Veckans lantis: Martin Emtenäs

 Var och hur bor du nu?
- Varannan vecka i en lägenhet i Umeå. Och varannan vecka är jag på inspelning lite här och var i Sverige.

Känner du att du har hittat hem?
- Nej, det kan jag inte påstå. Jag är uppvuxen i Oxelösund i Södermanland och kan längta söderut. Framförallt på våren: här uppe det vinter, vinter, vinter. Sen smäller det till och blir högsommar på ett par veckor bara. Våren får liksom aldrig vara med.

Varför har du valt att inte bo i Stockholm?
- Jag har egentligen inte valt bort Stockholm, det är nog snarare så att jag inte valt att inte bo i Stockholm. Jag gör det bara inte. Så att säga.

Har du testat på det någon gång?
- Ja, jag jobbade en sommar i Stockholm. Delade ett galet trångt studentrum med en kompis och gjorde radioreportage åt P3 på dagarna. Det var rätt schysst faktiskt, men när sommaren tog slut gjorde vikariatet det också.

När du hör ordet Stockholm, vad är det första du tänker på?
- En blandning av sött och salt. Och stora råttor på Hötorget.

Hur går snacket om Stockholm där du bor? Är det något man pratar om?
- Fjollträsk, menar du? Haha. I Norrland är det många som har lika dålig koll på södra Sverige, som Stockholmare har på Norrland. Fast här i tv-huset i Umeå pratar vi mer om Stockholm som om det vore en del av SVT, än en egen stad.

Är det ”dumt” rent karriärmässigt att inte bo i Stockholm?
- Det kan det nog vara. Det är ju lättare att knyta nya kontakter när man är mitt i vimlet. Att bo i Umeå känns mer unplugged.

Vad är den största skillnaden mellan orten där du bor och Stockholm i allmänhet?
- Att man inte kan gå på nattbio. Inte för att jag skulle göra det så värst ofta, men jag gillar känslan av att det går.

Vad borde stockholmare lära sig av folket där du bor, och vice versa?
- Det är en lugnare lunk här. Norrland är lite som Jamaica, fast på is. Det konceptet borde vi exportera! Och så skulle ni Stockholmare kunna komma hit och lära ut hur man kör i en rondell. Det är många som missat den kursen.

Hur ser en typisk dag ut när du är i Stockholm?
- Antingen är jag ute på jobb, och då är det ont om tid, stressigt och mest fokus på det ihopknölade körschemat jag har i fickan – och som vi sen ändå struntar i. Eller så är jag ledig och då är det god kall öl, kompisar från förr och alltid ett obligatoriskt besök på Slagverket för att lukta på cymbaler.

Vad missar du absolut inte när du är i Stockholm?
- Att äta en riktigt bra kebab. Det har jag inte lyckats hitta i Umeå än. På tio år.

Bästa Stockholmsupplevelsen?
- Red Hot Chili Peppers i Globen -95. Basisten Flea spelade extranumret ”Pea” alldeles ensam på scen. Och alldeles naken. Kronprinsessan Viktoria var där, hoppas hon tyckte det var bättre än alla folkdräkter hon måste titta på annars.

Värsta Stockholmsupplevelsen?
- Vi gjorde ett program om råttor på en soptipp i Stockholm. En rätt fascinerande upplevelse egentligen, det fullständigt overkliga myllret av tjockråttor i sophögarna. Det var natt, och all personal hade gått hem. Råttorna ägde hela stället. I det dunkla ljuset trampade jag i en liten vattenpöl som visade sig vara flera decimeter djup. Sopjuice och råttkiss är inte vad man vill fylla skorna med.

Finns det något som är unikt för Stockholm, som du saknar där hemma?
- Tunnelbana hade varit smidigt. I alla fall på vintern.

Hur upplever du den typiska stockholmaren?
- Hopplöst fast i ekorrhjulet, och glad över det.

Vem personifierar stockholmaren för dig?
- Jerry Williams, kanske. För var annars i världen lirar man kvarpa, om inte i Stockholm?

Vad har du för känsla i magen när ditt tåg rullar in på Stockholm central?
- Det känns alltid bra, även om det oftast bara handlar om att mellanlanda några timmar. Ska jag vara där längre så har jag förmodligen semester, så då känns det ännu bättre.