Josephine Forsman: "Musiken lika viktig som sällskapet"

Sahara Hotnights trummis Josephine Forsman har aldrig blivit utslängd. Inte ens från Spy Bar.

Var är du oftast? Så länge som möjligt hemmafest, när man sen ska ut är utbudet bekvämt sparsamt!

Favoritbar: Berlin.

Favoritklubb: Hummelhonung (Josephine och bandkollegan Maria Anderssons sommarklubb på Spy Bars uteservering, reds anm).

Stockholms bästa dj: Jag och Maria!

Så viktig är musiken när jag går ut: Lika viktig som sällskapet, dvs viktig.

Hit tar jag någon på första dejten: Peppar.

Här firar jag min födelsedag: Nästan alltid på turné.

Här skulle jag fria: Ulldalsviken 2.

Hit går jag en tisdag: Ut i natur!

Undviker: Barer, disciplinerat.

Om du sitter själv i en bar, vad gör du? Känner mig obekväm.

Bästa baren/utestället att vara ensam på: I så fall Gondolen, moget, drinkarna ersätter sällskapet.

Stammis på: Indian Garden. Oooooooh så gott!

Beställer alltid: Vin, och Drya.

Dricker helst: Champagne, tack gärna!

Bästa gå-ut-plagget: Klack.

Äter på väg ut: Sushi.

Äter på väg hem: Indian-popcorn.

Vad är det första du gör när du kommer hem? Avslutar indian-popcorn.

Äter dagen efter: Allt som en vegetarian kan och vill äta.

Om du fick återuppliva en klubb i Stockholm, vilken skulle det vara? Har inte hunnit bli Stockholmsnostalgiker.

Vilken utekväll skulle du helst av allt återuppleva? Karaokekvällen i Melbourne.

Vilken utekväll skulle du ge allt för att slippa återuppleva? Alla icke upplevda.

Hur är du att springa på ute? Djävulskt glad.

Bästa sättet att få kontakt med någon: Spela sjukt bra skivor.

Kan man träffa kärleken ute? Det kan man.

Har du blivit utslängd någon gång? Nej. Inte ens från Spy Bar!

Har du blivit dumpad på krogen/klubb någon gång? Ja, det tror jag.

Har du fejkat stämplar? Ja, ofta när vi turnérade i USA som för små stintor.

Så länge är det värt att stå i kö: Det vet man aldrig.

Förfest eller efterfest: Förfest och fest, tycker inte ett jota om efterfest.

NATTLIVSPUSSLET: FEM BRA STOPP I STOCKHOLM

Eftersom vi vill se ett nattliv som går att kombinera med övrigt liv, utan att någotdera behöver stå i skuggan av det andra, driver På stan nattlivspusselfrågorna. Så här får Josephine Forsman en kväll i Stockholm att gå ihop:

Kl 19.30 Hos kompis: Tar med den obligatoriska vinflaskan och det färska ekobrödet till den kamrat som har störst. Vi är ett gäng som bjuds på maffig lasagne! Vi uppdaterar och uppdateras och fortsätter sedan samtalen nära en japanmix och en stereo.

Kl 21.30 Guilty pleasures-låtar på stereon: Skämslåtar och vin i symbios. Jag har just avslutat Freda’s ”Det som gör mig lycklig”, någon annan har njutit skam till Bomfunk MC’s ”Freestyler”, en annan till Rebecka Törnqvists ”Good Times”. När någon, som tillåts vara anomym, sätter på Takida, tillåtes vara anonym, är det dags att avrunda.

Kl 23.30 Spy Bar: Jag och Maria spelar skivor i Gubbrummet, vi dividerar om hur vi ska lägga upp kvällen övertygade om att vi inte ska palla till fem, inser snart att vi klarat det förr och avslutar planeringsmötet även denna gång utan beslut fattade, med en Dry Martini på hälften drink, hälften oliver.

Kl 03. Gubbrummet på Spy Bar: Nu är alla kamrater på plats! Alla andra också. Vi får amerikansk 90-talsnostalgipanik och spelar Wallflowers, REM och Aerosmith, utan minsta ironi, och skålar med det lilla dansgolvet.

Kl 05.30. Taxi hem: Den sista växeln som lades i vid 4.30-snåret känns i vader ögon och öron. Jag och Maria delar taxi till vår del av stan och hyser stor beundran och respekt för alla som var kvar till bittra slutet. Inklusive oss själva. Vi önskar varandra god morgon och går hem och käkar frukost.

Den saknade biten: Den nybrända rykande färska skivan med Graham Nash, Roger Daltrey och Cass McCombs som blev kvar i stereon efter genomgång inför kvällen, olidligt saknad.