Carl Jan Granqvist: "Stockholm en förort till Grythyttan"

Han delar sin tid mellan Grythyttan och Stockholm. Det hindrar oss inte från att utnämna måltidsmästaren och "Let's dance"-deltagaren Carl Jan Granqvist till veckans lantis.

Var och hur bor du nu?
– Halvtid i Grythyttan med hemvist på Saxå Herrgård, och halvtid i Stockholm.

Känner du att du har hittat hem?
– Jag tycker livet är fyllt av intressanta händelser; förutom att jag bor på två platser, så består mitt liv av många resor. Att vakna upp i olika sängar har jag ingenting emot.

Varför har du valt att inte bo i Stockholm?
– När jag är i Stockholm, upplever jag glädjen i den puls och intensitet som är väldigt vitaliserande. Stort kulturutbud, lätt att etablera nya kontakter. Det är stimulerande med de oväntade möten som uppstår. Att bo i Grythyttan erbjuder stillhet, ro, naturscenerier samt relationer med människor som man har känt i decennier. Man kan strukturer och historiken är självklar. I det lokala samhället kan man påverka utvecklingen på ett helt annat sätt.

Har du testat på det någon gång?
– Ja. Jag är uppvuxen mellan Örebro och Karlskoga i en lantlig ort vid namn Hidinge, med en stark bonde- och bergsmannatradition. Här har min familj på mödernet levt sedan före folkbokföringstid. Man känner till allt och alla, allt är givet och förutsägbart. Att komma till läroverket i Örebro var att möta borgerskapets livsvillkor. Här är värderingarna annorlunda. Det var handelns och köpmännens barn som genomsyrade värderingsgrunden. Att sedan hamna på Stockholms Högskola och möta 68-revolutionen och på avstånd se kårhuset ockuperas på Holländargatan, var en ny erfarenhet. Det är berikande att möta olika sociala strukturer och skapa sig en egen uppfattning om livets villkor. Att senare i livet få en internationell utblick, sätter tillvaron i ett nytt perspektiv. Idag lever man i en global värld som har krympt. När jag var barn tog världen slut vid Örebro och Karlskoga. Sommarens utflykter till Stockholm bjöd då en hisnande insikt om efterkrigstidens världsbild. I dag är nyfikenheten på yttre rymden stark och med det nya kunskapssamhället ges ständigt svindlande insikter om hur begränsad man är i sitt livsperspektiv.

Vad visste du om Stockholm när du växte upp? Hur såg din bild av staden ut?
– Som barn visste jag att Sophiahemmet fanns. Mita Drakenberg hade varit på te med Drottning Louise när hennes dotter började utbildningen till sjuksköterska där, och bar en svart dräkt med åldrat ursprung som sprack då hon gjorde hovnigning inför Hennes kungliga höghet. Min syster kom sedermera att infogas som adept på samma institution. Min mamma bar då en olivfärgad sidendräkt och hatt med flor vid teceremonin när utbildningen började.

Minns du första gången du var i Stockholm?
– Ja, jag glömmer aldrig mitt första möte med Stockholm. Det var ständiga vägbyggen i 50-talets början. Betongvägarna hade asfaltssömmar, så hela transporten gav en specifik rytm. Mellan Södertälje och Stockholm var det ett virrvarr av vägarbeten. Jag var 6 år och allt var väldigt stort och fascinerande. Gamla Stan med sitt Kungliga Slott satte oförglömliga avtryck. Vi åkte ut till Bromma och tittade på flygplatsen. Där fanns det en restaurang som bjöd en meny med rätter från de destinationer som stod till buds. En ung flygare tog spontant hand om oss och visade hangarerna. Vi fick till och med komma in och provsitta i cockpit. Man var uppklädd och bar stadsdräkt: mamma hade dräkt med pumps och hatt, och själv hade jag en kostym med skjorta och slips.

Är det ”dumt” rent karriärmässigt att inte bo i Stockholm?
– När jag växte upp hade alla företag huvudkontor och försäljningsavdelningar på de platser där tillverkningen bedrevs. Idag är det helt annorlunda. Huvudkontoren är koncentrerade till Stockholm eller till någon annan europeisk huvudstad. För mig är Stockholm en förort till Grythyttan. Om Grythyttan skall utvecklas måste jag ha nära kontakt med ortens vitala periferi.

