Söderbokhandeln en publikfavorit

På anrika Söderbokhandeln Hansson och Bruce anordnas populära författaruppläsningar minst en gång i månaden. Samtal mellan publik och författare uppmuntras och bokhandeln har fått ny publik genom att bjuda in på Facebook.

Hyllorna i Söderbokhandeln Hansson och Bruces avlånga lokaler går ända upp till taket. De är fyllda med böcker och vissa måste hämtas ner med stege. Färgen har börjat flagna högt där uppe i taket, de största flagorna måste vara kvadratdecimeterstora. Längs väggarna sitter publiken och kurar på pallar. Den här kvällen har vi samlats för att lyssna till samtalet mellan serietecknaren Nina Hemmingsson och författaren Agneta Klingspor. Längre bak i lokalen, mot kassan till, står de som inte fick sittplats. På det långa bordet som delar hela affären står vitt och rött vin i plastglas. Längst ut, framför fönstret mot gatan, på en liten scen, sitter Nina Hemmingsson, höggravid, i en stol i rotting. Hon har långt svart hår och lugg, hon säger att hon är lite nervös. Hennes fjärde seriealbum ”Så jävla normal” har precis kommit från tryckeriet och ligger i kartonger bredvid henne, det är första gången hon ser det själv. Som tur är verkar tryckfärgerna se ut som hon hoppades.

Författaren Agneta Klingspor, som har varit verksam sedan 70-talet, är betydligt mer van vid i rampljuset. Hon står upp och inleder med ett ”Avbryt gärna, det gör inget”. De två har aldrig tidigare träffats, men när arrangörerna frågade Nina Hemmingsson vem hon ville framträda tillsammans med önskade hon Agneta Klingspor efterson hon just hade läst hennes roman ”Pressa läpparna här”, som kom ut i höstas.

Agneta Klingspor visar upp en av Nina Hemmingssons serierutor för publiken, beskriver den också för dem, som står för långt bak för att kunna se. ”Först ser man en stor elak typ och så en liten emlig en bredvid. ’Är du ett rövhål?’ säger den stora. ’Nej’, säger den lilla. ’Då känner inte vi varandra’, säger den stora”. Publiken skrattar.

– Hur kom du på det här?, undrar Agneta Klingspor.

– Jag brukar känna mig som den stora, svarar Nina Hemmingsson.

Sedan mynnar samtalet där på scenen framför bokhandelns skyltfönster ut i en diskussion om begreppet ”normal”. Skymningen sänker sig över Götgatsbacken medan flanörer stannar till på andra sidan fönstret och nyfiket granskar figurerna som står där innanför och pratar.

Söderbokhandeln Hansson och Bruce har funnits sedan 1927, men Anna Gillinger har ägt den i tio år och anordnat författaruppläsningar där lika länge. Men på senaste tiden, sedan de skaffade en grupp på Facebook och en e-postlista har besökarantalet växt.

– Egentligen kanske intresset har varit konstant, men tidigare har folk kanske inte vetat om att vi finns. Man kanske inte alltid har råd med en dyr annons i tidningen och så.

Samtal publik och författare emellan uppmuntras men inträffar i varierande utsträckning, ibland är det väluppfostrat tyst och ibland böljar diskussionerna mellan scen och publik.

– När det handlade om minnenas Söder blev folk jätteengagerade och pratade om utförsäljningen av allmännyttan och började starta namninsamlingar, säger Anna Gillinger.

– Lokalen inbjuder till det, det är ganska litet och informellt. Vi försöker begränsa uppläsningarna ur böckerna till fem minuter ungefär, det är inte ofta det är roligt att lyssna längre än så även om det är en bra bok. Det är meningen att det ska bli samtal, säger Helena Eitrem, som också arbetar i bokhandeln.

Vilka som kommer på uppläsningarna varierar beroende på vilken eller vilka författare som kommer och samtalar. Och det går inte att bjuda in de största stjärnorna, då blir det för fullt. När Ann Heberlein kom och talade om sin bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” var Söderbokhandeln fylld till bristningsgränsen.

Efter Agneta Klingspors och Nina Hemmingssons samtal bildas en lång kö med besökare som vill få sitt färska exemplar av ”Så jävla normal” signerat.

Agneta Klingspor står bredvid och pratar med läsare om framträdandet. Hon har skrivit ett tiotal böcker och varit runt en del och pratat. Men hon har aldrig varit med om upplägget att två författare pratar om varandras böcker och intervjuar varandra, men det tycker hon funkar bra.

– Jag har varit på ­jättekonstiga uppläsningar. Ställen med jättemycket folk, då blir man taggad, och så avkrokar i Småland med fem åhörare. Men då kanske det är fem unga tjejer som är lite … udda i den där avkroken och då tänker jag ”Nu ska jag ge er någonting så att ni inte behöver känna er så ensamma”, då blir det bra ändå, säger Agneta Klingspor.

Hon tycker att Söderbokhandeln är bäst i Stockholm.

– Det här är en riktig bokhandel. Den drivs av människor som älskar böcker, och sådant är inte så vanligt nu för tiden. Här finns det själ.

Besökaren Lena Andersson, som har varit på flera av Söderbokhandelns författaruppläsningar håller med.

– Ibland när man står här och lyssnar blir man distraherad av att man ser en bok som man blir nyfiken på. Så flyter man lite in och ut mellan det man hör och det man ser. Det är avslappnat här, inte så pretentiös stämning. Och om man vill köpa någon av författarnas böcker efteråt brukar priset vara bättre än vanligt också, säger Lena Andersson.

Läs vidare:
Boksnack i förändring
Författarnas egna ord
Här finns författarna den närmsta tiden