Veckans lantis: Peter Englund

Som Svenska Akademiens ständiga sekreterare kommer han att ha Sveriges ”näst vackraste” kontor, inrymt i Börshuset i Gamla stan. Det är belöningen för att pendla för veckans lantis, författaren och historikern Peter Englund.

Var och hur bor du nu?
- Jag bor på landet, halvannan mil nordost om Uppsala, i ett hus.

Känner du att du har hittat hem?
- Ja, den mån man som utflyttad någonsin kan hitta hem.

Varför har du valt att inte bo i Stockholm?
- Vilken besynnerlig fråga: den måste man vara stockholmare för att ställa antar jag. Motfråga: varför bor inte du i Berlin?

När du hör ordet Stockholm, vad är det första du tänker på?
- Flödet av människor i gången under Vasagatan, från och till Centralen.

Minns du första gången du var i Stockholm?
- Ja, jag var 19 och skulle på SSU-kurs. Jag åkte tåg, vaknade upp i en stor stad, och gjorde mig klar att stiga av, men en vänlig konduktör upplyste mig om att det var Gävle.

När du växte upp, i Boden, pratade man om Stockholm någonting?
- Stockholm förekom ofta i samtalen hemma i Boden, som en fjärran, närmast mytisk storhet, betraktat med en blandning av skepsis och avund. I Uppsala är synen långt mer avmärkvärdigad.

I dokumentären ”H:r landshövding” säger Anders Björck, lite skämtsamt, men dock, i en intervju med Radio Vättervåg att ”här [i Uppsala] har alla frack” – hur pass pompöst, eller traditionsbundet, är Uppsala i jämförelse med Stockholm?
- Vet inte om det går att jämföra, men universitet och studentnationerna står onekligen för en typ av traditioner som sopats bort i den flytande och oroliga huvudstaden.

Du har ju jobbat en hel del i Stockholm, är det ”dumt” rent karriärmässigt att inte bo i staden också?
- Vad gäller vissa branscher, inte minst de mediala, kan jag tänka mig att det är en definitiv nackdel.

Kan man vara Akademiens sekreterare på distans, eller kommer du att arbeta i Börshuset?
- Ja, jag kommer att ta Sveriges näst vackraste tjänsterum i besittning. (Det vackraste är utrikesministerns. Har jag hört.)

Äter ni verkligen ärtsoppa varje torsdag på Gyldene Freden?
- Under mina fem år i Akademien har jag nog varit med om att äta den rätten två gånger. Så ärtsoppan på torsdagarna måste nog avfärdas som en urban vandringsmyt.

Var äter du lunch i Gamla stan?
 - På Stadmissionens fik vid Stortorget.

Vad längtar du hem till som du inte finner här?
 - Min familj, avskildheten, tystnaden.

Finns det något som är unikt för Stockholm, som du saknar där hemma?
- Där bor och verkar en rad människor som jag tycker mycket om, och som jag bara träffar när jag är där. Sedan är ju Stockholm, som alla stora städer, mycket tilldragande och samtidigt aningen skrämmande på grund av sin energi, sin volym och sin brokighet.

Hur upplever du den typiska stockholmaren?
- Om det finns en typisk stockholmare antar jag att det är en inflyttad lantis, angelägen att inte framstå som en sådan.

Vad har du för känsla i magen när tåget rullar in på Stockholm central?
- När tåget rullar in är det alltid ett ögonblick för samling – av ytterplaggen, av pappren, av anletsdragen – för då är det dags. För något.