Egyptisk superstjärna

IN I DET SISTA är det osäkert om det blir någon intervju med den egyptiske superstjärnan Hakim eller inte – trots att det är bestämt sedan tidigare. Likt en prins på ärten sussar han sött och varken hans agent eller fru vågar väcka honom. När jag till slut får tag i honom frågar jag tillkämpat artigt om han har sovit gott.

– Ja verkligen, jag repade sent i går och ville vara klarvaken inför intervjun, säger Hakim genom sin översättande fru Jihane i ett försök att blidka mig.
 
Hakim har varit kung av den populära gatumusikstilen sha’abi i över trettio år. Hans sånger handlar om kärlek, hemlängtan, otrohet, vänskap, rasism, fred och allt annat som folk pratar om på gatan.

– Jag tar det de säger och ramar in det i en låt. Det är därför folk gillar det. De känner igen sig. En av mina sånger handlar om en kvinna som alltid blir upprörd av sin pojkvän, hon tål inte ett ord han säger och minns inget bra han har gjort. Kvinnor är så, det är säkert du också, förklarar han tvärsäkert.

Jag ger mig inte in i den diskussionen utan byter raskt samtalsämne. På den egyptiska musikscenen utmanas huvudtrenderna: sha’abin och de romantiska balladerna av nyare soul- och hiphopinspirerade artister. Vad tycker han om det?

– Det låter som soppa, jag kan inte lyssna på det själv. De försöker låta som amerikanska rappare, men det låter inte så autentiskt, klagar Hakim medan hans fru skrattar så hon kiknar.

Du verkar desto mer inne på latin-amerikansk musik. 
– Ja, jag har ju lekt med bland annat reggaeton och merengue. Jag känner en stor samhörighet med all slags latinamerikansk musik. I andan, energin och humorn, men också slagverket och sättet de sjunger på. Jag räknar med att utforska det ännu mer i framtiden.

Just nu jobbar han på en ny skiva ”med klassiskt Hakim-sound” som tyvärr riskerar att dröja.

– Jag släpper den när de slutar ladda ner, muttrar han surt och mässar vidare:

– Superstjärnor och nykomlingar måste kämpa mot det här tillsammans, annars kommer det att ta död på musikindustrin. Det som stör mig är att det är de välutbildade som gör det, medan de fattiga som inte kan eller har tillgång till datorer köper kassetter och cd-skivor. Det borde vara tvärtom. 

PARALLELLT MED SKIVAN jobbar Hakim på sin nya film ”Hassan Safari”. Den handlar om en kille som jobbar på resebyrå och träffar en grupp fransmän som gör en dokumentär om Egypten för en nystartad arabisk kanal i Frankrike. 

– De upptäcker att han är en riktigt bra kille, som gör allt från att fixa problem till att sjunga för dem i öknen och det slutar med att de tar med sig honom till kanalens premiärfest i Frankrike.

Och det är du som spelar hjälten, antar jag?
– Självklart.