Erik Hassle: "Man kommer kunna be om min frisyr i framtiden"

Erik Hassle kom från ingenstans, spelade in en superhit och nu har han skivkontrakt med ett jättestort skivbolag i London. Eller nej, riktigt så är det inte.

Han kommer faktiskt från Katrineholm och den där superhiten spelade han in tre år innan den hamnade på Trackslistan.

Det fanns en tid då Erik Hassles scenframträdanden bestod i att spela soulcovers på 50-årskalas. Så är det inte i dag. Nu befinner han sig i en studio mest jämt och lägger antingen sista handen vid sin skiva som släpps i sommar, eller så övar han inför sommarens alla jättespelningar.

– Man kanske tjänade en tusing på en kväll, eller så fick man en hink med öl. Det var ganska grisigt. Men å andra sidan var det nyttigt. Men man kunde bli lite stöddig och göra lite som man ville, byta instrument mitt under spelningen eller sjunga en låt bara för att man hade lust att sjunga just den. Det blev mycket Wilson Pickett, Creedence och Van Morrison.

Det kan tyckas som en avlägsen tid för Erik Hassle som till helgen uppträder inför ungefär 20 000 besökare på festivalen Where the action is. Men det var bara tre år sedan.

– Jag vet inte hur det hade blivit om jag inte fått skivkontrakt. Jag ville ju jobba med musik, men jag hade inte någon brådska, även om jag hade drömmar.

Du gick på musikgymnasiet Rytmus. Det kanske inte är den vanligaste vägen till rockstjärnelivet?
– Vadå, Robyn gick ju där. Visst, det är rätt så nördigt och funky. Men i Katrineholm var det legendariskt, om man ville hålla på med musik skulle man in på Rytmus. Det ansågs top-notch.

Direkt efter gymnasiet hittade du ditt gäng som du nu jobbar med, och det var då du gjorde ”Hurtful”, som gett dig skivkontrakt. Vad sa dina föräldrar om att du spelat in en låt som handlar om att du sårat och betett dig?
– De har aldrig frågat om det. Det är det bara ni journalister som gör, ni verkar vilja ha en förklaring till allt. Andra som hör mina låtar bara chillar.

När insåg du att du kunde sjunga?
– Det var väldigt tidigt. Jag upptäckte Ebba Grön och Nationalteatern när jag var sju, åtta år och deras låtar stod jag och gormade tills jag var tolv. Jag fick en sån feeling till dem. Jag sjöng ”Die Mauer”, ”Flyktsoda” och ”Jack the Ripper”. Pappa kom in till mig ibland och sa åt mig att sänka musiken. Men han gillade att jag gillade Nationalteatern.

När uppträdde du för en stor publik första gången då?
– Min mamma var min lärare i mellanstadiet …

Hur funkar det?
– Alltså, det bodde 600 pers i Katrineholm och av dem var kanske 100 skolelever. Min mamma var lärarinna, det fanns inte så många alternativ.

Wow.
– Jag och min bästa kompis var nog lite störiga. Vi sa vad vi tyckte utan att räcka upp handen och så. Då tvingade mamma oss att uppträda på skolans kabaré. Jag fick sjunga ”Hey Paula”, i mikrofon, och jag minns hur jävla ballt jag tyckte att det var.

Var du nervös?
– Jag var sjukt nervös för att jag skulle hålla tjejen jag sjöng med i handen. Efter min vers skulle vi stå och gunga till kören. Det var jag sjukt nervös för. Men inte för att sjunga.

Where the action is drar större publik än Katrineholmsskolans kabaré, trots allt. Vad ska du ha på dig?
– Jag tar väl mina jeans som vanligt. Samma kläder som jag har nu, ungefär.

Man kan inte låta bli att lägga märke till ditt hår.
– Speciellt inte nu, antar jag, när det är kanske 20 centimeter för långt. Du vet ”Zoolander”? Mr. Mugato? Jag får den mittbenan när det blir så här långt. Det är inte okej, alltså.

Din frisyr kan bli ditt signum.
– Ja, man kommer att kunna beställa den hos frisörer i framtiden.

Hinner du träffa kompisar när du jobbar hela tiden?
– Jag försöker. Men jag orkar inte köra så hårt. Det blir mest tv-spel eller att man bara såsar runt när man ses.

Träffar du tjejer?
– Det är ganska dåligt med det. Eller förresten, jag träffar ju tjejer hela tiden. Jag spelar ju! Men jag går inte runt och letar efter en tjej. Bara när jag tänker igenom min framtid innan jag somnar.

Vad skulle hända om du träffade en tjej nu?
– Oj, hjälp, jag vet inte. Då skulle jag nog behöva lägga ned det jag håller på med. Oj, så läskigt. Nej, men det skulle inte gå. Nej, nu kör vi det här, nu är det musiken som gäller.

Erik Hassle spelar på Where the action is, Stora Skuggan, t Universitetet, lördag 13 juni.