Vad är den största skillnaden mellan Grythyttan och Stockholm i allmänhet?
– Grythyttan präglas i dag till stor del av Restauranghögskolan som är en institution vid Örebro universitet. Kommunen har antagit mantrat ”Från ståltid till måltid”. Grythyttan har blivit ett brand som för många svenska är förknippat med måltidsupplevelser.
Jag är inte så säker på att man kunnat tydliggöra denna strukturomvandling om man inte varit en liten ort som Grythyttan. Här är det korta avstånd mellan kommunal ledning, region, företag och universitet.

Hur ser en typisk dag ut när du är i Stockholm?
– Det finns ingen typisk dag för mig i Stockholm. Generellt kan jag säga att väckarklockan klämtar vid sju. Mellan åtta och tolv är det möten inbokade, sedan är det lunch mellan på olika etablissemang. Eftermiddagen är späckad med möten, en till två timmar långa. Kvällarna avslutas gärna på Vinkällaren Grappe. Vinlagringskällaren ör en plattform, man skulle kunna säga ett nordiskt epicentrum, för vinintresserade, som jag startade för 25 år sedan. 1 200 personer lagrar här 120 000 flaskor vin. Var och en dricker sitt eget vin och här uppstår spännande samtal kring hur lagringen av vinet har gett sinnesförnimmelserika effekter på vätskans utveckling. Mellan ett och två släcks lampan.

Du har ett förflutet som antikhandlare, kan du tipsa om några butiker, eller annat, i den vägen i Stockholm? Hur är möjligheterna att göra fynd här jämfört med på andra håll i landet?
– Under min studietid arbetade jag extra på Stockholms Stads Auktionsverk. Här lärde jag känna antikvitetshandlare, och det erbjöds mig även möjlighet att arbeta på Bukowskis, där Lars Gundberg blev min förtrogne. Det roligaste jag vet är att gå på Stockholms Stads olika auktionsvisningar. Här kan man fortfarande fynda. Sverige har aldrig varit i krig inom sitt gamla territorium, varför det finns ett extremt stort utbud av historiska föremål till förhållandevis hyfsade priser.

Hur brukar du bo när du är i stan?
– Jag bor på Strandvägen hos en kär väninna som har en underbar gammal våning som funnits i hennes familj i fyra generationer. Skämtsamt brukar jag säga att jag har hyrestant.

Stockholmare berömmer gärna sig själva för att ha modern, sofistikerad smak. Hur är det med den saken när det kommer till mat – äter folk bättre eller sämre i Stockholm jämfört med i Grythyttan, eller i andra delar av landet?
– Stockholm har ett gigantiskt utbud av restauranger med många profilerade måltidskreatörer. Stockholm bjuder en plattform för utveckling av hela Sveriges mattänk. Storstaden har extremt många enmanshushåll, vilket sätter sin prägel på detaljhandeln och restauranglivet. I Grythyttan lever de flesta i familj, där måltidsrytmen är annorlunda än i en storstad. Middagarna intas tidigare och tillagandet sker på ett annorlunda sätt när skiftande åldrar äter tillsammans. Har haft möjlighet att titta på de äldres matvanor i Stockholm. På Östermalm vill döttrarna att deras mammor ska vara slanka och eleganta. I Grythyttan tror jag inte man bryr sig så mycket om kroppskonstitutionen: ”Ät och var glad” är där en naturlig inställning till måltiden.
Mångåriga radioprogrammet ”Meny” som produceras från Kalmar, har en nationell utblick, vilket jag tycker är utmärkt och behövligt.

Vad missar du absolut inte när du är i Stockholm?
– Går gärna på teater eller konsert. Var nyligen på ”Det våras för Hitler” som har utmärkta dansare som gav mig inspiration till Let’s Dance, och jag ser fram emot att bevista Shakespeares ”De muntra fruarna i Winsdor” på Dramaten.

Hur upplever du den typiska stockholmaren?
– Jag undrar om det finns någon typisk stockholmare. För mig är väl ändå en stockholmare en köpmansfamilj. Stockholm är ju Sveriges bourgeoisies centrum. Här finns de gamla tongivande familjerna inom industri och handel.

Vem personifierar stockholmaren för dig?
– Stockholm är ju platsen för vår monarki. För de flesta svenska är nog kungafamiljen det som kröner Stockholm. Men det är klart att andra familjer man tänker på är just Wallenbergs och Bonniers.