Politiker från Stockholm headbangar i smyg

Drama och stora gester går hem hos de riksdagspolitiker som kommer från Stockholm. Musikal och hårdrock är favoritgenrer för flera av dem.

Så här ser den genomsnittlige Stockholmspolitikerns favoritkultur ut: Musikal i London, hårdrock eller Stones på konsert, dramafilm, ett museibesök på utlandsresan och svenska eller ryska bokklassiker.

– Det låter rätt representativt, tycker jag. Jag har själv inte försökt dra några sådana slutsatser, säger Gunnar Bergdahl, till vardags kulturchef på Helsingborgs Dagblad, som nyligen kom ut med boken ”Folkvald kultur” där landets 349 riksdagsledamöter och 22 statsråd listar sina bästa kulturupplevelser. Det tog honom ett försvarligt antal mejl och telefonsamtal för att samla in deras svar.

– Tricket var att få dem att till slut lova att lämna. Politiker och löften, du vet. Det var punggreppet på dem.

Nåja, på hälften av dem, åtminstone. På stan har tittat närmare på de 70 män och kvinnor som representerar Stockholms län och kommun och försökt hitta några typiska karaktärsdrag för de huvudstadsfolkvalda. De verkar dock vara som politiker är mest.

Närheten till Stockholms scener är möjligen ingen garant för ett rikare kulturkonsumerande.

Men en och annan har listat klassiker på Dramaten eller Stadsteatern. Det finns också mer originella svar: ”Svansjön” i Moskva eller ”Pärlfiskarna” på operahuset i Sydney är några, liksom ”Eurythmeumgruppen på Ytterjärna kulturhus. Stry Terrarie i källaren på Tre Backar var ett svar i andra änden av kulturskalan.

Några socialdemokrater har tänjt på begreppet scenupplevelse. Yilmaz Kerimo svarade ”När jag höll mitt första anförande i Riksdagen” och Carina Moberg tyckte ”Jag själv i en skoluppsättning av ’Josef and his amazing technocolour dreamcoat’”.

I böckernas värld ligger ofta Vilhelm Moberg, Selma Lagerlöf, Fogelström, Eyvind Johnson och Dostojevskij överst på nattygsbordet. Och att flera moderater listar frihetsfilosofen Ayn Rand är väl lika självklart som den vänsterpartist som listar ”Det kommunistiska manifestet”. Därför var det kul att upptäcka att Stockholmsmoderaten Mats G Nilsson gillar ”Makrillar, kval och gröna raketer”, det göteborgska fotbollslaget Gais jubileumsbok från 1994, bäst.

När det gäller konst är det mycket Guggenheimmuseet, Louvren, Liljevalchs, Munchs ”Skriet”, van Gogh i Amsterdam, Skagen, Warhol och andra självklarheter. Några har svarat barnbarnens teckningar, och det är ju hjärteknipande men lite väl tamt, precis som miljöpartisten Mats Pertofts svar ”Julspelet på Solviksskolan”. Men frågan är om det inte är rött kort för moderaten Mahmood Fahmi som svarade ”Den mänskliga kraft som producerar materiella varor”. Det var väl som motvikt till det materiella konst skulle fungera?

På film är det ”Broarna i Madison County” här och ”Borta med vinden” där. Det är ”Mitt Afrika” och ”Ben Hur” men också ”Notting Hill”, ”Sagan om konungens återkomst”, ”Die hard” och ”Star wars”. Alla kan ju inte ha samma speciella smak som den som svarade ”Sami swoi”, en polsk komedi från 1967. Röda kort till den slappe moderaten Rune Wikström som inte kunde precisera sig mer än till ”naturprogram på tv” och socialdemokraten Maraym Yazdanfar som kallar sig filmknarkare men inte kunde haspla ur sig en enda titel.

Slutligen favoritmusik. Det är häpnadsväckande mycket hårdrock som går hem hos Stockholmspolitikerna i form av Europe, Whitesnake, Metallica, In Flames, Iron Maiden och andra mullrande band. Flest svar fick dock ett besök på någon av Rolling Stones konserter. Kent, Gyllene Tider, Magnus Uggla var andra toppupplevelser.

– Det är klart det hade varit kul med fler oförutsägbara svar även om många har varit privata och personliga, säger Gunnar Bergdahl. Men jag känner en sympati för riksdagsledamöterna. De är representativa i en djupare mening. Det här är ett material att diskutera. Vad är kultur egentligen? Vi har ju alla faktiskt stoppat ner något i ryggsäcken.

Alla svaren finns att läsa på hd.se/kultur, även Gunnar Bergdahls egna.