Ett självporträtt på Nan. Notera blåtirorna.
Ett självporträtt på Nan. Notera blåtirorna.
Foto: Nan Goldin med tillstånd av Matthew Marks Gallery, NYC.

Nan Goldin på Kulturhuset

Nan Goldin på Kulturhuset

  • Publicerad: 08-09-05 10:20
  • Uppdaterad: 08-09-06 16:14
  • Textstorlek Mindre text Större text
  • Skriv ut

Nan Goldins banbrytande bilder visar verkligheten som den är.

När jag tänker på Nan Goldin ser jag framför mig ett självporträtt med en åttiotalslockig och rödögd Nan med blåtiror efter en misshandel på ett hotellrum i Berlin. Eller på fotografiet av hennes aidssjuke vän Gilles arm. Det är så enkelt: en tunn, nästan utmärglad hårig arm mot ett vitt lakan. Ändå säger både det, och självporträttet så mycket mer. Om Nan, om hennes liv och vår värld.

Den 54-åriga amerikanska fotografen Nan Goldin började redan i tonåren fotografera sin vardag. Inga bilder är arrangerade, tvärtom är det snarare snapshots som är hennes signum. Motiven är avgörande ögonblick, platser, föremål, självporträtt och vänner. Med närvaro och empati har hon fångat de senaste decenniernas energi och sexuella utlevelse, men också sitt eget och andras missbruk, förnekelse och sorg i aidsepidemins kölvatten. Bilderna är gripande berättelser om vänskapsband, men hennes kompromisslösa bildvärld är också angelägna politiska dokumentationer av den amerikanska historien. Med sina foton synliggjorde Nan Goldin frågor kring mäns våld mot kvinnor, homosexualitet, droger och aids i en tid då samhället försökte ignorera den typen av politiskt obekväma ämnen.

– Hon är en enormt betydelsefull fotograf. Nan Goldin var en av de första som så naket använde sitt eget liv som konstnärligt material och lät kameran fungera som en öppen dagbok där livets intima ögonblick, toppar och bråddjupa dalar visas precis som de är. När hon slog igenom var det mycket radikalt. Hennes fotografier handlar om relationer mellan människor mer än fotografisk perfektion, vilket ger bilderna en stark närvaro och laddning som är svår att värja sig emot, säger Pia Kristoffersson som är ansvarig för Nan Goldins nya utställning på Kulturhuset.

I ett hundratal fotografier får vi ta del av hennes brokiga liv.

– Utställningen spänner över fyrtio års produktion, från sjuttiotalets svartvita serie av transvestiter i Boston, fram till 2006 då fotografierna får en mer inåtvänd och eftertänksam karaktär, säger Pia Kristoffersson.

Bland annat visas det banbrytande diabildsverket ”The ballad of sexual dependency” som består av 750 diabilder och berör frågor kring könsroller, relationer, kampen mellan självständighet och beroende, våld, intimitet, sexuell lust och missbruk.

Pernilla Ahlsén

pernilla.ahlsen@pastan.nu
  • Publicerad: 08-09-05 10:20
  • Uppdaterad: 08-09-06 16:14
  • Textstorlek Mindre text Större text
  • Skriv ut
 
Birgitta Rubin väljer tre
  • Östasiatiskas nya utställning är magisk, med tvåtusenåriga kinesiska gravfynd i hemliga bergrum på Skeppsholmen. Här visas både terrakottasoldater i naturlig storlek och utsökt konsthantverk i jade, sten, metall.
    ”Kinas terrakottaarmé”, bergrummen under Östasiatiska museet, t o m 16/1.
  • Skulptören Iréne Westman fyller salarna i Konstakademien med en undersökning av grundläggande former. Betongelement har fogats samman likt pusselbitar till ett slags huskroppar med precolumbiansk känsla.
    ”Tre berättelser”, Konstakademien, t o m 3/10.
  • Sture Johannessons psykedeliska affischer är numera kult, i år visade i både Barcelona och London. Rönnells ställer ut elva av hans 60-talsaffischer, tryckta i Danmark, med bland annat den (ö)kända haschflickan.
    ”The Danish collection”, Rönnells antikvariat, t o m 16/10.
     

Birgitta Rubin skriver om konst i På stan. Mejla henne på:
birgitta.rubin@pastan.nu
Kalendariematerial (vernissager m m) ska mejlas till kalendariet@pastan.nu

Stockholms museer

Hela listan, från A till Ö, här.

Museum i Stockholm – museer listade