Foto:
Bluesen har fått en framtid
- Publicerad: 10-07-26 11:37
-
Textstorlek
- Skriv ut
– Alltså, för mig har bluesen en så sjukt stark passion i sig. Man känner så mycket i hjärtat när man sjunger. Det är som terapi för mig.
Det säger Jasmine Kara som på onsdag släpper debutskivan ”Blues ain’t nothing but a good woman gone bad” och dagen innan även debuterar på Sollidenscenen i Allsång på Skansen. Jasmine var inte ens en glimt i sin iranska fars öga när musiken hon sjunger skapades. Men när detta 22-åriga energiknippe, ursprungligen från Örebro, första gången hörde 60-talets svarta musik var det kört med musikalutbildningen på gymnasiet.
– Jag hörde en Aretha Franklin-skiva som hon sjöng blues på och det var så himla häftigt. Men det var först när jag flyttade upp till Stockholm och gick på ett ställe som heter Stampen som jag provade på att sjunga blues. Jag blev jätteinspirerad och kände att, shit, det är det här jag vill göra.
Så när Jasmine var 18 år vinkade hon adjö till mamma, pappa och storasyster och flög till New York.
– Jag kände att jag inte hade något att förlora. Man satsar högt så får man se var man hamnar, tänkte jag.
Hon höll på att hamna i arresten. Efter att ha travat runt till ett otal skivbolag med samma besked – har du ingen manager vi känner blir det inget möte – stannade hon utanför Universals kontor på 8th Avenue.
– Då var jag där för andra gången och sa att nu ställer jag mig här och sjunger tills ni släpper in mig. Men de hotade bara med att ringa polisen. Jag var så trött och slut men kände att jag ger mig aldrig.
Så Jasmine bytte taktik och började fråga musikklubbarna i stället, vilket inte heller var så lätt eftersom hon inte var myndig. Men Larry på klassiska café Wah, där Dylan en gång började sin karriär, släppte in henne.
– Jag frågade ”Snälla, kan jag inte få sjunga en låt med bandet?” och han sa ”Okej, få se nu vad du går för”. Men det gav fler spelningar eftersom folk reagerade med ”wow, vad är det här?”. Larry har varit ett otroligt stöd.
En annan som, åtminstone indirekt, har gett sitt stöd är Beyoncé.
– Jag sjöng på en privatfest på ett flott ställe. Plötsligt kommer Jay-Z och Beyoncé in. De är ju stora idoler för mig och när jag tittade ut i publiken så sitter Beyoncé där och klappar händerna, ler och gungar med. Det var coolt.
Jasmine Kara har annars haft sin beskärda del av det ocoola. Hennes första kärlek blev också hennes mardröm. Misshandel och hot blev en del av hennes vardag. Något hon beskriver i en bok som kommer ut i augusti. Titeln säger det mesta: "Hälsa henne att hon ska dö".
Efter en klubbturné i Sverige ska Jasmine till England och USA med debutplattan i ryggen. ”Blues ain’t nothing but a good woman gone bad” spelades in under två dygn, ungefär som det gick till på 60-talet, det årtionde plattans material är hämtat från. Överproducent är Marshall Chess, gudfader inom Chicagobluesen och legenadrisk boss för skivbolaget som bär hans efternamn.
Hur mycket blues är Allsång på Skansen?
– Hehe, inte så mycket, kanske, men det är en möjlighet att få in bluesen i folks hjärtan, säger Jasmine Kara och konstaterar:
– Bara det blir drag, då är det okej.
Jasmine Kara uppträder på ”Allsång på Skansen” tisdag 27/7 och släpper albumet ”Blues ain’t nothing but a good woman gone bad” onsdag 28/7.
- Publicerad: 10-07-26 11:37
-
Textstorlek
- Skriv ut
- Viss finsk rockmusik når ut ända till Sverige, annan inte. Eppu Normaali hör helt klart till den senare kategorin, en långlivad finsk institution som nu gör ett sällsynt Sverigebesök i Nalens nya satsning på finska konserter.
Stockholm Sisu Nights på Nalen, 3/9. - MTV-såpan börjar glömmas, de exponerade barnen har bearbetat sviterna, frun är nu tv-stjärna i egen rätt och Ozzy Osbourne har blivit rockstjärna igen. Chans att se mannen som satte charm till ”The Osbournes” i sin rätta miljö.
Globen, 7/9. - John Dowlands 1600-talssånger till luta var bara förövningen, nu har Sting tagit ett urval av sina sånger - både solo och med The Police - och arrangerat om dem i konstmusiksättning för The Royal Philharmonic Concert Orchestra.
Globen, 8/9.
- Man kan tänka sig att exempelvis Visfestivalen i Västervik vill protestera, men på ett för visgenren ovanligt kaxigt sätt har nu namnet Sveriges visfestival placerats på en endagstillställning på Mosebacketerrassen. Därtill med arrangörernas lagom uppblåsta deklaration om att de just denna dag presenterar ”Sveriges bästa startfält”.
Det hindrar inte att initiativet är lovvärt. Intresset för visor är större – och yngre – än vad Stockholms offentlighet vanligtvis gör tydligt, och här återfinns en rejäl rad av namn från lite olika håll, såväl stilistiskt som åldersmässigt. Såsom Ola Magnell, Lars Demian, Dan Viktor, Finn Zetterholm, Caj Karlsson, Jack Vreeswijk, Johan Johansson, Sanna Carlstedt, Stina Berge och David Shutrick. Dock inte den svenska nyvisans portalgestalt Stefan Sundström, vilket hade varit logiskt, i all synnerhet som hans livspartner Karin Renberg finns bland de medverkande.
Sveriges visfestival, Mosebacketerrassen, 4/9.
Nils Hansson skriver om konserter i På stan. Mejla honom på: nils.hansson@pastan.nu

Vill du också läsa vad som korats som Sveriges mest förnyande journalistik 2008? Fredrik Strages Youtubelista, där han korar de 100 största rockögonblicken.


Senaste artiklar
AC/DC spelar på Stadion Debutant med erfarenhet Artisterna spelar för Multi Kulti Teddybears på Dramaten Oddjob spelar Clint på Södran Wilco spelar på Cirkus Gil Scott-Heron är tillbakaMest lästa artiklar
Cornelisdagen på Mosebacke för 22:a gångenTips! Letar du efter en annan artikel? Använd vår sökfunktion.
-
Hjärtat
På stanredaktionens favorit. -
Gulddraken
Restaurang, bar eller kafé som vunnit pris i På stans tävling. -
Betyg
Fem är det högsta betyget på DN:s skala. Noll är det lägsta. -
Pratbubblan
Bra. Dåligt. Märkligt. Anmärkningsvärt. -
Här är det!
Knappnålen visar var på stan det händer. -
Stjärnorna
Läsarnas betyg, insamlade på Påstan.nu.








