Farligt avskalad fixed gear ger frihet och flexibel framfart

I New York Magazine kunde man nyligen läsa om ”ghost bikes”, vitmålade cyklar som kedjas fast vid platser där cyklister omkommit i trafiken. De vita cyklarna blir en sorts mellanting av konstinstallation och minnesmärke, och på sistone har jag tänkt att det bara är en tidsfråga innan en av dem dyker upp även i Stockholm – då i form av en fixed gear-cykel.

De senaste åren har fixed gear vuxit till en global subkultur, och under våren och sommaren har Stockholm upplevt en veritabel fixedinvasion. Inspirerade av filmer som ”Mash” och ”Pedal” – samt det anarkistiska cykelbudet Lucas Brunelles onlinevideor från trafikstockade mexikanska motorvägar, fyrfiliga Manhattanavenyer och, faktiskt, Karlavägens trottoarer – ägnar sig allt fler stockholmare åt vildsint fixed gear-manövrerande. Förutom växlar saknar cyklarna även bromsar och detta, i kombination med att den genomsnittlige stockholmska fixedentusiasten än så länge är en testosteronstinn ung man, gör att jag så smått börjat oroa mig för ungdomarnas hälsa.

Stans mest kända fixed gear-cyklist – före detta cykelbudet och trefaldiga vinnaren av cykelbuds-VM, fotografen Johanna ”Jojo” Reeder – balanserar testosteronet med lite visdom kring cyklingens mer filosofiska aspekter.
– Jag började cykla på allvar när jag flyttade till Stockholm för åtta år sedan och såg cykelbuden på stan. De var lyckliga – året runt, oavsett årstid eller väderlek. Fixed har jag cyklat sedan 2004. Det kräver mer av kroppen men cykeln blir också mer som en förlängning av kroppen. Du kastas hela tiden in i nästa tramptag. Att köra bud till Frihamnen på en mountainbike är skittråkigt. Med en fixed­cykel blir det nästan roligt.
– Det finns ett uttryck i cykelbudskretsar, ”splitting lanes”, att klyva den vita linjen i två. Man cyklar mellan filerna, tar sig förbi alla bilköerna och är fri. Och det är vad hela cykelkulturen handlar om, frihet. Man behöver inte pengar till taxi eller passa en buss eller en tunnelbana, man är alltid flexibel.

Varför tror du att det blivit en sådan fixed gear-explosion i Stockholm just i vår?
– Folk åker till New York för att dollarn är låg och där ser de cykelbud och hipsters med fixies på varje gathörn. Det, och alla filmerna som kommit, har gjort att det vuxit fram en kultur runt fixed gear.

Det verkar som om cykeln som subkulturell markör fått större betydelse än tidigare, det handlar ju inte bara om fixed gear utan även om lowriders och gamla italienska racercyklar. Vad beror det på?
– För att cykeln är världens mest praktiska accessoar. Den tar dig överallt, den är vacker och snabb, och om det är en fixie går den aldrig sönder. Alla som cyklar är mina vänner.