Söderbröder som glöder

Rapparna Lorentz & M.Sakarias är stans hetaste brödraduo. I veckan släpper de sitt mixtape ”Sommaren i city”, en uppvärmning inför höstens debutalbum ”Vi mot världen”. På stan tog ett snack med duon som bäst av alla fångar soundet av Söder – om att planka in på klubben, ljudet av örnar och hur ett stämningshot blev ett skivsläpp.

Martin är 22 och Lorentz fyllde 17 i måndags. Hur funkar åldersskillnaden?
M. Sakarias: Vi är extremt tajta, och jävligt bra polare. Lorentz är ofta med och hänger, till och med ute på stan. Åldersskillnaden blir mer tydlig ibland, han har ju sina tonårsgängspolare också, liksom. Men han har sysslat med musik ganska länge, så han agerar inte som jag hade gjort i den ålder med musiken. Han är väldigt proffsig.
Lorentz: Ibland är det knepigt, eftersom han kommer in på ställen.

Vad brukar du göra på kvällarna då?
Lorentz: Ja, jag brukar väl hänga runt, vid Hornstull och på Reimersholme. Och på lite olika klubbar.

Men du sa ju att du inte kommer in?
Lorentz: Inte på nåt random ställe, men på vissa ställen är det lugnt. Jag har mina hemliga knep för att komma in.

Hur kompletterar ni varandra?
M. Sakarias: Jag bidrar väl med erfarenhet och kanske lite mer reflekterande texter, medan Lorentz står för en väldig massa energi.
Lorentz: Martin är en astajt rappare, medan jag kan flippa ur mer om du fattar vad jag menar.

Förra året utsågs ni till Stockholmshjältar av På stan, tack vare er låt ”Stockholm serenad”. I den använder ni en Adolphson och Falk-sampling som inte var godkänd på förhand. Vad hände?
Lorentz: Skivbolaget som äger låten ville stämma oss först, för att testa lagarna kring den nya tekniken, med fildelning och så. Låten var ju inte officiellt släppt, men radion började spela den utan att vi visste om det. Skivbolaget fattade väl att det var en fet grej, så de gav ut den i stället. Det kändes kul att de ville vara med.

Blir det fler stockholmshyllningar?
M.Sakarias: Inte så direkt att vi gör en skrålig Stockholmsrefräng igen. Men staden kommer ju alltid dyka upp i musiken, eftersom den omringar oss hela tiden. Apropå Stockholm är Gustaf Skarsgård med på albumet som kommer i höst. Han läser upp sin dikt ”Nykär” som handlar om gamla Söder.

Hur kommer det sig att han är med?
M.Sakarias: Han bor i ”Hornsan”, liksom, och vi var bekanta. Jag såg att han skrivit den här dikten, eller monologen snarare, på sin Myspace. Den fångade mycket av det vi gillar med stan, och jag frågade om han ville spela in den. Och han var på.

Ni tillhör den nya generationens rappare som gärna tar in influenser från annan musik än klassisk hiphop.
Lorentz: Jag är ju rätt ung, och inte uppvuxen med nåt annat än att man kan göra vad man vill.
M.Sakarias: Det känns extremt dumt att hålla sig inom några löjliga ramar. Inte för att vi har planer på det, men jag skulle lätt kunna göra en popplatta och det skulle kunna kännas hur hiphop som helst. Vi kan göra precis vad som faller oss in. Bara musiken beskriver ”moden”.

Vad brukar det vara för ”mode” i er musik?
M.Sakarias: Det är mycket natt, i luddiga storstadsmiljöer. Vi är riktiga nattsuddare både jag och brorsan.

I helgen släpper ni ert mixtape ”Sommaren i city” tillsammans med dj-paret Yxa och Jeansbjörn, som driver den omåttligt populära klubben Russian Spring Break.
M.Sakarias: När vi spelar gör vi det ofta med dj:s. Vi är med hela kvällen och förstärker den övriga musiken som klassiska mc:s. Sen kör vi ett set med våra låtar under kvällen, ofta från dj-båset. Vi vill att om man går ut för att se oss ska man ska få en skitbra fest. Vi drar inte till någon vip-loge efter spelningen, vi står i dj-båset eller längst fram i publiken och hoppar och skriker med i låtarna.

På Russian Spring Break är det mesta som spelas väldigt nytt. Hur viktigt är det att vara modern?
Lorentz: Vi vill inte göra samma låt två gånger, då får man inte samma kick.
M.Sakarias: Det är viktigt att ta det vidare, inte minst för vår egen skull. Det är lätt att använda sig av nostalgi i musik, för att snabbt få respekt och kontakt med lyssnaren. Gör man något helt nytt blir det svårare, men man skapar en roligare reaktion.

Rapkonserter är ofta astrista. Hur gör ni för att undvika det?
M.Sakarias: Många gör bara som idolerna, men man måste nog göra mer, anstränga sig. Som Kanye, han har tagit rapframträdanden till en ny nivå. Han är extremt noggrann med ljussättning och ljudteknik. I rap har det länge varit okej att bara stå rakt upp och ner och hoppas att pondusen räcker till. Det går att göra vad som helst bara man har ideer, men många är nog fortfarande rädda för att ta i för mycket.

I videotrailern ni har gjort för ert kommande album har ni klippt ihop svulstiga actionscener med videoklipp på Lorentz klädd i en stor päls.
M.Sakarias: Varför inte, känner jag. Det är klart att man ska maxa på lite.
Lorentz: Det var en impulsgrej. Jag brukar inte ha päls, men det händer.

Vad är grejen med din keps förresten? Du har den alltid lite löst och åt sidan.
Lorentz: Det är många som har undrat, men folk som känner mig älskar stilen. Jag gillar inte att ha kepsen framåt eller bakåt, så det blev en naturlig grej. Jag kände att det var en Lorrelight-grej.

Har ni inspirerats av andra syskonduos som the Knife eller the White Stripes?
M. Sakarias: Det finns ju en massa syskonband, men det är inget vi har reflekterat över. Vem går och konstaterar det hela tiden? ”Åh, vi är en brödraduo – det här är spexigt.” Vi är brorsor, har vuxit upp tillsammans och gör musik och det känns som att det borde vara så.

Vad inspirerar er då?
M. Sakarias: Vi har alltid lyssnat mycket på fet pop från 80-talet. Det ska vara stora, maxade, större-än-livet-grejer. Det är det vi tänkt när vi döpt albumet till ”Vi mot världen”. När det gäller hip hop är Lil´ Wayne den som inspirerar mest nu.

Era vokaler är väldigt genomarbetade och ni bangar inte för att använda mycket effekter.
M.Sakarias: Många rappare glömmer att soundet är viktigt, de skriver bara text. Vi brukar lägga in mycket örnar och stadsbrus också för att förtydliga känslan. Allt utgår från en känsla.

Örnar?
M.Sakarias: Ja, örnar som flyger i väg. Det låter som att man flyger högt över berg. Det är mycket sånt, flyga över vatten, maxa på det sättet. Vi gillar den där skiten.