Veckans lantis: Emmy Rasper

Att resa till Stockholm får ofta Emmy Rasper att må lite illa.

Var och hur bor du nu?
– I en för stor lägenhet i Landala i Göteborg tillsammans med min kille. Jag har ett rum som jag bara använder till att förvara mina räkningar.

Känner du att du har hittat hem?
– Känner jag det? Jag vet inte, jag har flyttat ungefär 500 meter bort i från där jag växte upp och bor nu mittemot där jag gick i lågstadiet, det känns tråkigt men tryggt.

Vad har du för känsla i magen när tåget rullar in på Stockholm central?
– Ofta lite illamående. Men det beror nog mest på X 2000.

När du hör ordet Stockholm, vad är det första du tänker på?
– Att det är dyrt. Jag inte skulle ha råd med ett extra rum att lägga mina räkningar i om jag bodde i Stockholm.

Vem personifierar stockholmaren för dig?
– En blandning mellan Orup och Pernilla Wahlgren.

Vilken är den största ­killnaden mellan Stockholm och Göteborg?
– Göteborg är mycket fulare, men det tycker jag är gôtt. Det får mig att känna mig avslappnad. Folk är ärliga och inte så bra på att vara
proffstrevliga som människorna i Stockholm.

Hur ser en typisk dag ut när du är i Stockholm?
– Om jag är där i jobb går jag upp vid 4.30 för att ta första tåget, sedan åker jag direkt till radiohuset på Gärdet, sitter på en kurs eller ett möte i åtta timmar, och åker hem med känslan av att det kanske inte var värt det. Om jag är där på min fritid åker jag fel en gång med tunnelbanan, sedan går jag Götgatan upp och ner och tänker ”det här är väl inte så hett?”. Tar en öl med en kompis, tar två öl till och känner ”Stockholm är ganska härligt ändå”.

Vilken är din värsta Stockholmsupplevelse?
– De fyra månader jag bodde där kan vi kalla en upplevelse. Den hamnar etta på värstalistan.

Vad längtar du hem till som du inte finner här?
– Saltvatten och kärlek.