Veckans lantis: Pauline

Soulsångerskan Paulines fem år gamla debutplatta ”Candy Rain” ledde till både Grammisnominering och Rockbjörn. Pauline sålde över 20 000 skivor och beskrevs som vårt nya soulhopp. Sedan blev det tyst. Men i höst släpps hennes andra album, och nu är hon veckans lantis i På stan. Framtiden är ljus!

Var bor du nu?
– I Malmö och i Älmhult. Jag har alltid bott där, hos morsan och farsan. Vi flyttade till Älmhult först, när jag kom till Sverige från Zimbabwe som treåring. Men jag har flest kompisar i Malmö.

Varför har du valt att inte bo i Stockholm?
– Jag bodde faktiskt i Stockholm i tre år. Men jag valde att inte bo där eftersom det är så stressigt. Och jag hade hemlängtan.

Är det inte dumt för karriären att inte bo i Stockholm?
– Nej, det tycker jag inte. Allt som är bra för mig, är bra för mig.

Hur hade din musik låtit om du hade bott vid Hornstull?
– Det vet jag verkligen inte. Det hade kanske inte varit så jättestor skillnad. Men man gör ju musik utifrån sig själv och jag började ju skriva på landet.

Vad borde Stockholmare lära sig av Malmöbor?
– Ojojoj. Jag vet verkligen inte. Jag planterade granar när jag var liten, så jag tycker alla borde kunna plantera träd.

Hur ser en typisk dag ut när du är i Stockholm?
– Jag brukar vara i La Carr-studion på Odenplan och spela pingis i Enskedehallen.
 
Pingis?
– Ja! Jag tycker det är jäkligt roligt. Det är inte så att jag har tränat eller nåt, förutom på skolrasterna. Men jag fick min första racket när jag var tolv, en Butterfly. För ett år sedan ringde Rodde i Infinite Mass mig och sade: ”Ey Pauline, du älskar ju pingis. Ska du inte hänga med till Torekov och uppträda och spela lite pingis?” Jag blev sjukt glad! Det var tävling med 177 medlemmar och jag kom till kvartsfinal. Efter tävlingen kom Stiga fram och ville prata. De sponsrar mig nu.
 
Vilken är din bästa Stockholmsupplevelse?
– Jag var med i Fångarna på fortet. Det var i och för sig inte i Stockholm, men vi åkte från Stockholm. Till, vad fan heter det, Fort Boyard. Det var ett helt otroligt äventyr! Det var roligt se på Monique eller vad hon heter, och tigrarna.

Hur upplever du den typiska stockholmaren?
– Framåt. Det ska framåt och framåt. Framåt och förbi.
 
Vilken känsla har du i magen när du rullar in på Stockholm Central?
– Framåt och förbi. Framåt och förbi. Hahaha!