Veckans lantis: Marcus Birro

”Jag vet folk som skyllde sin magsjuka på 'de förbannade nollåttorna'.”

Under ett av sina första besök i Stockholm bet han en kille i benet, blev utvisad och åkte till Rågsved. Vi har undersökt författaren, fotbollsexperten och radioprogramledaren Marcus Birros relation till Stockholm.

Var och hur bor du nu?
- Jag har äntligen lämnat tröstlösheten och herr Jante i min hemstad Göteborg. Jag har sagt farväl till Baileys till frukost och sunkiga 21 kvadrat vid Ullevi och bor nu i en sekelskiftesvåning mitt i Norrköping. Att flytta hit är bland det bästa jag gjort.

Varför har du valt att inte bo i Sthlm?
- Det är inget val. Det har bara blivit så. Stockholm är inte hela världens medelpunkt även om en del där tycks tro det.

Har du testat på det någon gång?
- Jodå. I början av 99 hade jag en flickvän som bodde i sin systers lägenhet vid S:t Eriksplan. Jag ville flytta från Göteborg redan då och lyckades snacka mig till ett SJ-kort från SR P3 där jag jobbade då. Jag förstod dock ganska snabbt att Sofia inte var inne på samma linje som jag när jag frågade om vi skulle bo ihop och hon gav mig nedersta byrålådan för mig att ha mina grejer i… Vem kan klandra henne? Jag söp som ett svin då.

När du hör ordet Stockholm, vad är det första du tänker på?
- Arbete. Jag är i Stockholm flera gånger i veckan. Jag tänker också på fina promenader i snöfall längs Nybrogatan. Jag visste inte att det var ohippt att gilla Östermalm. Jag tyckte det var vackert innan jag förstod att man inte ska gilla de där kvarteren. Jag tycker om att stå på Östermalmstorg i snöfall och sedan snedda över vägen och in i kyrkan som ligger där.

Du är uppvuxen i Angered. Hur gick snacket om Stockholm där när du var ung?
- Jag säger som Thåström: ”Jag har gjort mina straffår i förorten.” Jag flyttade in till staden med familjen när jag var tolv så det är nog riktigare att säga att jag är uppväxt i Göteborg. Vi bodde mitt i city, mitt emot där Operan ligger nu.

Minns du första gången du var i Stockholm?
-En av de första gångerna var 1987 och jag spelade fotboll i GAIS, vilket komplicerade livet för mig, eftersom jag höll (och håller) på ÖIS. Det var Pojk-SM och jag fick komma in med kvarten kvar mot Elfsborg men blev nedsparkad och bet en kille i benet och blev utvisad. Istället för att träna med laget så åkte jag till Rågsved för att kolla vart Ebba Grön hängde. Där och då tog mitt liv en avgörande vändning.

Har ditt fotbollsintresse påverkat din bild av Stockholm?
- Som sagt, jag är Öisare och vi är få och godhjärtade. Det är ett av de andra lagen i Göteborg som har ett komplicerat förhållande till fotbollslag från Stockholm, eller strax söderifrån. Jag har vänner som håller på Hammarby, Djurgården och AIK.

Om man läser biografin på din hemsida handlar din uppväxt till stor del om bandet Imperiet. Drömde du mycket om Rågsved eller att hänga på Röda Rummet som ung?
- Nu är det ju Ebba Grön som repade i Rågsved. Thåström tror jag är från Högdalen. Imperiet var väl väldigt mycket Stockholm? Men jag älskar den gruppen för allt den fick mig att känna. Deras texter och musik berättade för sådana som oss att det var okej att stå utanför och kika in. Man borrade ett hål i muren.

