Pianister med pippi på fåglar

Tonsättaren Olivier Messiaen inspirerades av färger och fågelsång. I år skulle han ha fyllt 100 år och på onsdag inleds en­ ­jubileumsfestival. Inför framförandet av hans maraton­konsert ”Fågelkatalogen” har DN gått på fågelskådning med några av pianisterna.

– DÄR HAR VI koltrastens varningsläte. Det hör man väldigt ofta i gryningen och skymningen. Det betyder god morgon och god natt, berättar tonsättaren, poeten och radiomannen Bengt Emil Johnson som är vår ciceron. 

– Koltrasten är emblematisk när det gäller Messiaen. Det var den första fågel han ägnade ett stycke.

KLOCKAN ÄR efter halv sex på morgonen och nattens regn hänger kvar i luften. En skara tappra pianister – Carl-Axel Dominique, Martin Sturfält, Anna Christensson, Oskar Ekberg och Anders Kilström – har stigit upp i ottan och gett sig ut i vildmarken. Eller i alla fall till Blockhusudden på Djurgården. Bara en av dem har varit på fågelskådning förut, resten har hållit sig till notstudier.

– Jag tror att Messiaen lär en att känna igen fåglar, säger Martin Sturfält och imiterar bofinken på luftpiano.

Carl-Axel Dominique har fått imma på kikaren. Å andra sidan gör det inte så mycket. Vi har ju framför allt kommit hit för att lyssna till fåglarna som inspirerat Olivier Messiaens musik. På fotografier kan man se den franske tonsättaren teckna ner fågelsång på papper med baskern chickt på svaj, mer lik en målare än en fågelskådare. 

– Han står på ett sätt som en solitär bortom de stilistiska ordningarna men samtidigt är han ju ett slags nyckelfigur eftersom han har tillfört så mycket nytt. Han anknyter till Debussy-traditionen men med en del av sina verk var han en av dem som inspirerade den seriella musiken med Pierre Boulez, säger Bengt Emil Johnson.

MESSIAEN ÄR EN framstående ­ornitolog och från och med 1940-talet blev fågelsången ett betydelsefullt inslag i hans musik. ”Catalogue d’oiseaux” eller ”Fågelkatalog” – pianosviten som är anledningen till vår morgonpromenad och som på söndag ska framföras av tolv pianister i Stockholms konserthus – består av små porträtt av olika arter skildrade i sina miljöer. 

– John Cage säger någonstans att konst är en imitation av naturen i dess sätt att fungera och där finns en förbindelsepunkt mellan Cage och Messiaen. Det finns alltid en risk att fastna i maner och i sina egna konventioner och för att frigöra sig vände sig Messiaen till naturen, berättar Bengt Emil Johnson.

Fåglarna uppträder successivt under dagen och rödhaken har redan hunnit tystna men trutarnas kacklande ljuder över viken. Och det finns en del sjöfåglar även hos Messiaen, bland annat i ”Le courlis cendré” (storspoven) och i Anders Kilströms nummer ”Le merle bleu” (blåtrasten) som utspelar sig vid kusten.

– Messiaen frigör musiken från det linjäras tyranni och skapar stora rum. Han skildrar landskap, inte bara som en vy över en trakt eller ett område, utan alltid med en tidsaxel. Det är ett förlopp som utspelas i dygnets egen tidsskala, säger Bengt Emil Johnson.

PIANOT KAN FÖRSTÅS inte ge den exakta återgivning av naturen som Messiaen talade om, däremot var han mästare på att återge karaktär och rytm.

– Det är det som är utmaningen i hans ”Fågelkatalog”, att ställa om mellan olika attacker, säger Martin Sturfält och förklarar att stycket han själv ska spela, ”La bouscarle” (cettisångaren), också skildrar floden med seriella passager som beskriver hur träden reflekteras i vattnet.

EN FINLANDSFÄRJA tuffar förbi i bakgrunden och ännu en nötväcka dyker upp medan gröngölingen skrattar på avstånd. Samtidigt hörs hackspettens nästan mekaniska läte, liksom bofinken och en grönfink i trädet vid parkeringen. Klockan har hunnit bli tjugo över sex och fågelorkestern har stämt upp på allvar. Några gäss flyger över våra huvuden i vacker formation medan vi vandrar vidare inåt skogsgläntan och hör en steglits.

– Det var en nyhet för mig, den måste vi kolla upp, utbrister Martin Sturfält och slår upp sidan 282 i sin fågelbok.

Där syns en brokig pippi som faktiskt råkar matcha Carl-Axel Dominiques mössa i gult och svart. Messiaen själv tilltalades av den svenske pianistens romantiska spelsätt som han tyckte gav musiken mer färg och sedan deras första möte 1985 har Carl-Axel Dominique blivit en internationellt känd uttolkare av Messiaens pianoverk.

– Han har ju lärt mig en massa pianistiskt sett och jag drogs till hans musik för att han var en improviserande kompositör. Det känns som att man som interpret kan få en väldig kontakt med hans vision, med hans idéer och med hans uppenbarelse.

I ÅR FIRAS MESSIAEN på flera håll i världen, inte minst i Frankrike. Den elva dagar långa festivalen i Stockholm tillhör de mer omfattande med både konserter och temadagar.

– Det är ju mer än en festival, menar Carl-Axel Dominique. Mänskligheten har problem med sitt förhållande till naturen och här finns det en konstnär som visar både på vår andliga fattigdom och på vårt skeva förhållande till naturen. Hans konst är ju en väg tillbaka till andligheten i oss själva. Tajmningen med hans 100-års­jubileum är viktig, det är precis vad vi behöver.