Veckans lantis: David Sandström

David Sandström är Norrlandssonen som under nittiotalet, tillsammans med bandkompisen Dennis Lyxzén, kom att representera en hel ungdomskultur. Bandet hette Refused, musikstilen hardcore, kulturen straight edge – mot droger och (oftast) kött. Numera har David egna hyllade bandet David Sandström Overdrive.

Var bor du nu?
- I en by som heter Brände.

Känner du att du har hittat hem?
- Jo.

Varför har du valt att inte bo i Sthlm?
- Fatta att Umeå är för stissigt för min konstitution. Och du, det är inte bara ett smickrande drag att kallt förutsätta att Stockholm funnits med ens bland utmanarna till titeln.

Har du testat på det någon gång?
- Jag bodde ett par år i ett kollektiv som låg i Stockholm. Det räknas ju knappt, eftersom det var som ett mikrosamhälle i sig. Stockholm blev en fristad när man var less på tjafset i huset. Jag har aldrig gjort den där: "Mitt tolftehandskontrakt går ut om sju sekunder, kan jag golva hos dig tills jag hittar en ny tvättskrubb?"-grejen.

Vad känner du annars för Stockholm som stad – och dess invånare?
- Jag älskar att hälsa på, att jazza runt och kolla på böcker och fika och käka. Har många nära vänner i stadens kulturella periferi. Jag tycker mycket om hur Stockholm utanför tullarna blir liksom ett kluster av tätorter. Som om Ånäset, Fredrika, Vindeln, Burträsk och Norsjö skulle åma sig i ett pärlband runt Umeå. En jävligt fin bild för övrigt.

Tror du att ditt musikskapande påverkas av var du bor? På vilket sätt?
- Jag tror det är lättare att gräva fram oförstörda, egensinniga musiker ju längre ifrån själva det mediala mytskapandet man tar sig.

Hur hade din musik låtit om du hade bott vid Hornstull?
- Jag hade nog spelat med ganska ”coola” typer.

Är det ”dumt” rent karriärsmässigt att inte bo i Stockholm?
- Ja, alltså det blir ju svårare att märkas i svensk media. Men man kan inte tänka så, man blir dum i huvet till slut och det, om något, påverkar musiken.

Är det någon skillnad på att spela i Stockholm jämfört med att spela i mindre orter?
- Det är fler Umeå-bor i publiken än nån annanstans, Scharinska inkluderat. Sen är det ju en jävla skillnad på Sthlm och Sthlm, Riche och 44:an har inga beröringspunkter vad jag märkt.

- Givetvis är det lite svalare stämning i Stockholm också, för om du sett bra band från halva jordklotet flera månader i sträck så börjar du inte lubricera bara för att jag står och gastar, men om det senaste du såg var Takida på nån stadsfest för tre månader sen så känns David Sandström Overdrive förstås vansinnigt upphetsande.

Vad är den största skillnaden mellan Stockholm och din nuvarande bostadsort?
- Proportionerna. Det är högt till tak men långt till affärn där jag bor.

Vad borde stockholmare lära sig av invånarna i din hemort?
- Ett visst sorts oberoende.

Hur ser en typisk dag ut när du är i Stockholm?
- Jag fikar tills käken låser sig, sen dricker jag öl tills den lossnar igen.

Hur brukar du bo när du är i stan?
- Alltid hos min brorsa Henke.

Vad missar du absolut inte när du är nere i Stockholm?
- Kristofer Steen.

Bästa Stockholmsupplevelsen?
- Slayer på Solnahallen 1990.

Värsta Stockholmsupplevelsen?
- Närhelst man stött på nassar.

Vad längtar du hem till som du inte finner här?
- Det där är mystiskt, begreppet ”hem” är mystiskt.

Finns det något som är unikt för Stockholm, som du saknar där hemma?
- Den återkommande känslan av att nånting ska hända.

Hur upplever du den typiska stockholmaren?
- Det finns förstås ingen, men det blir mer och mer homogent, man får leta länge för att hitta nån som viker av. Jag tycker oftast att infödda Stockholmare är kul.

Vem personifierar stockholmaren för dig?
- En kompis jag kallar Grannen, Jonas Roos heter han, han är från Sumpan och är sådär snabb, vidöppen och oförutsägbar som stockholmaren är när han/hon är som bäst.

Användbar pryl i Stockholm?
- Mobil. Lozec.

Vilken känsla har du i magen när du rullar in på Stockholm Central?
- Ölsug.

Här fikar jag helst: Torpet (ligger i Orhem).
Bästa restaurangen? Matkultur.
Favoritbutik? När jag har cash gillar jag allihop
Bästa stadsdelen: Där mellan Sveavägen och Birger Jarlsgatan gillar jag att vara.
Bästa plats / ställe för bakishäng? Vilken bänk som helst som har kaffe.
Bästa konsertlokal? Storkyrkan. eller vad den heter, i Gamla stan.
Vackraste platsen? Den glasskiosken vid Ersta, på "Skalpell-Söder"
Här chillar jag med en glass i solen: När solen lyser spelar det ingen roll var man är.
Hit tar jag mina vänner som aldrig varit i Sthlm: Hermans, nära glasskiosken där.
Bästa kulturella utflykt? Magasin 3.
Här startar jag utekvällen: Pet sounds bar.
Här hamnar jag alltid: Affes cafeteria i Gladökvarn (för medlemmar).
Bästa fyllekäket? Den grillen i Björns trädgård.
Bästa hotellet? Amaranten.
Värsta turistfällan? Gamla stan.
Min senaste Stockholmsupptäckt: Stadsmissionen vid Odenplan.
Finns det någon raggreplik som bara funkar just här? Jag har kola.