Är det ”dumt” rent karriärsmässigt att inte bo i Stockholm?
- Jag har ingen aning. Jag har aldrig sett på mitt liv eller mitt yrke som en karriär. I så fall är jag en idiot som gett ut tio böcker om kärlek, längtan, svärta och sorg. Dessutom tar det bara en dryg timme med tåg (när tåget är i tid…) till Stockholm från Norrköping så jag har nästan lika långt eller nära till Stockholm som en del av mina vänner som kaxar sig och skryter med att de bor i Stockholm…

Finns det några fördelar/nackdelar med att vara en offentlig person i en mindre stad, jämfört en stor?
- Jag ser mig inte som en offentlig person. Lundell är en offentlig person. Thåström kanske. Jag är en poet från Göteborg som nu bor i Norrköping. Det är allt en jävla skillnad. Finns det människor som tänker och agerar utifrån att de själva anser sig vara ”offentliga personer”? Det låter läskigt.

Vad är den största skillnaden mellan Norrköping och Stockholm i allmänhet?
- Här i Norrköping är det aldrig kö, till någonting, någon gång. Staden är ju byggd för långt fler människor än som bor här nu, idag. I Stockholm är det väl tvärtom. Men jag älskar att vara i Stockholm. I Göteborg fanns det ju människor som definierade hela sina liv utifrån Stockholm. Jag vet folk som skyllde sin magsjuka på ”de förbannade nollåttorna”. Det är ett oerhört tröttande sätt. Jag tycker om Stockholm. Men efter en hel dag där är det skönt att komma hem till ett lätt öde, melankoliskt men välkomnande Norrköping.

Vad borde stockholmare lära sig av folket där du bor?
- Att slappna av i musklerna i ansiktet. Folk ser så sammanbitna ut. Som att ta en promenad från ett kvarter till ett annat, utgör en sorts bajsnödighet för dem.

Hur ser en typisk dag ut när du är i Stockholm?
- Anländer om jag har tur inte mer en tjugo minuter sent. Tar tunnelbanan till Nybrogatan där Fan-Tv har sina lokaler eller så åker jag vidare till Gärdet för att sitta i Canal plus och snacka italiensk fotboll. Sedan går jag gärna på någon genuin italiensk restaurang och äter gott. Sedan åker jag hem.

Vad missar du absolut inte när du är i Stockholm?
- En promenad längs Nybrogatan och så in i så många kyrkor som möjligt.

Bästa Stockholmsupplevelsen?
- Jag såg Thåström på Ritz 1989. Året innan hade Imperiet spelat sin sista spelning där och vi var för unga för att komma in men stod backstage (vid Kvarnen) och väntade i flera timmar och till sist kom bandet och vi fick gå in med dem och åka varuhiss ner till lokalen och jag träffade en tjej från Midsommarkransen som smakade hallon när man kysste henne och vi hånglade till Blå Himlen Blues.

Värsta Stockholmsupplevelsen?
- I slutet av nittiotalet var jag och brorsan uppe för att… supa… och vi hängde med Just D som gjort konst av supandet och på natten skiljdes vi åt och jag och Peter hamnade vid Centralen men den var stängd så vi somnade på bänken och jag hade min väska med alla grejer som kudde men när jag vaknade hade någon varit framme och snott den. Jag kräktes och åkte hem. Det tog sju timmar och jag var bakfull, pank och eländig att jag trodde jag skulle dö. Det gjorde jag inte, men det var fan bra nära.

Vad längtar du hem till som du inte finner här?
- Lugn och ro.

Finns det något som är unikt för Stockholm, som du saknar där hemma?
- Djurgården tycker jag hemskt mycket om. Det är fantastiskt att promenera där. Jag saknar kyrkorna, alla museer, alla stora pampiga hus, alla häftiga italienska fik överallt. Men när saknaden blir för svår så är jag ju där inom en dryg timma.

Hur upplever du den typiska stockholmaren?
- Som rastlös, lyssnande, lite svårmodig, lätt sval men oftast väldigt trevlig.

Vem personifierar stockholmaren för dig?
- Joakim Thåström eller Ulf Lundell. Moneybrother. Och Petter. Han är grymt mycket Stockholm.

Vad har du för känsla i magen när ditt tåg rullar in på Stockholm central?
- Hur sena är SJ idag?