hälsa på vänner.

Hur ser en typisk dag ut när du är i Stockholm?
- Möten på förlaget på Riddarholmen. Jag vill träffa så många av dem som möjligt när jag är uppe. Middag hemma hos vänner på kvällen.

Vad missar du absolut inte när du är uppe i Stockholm?
- Jag är inte så fast i stadsdelstänkande som många stockholmare, jag har mina rundor både kring Sture och på Söder, och till de fasta punkterna hör Götrich lika väl som Herr Judit. Men mina ”måsten” skiftar över tid.

Finns det något som är unikt för Stockholm, som du saknar där hemma?
- Det finns stundtals en bymentalitet av ett slag som jag aldrig ser någon annanstans. Oförmågan att tänka utanför tullarna. Jag fick en gång frågan: När du åker till Göteborg, åker du norrut eller söderut då? Det är inte lätt att leva så isolerat uppe i norr. Och: Är något inne, har alla det.  
Ingetdera saknar jag.

Hur upplever du den typiska stockholmaren?
- Finns nog ingen plats i Sverige där jag blir så vänligt bemött. Snacket om den dryge, snipmunnade stockholmaren är för mig mest en myt.

Bästa Stockholmsupplevelsen?
- Jag var i Stockholm med dottern, då sex år, i höstas. Vi hade fina dagar tillsammans och jag fick upptäcka ”barnens Stockholm” som jag inte ser annars.

Och värsta..?
- En midsommarhelg. Det var som en neutronbomb slagit ner i stan – inte en käft syntes till. Det var otäckt ödsligt att promenera genom stan – tills massorna bussades tillbaka från skärgård och lantställen.

Har du några särskilt minnesvärda upplevelser från utekvällar i Stockholm?
- Just nu ser jag mest fram emot en fest hos en kompis som vi flyger upp till på lördag. Den kommer att bli minnesvärd.