Anna Hibbs, Carl-Michael Edenborg och Lorentz & M.Sakarias

ANNA HIBBS:

Sammanfatta 2009 med tre ord.
– Fest. Singelliv. Fisherman shots.

Vad är White Room för dig?
– Det är mitt ställe. Det är där jag har varit sedan jag flyttade till Stockholm för tre år sedan, där jag har lärt känna vänner och min förra kille. Jämfört med kreddställen som Berns och Spy Bar där det känns som att man ska stå och vara cool i ett hörn är folk mycket bättre på att ha kul där.

Vad gör du 2010?
– Skriver en bok. Hoppas jag. Men det är svårt att säga. Jag är usel på att planera. Det har å andra sidan gått ganska bra ändå.

CARL-MICHAEL EDENBORG:

Hur var det att stänga igen för gott?
– Vi stängde klockan sju, som vanligt. Då släcks lampan automatiskt också. 100 personer stod utanför lokalen. Vissa grät och skrek. Det var verkligen stört.

Edenborg verkade betyda mycket för många.
– Ja. För mig också. Jag såg folk växa upp där, träffas och gifta sig, byta kön.

Vad saknar du mest?
– Att vara där på julafton. Jag brukade alltid åka dit och spela piano i ett par timmar, det var mitt gamla piano som stod där.

LORENTZ & M.SAKARIAS:

Sammanfatta ert 2009 med tre ord.
Martin: Snabbt.
Lorentz: En hejdundrande resa. Det är tre ord va?

Vad var roligast?
Martin: Alla festivalspelningar i somras. Det var många lyckade nätter. Bland annat var Ace of Base förband åt oss. Eller, de spelade före oss i Töreboda. Det var peppat.

Vem vill ni samarbeta med 2010?
Lorentz: Vi säger alltid Robyn. Det är kanske lite trist, men det är ändå så. Hon är ju Robyn!

Har ni frågat henne?
Martin: Inte rakt ut.

Gör det nu!
Martin: Okej. Robyn?