Kvarnen 100 år

I höst fyller Kvarnen 100 år. På stan har träffat ägaren Thomas Steinwender, stammisen Janne Hellström och gamle bartendern Magnus Carlsson för att prata Söderromantik, garderobsnit och Hammarbyminnen.

Den åttonde oktober i år. En lång rad kända svenskar går på den gröna mattan utanför Kvarnen på Tjärhovsgatan när krogen firar sin hundrade födelsedag. Eventproffset Johan Petré står i dörren och tar emot. Många av de inbjudna gästerna är så självklara att de närmast ingår som inventarier i sinnebilden av krogen, som Stefan Sundström, Janne Halldoff och Johan Johansson, mer känd som ”Hammarbytomten”. Men på plats är också galalejon som Richard Herrey, Gladys Del Pilar, en Rongedal-tvilling och TV 4:s spelprogram­ledare Eva Nazemson. Fotografer från bland annat Stureplan.se, Sthlm Finest, iCity och På stan dränker den anrika lokalen i smattrande blixtljus.

Festen är det första steget i Kvarnens firande. I november planerar man en söndag vigd åt Kvarnens stammisar och i december en välgörenhetskväll för hemlösa. Mitt i vimlet står Kvarnenägaren Thomas Steinwender i en tröja med ”Hammarby” tryckt, så stort som det bara går, över bröstet. Han berättar att även om den första festen till stor del handlar om att marknadsföra jubileet, har man tillsammans med Johan Petrés pr-byrå ändå försökt bjuda in gäster som har något slags naturlig relation till Kvarnen.

Det kravet är inte svårt att uppfylla – så gott som alla som någonsin gått ut i Stockholm under en längre tid har en relation till Kvarnen. Kändisfesten kommer troligen ändå att sticka i ögonen på många av Kvarnens äldre stammisar, ingen annan krog har en så tydligt Söderromantisk anti­elitistisk mytbildning kring sig. Men Thomas Steinwender har hela tiden försökt att varsamt tänja på gränserna för vad Kvarnen är.

Efter kockutbildning och en rad krogprojekt, bland annat Lilla Köpenhamn på Regeringsgatan, köpte han Kvarnen i slutet av 1999.

– Först ville jag köpa Pelikan, men pengarna räckte inte till. Sedan gick ett rykte att Kvarnen var till salu. Vi diskuterade i ett halvår innan jag fick köpa.

Visste du då vad det innebar att driva Kvarnen?
– Om jag ska vara helt ärlig så köpte jag vilken restaurang som helst. Jag hade ingen aning om att Kvarnen hade den historia den hade. Men snart stod det klart att jag hade köpt mig ett ansvar.

Steinwender säger skämtsamt att hans jobb är att inte göra någonting, stamgästerna är notoriskt misstänksamma mot förändringar. Ett exempel är när de tog bort köttbullarna från lunchmenyn – med vilda protester som följd. Ett annat exempel är när han först tog över stället. 1987 tog bröderna Broström över Kvarnen. Tanken var att göra om det till en finkrog, ett försök som inte föll väl ut. Två år senare tog Sören Ahlbom och Thomas Ernström över och återställde ordningen på Kvarnen. När Steinwender kom in i bilden 1999 befarade många att Kvarnen skulle förändras.

– När jag tog över satte vi upp belysning utanför entrén och det började gå ett rykte om att stället skulle bli ett ”turkdisko”. Jag löste det hela med att ställa mig i baren de tre första månaderna – så fort jag hörde någon prata om den nya ägaren sträckte jag fram en hand och sa ”Hej, Thomas heter jag och är den nye ägaren. Jag är inte turk och jag är inte farlig”. Det funkade bra.

Han beskriver Kvarnens speciella dragningskraft som ”en blandning av myten, en stor portion Hammarby och den anrika lokalen”. Tidigt efter övertagandet började han bygga två nya avdelningar: Den något mer sofistikerade cocktailbaren H2O och källarbaren Eld, där volymen och tempot skulle vridas upp till diskoteksnivå.

– När vi började bygga H2O kom gamla stammisar fram och sa att det var det sämsta som hänt Kvarnen, att man var helt dum i huvudet. Men jag såg att det fanns en möjlighet att göra stället större, och när det väl var klart blev det bra mottaget. Kvarnen är som en skör bubbla som man får putta på väldigt försiktigt. Min målsättning var inte att förändra Kvarnen utan bara att ge den fler ben att stå på.

Varför har Kvarnens stammisar så starka anspråk på hur krogen ska skötas?
– Under mina nio år har jag upplevt tre generationer av stammisar. De är här väldigt intensivt, sedan händer något i deras liv: familj, barn. När de sedan kommer tillbaka tre år senare säger de ”Det är bara snorungar här! Vad har ni gjort?” Men de förstår inte att det är de själva som har förändrats.