Ansiktsmaskinen på tunnelbanan vid Skanstull, måndag kl 22.06

På stans Ansiktsmaskin träffar två av AIK:s mest kända supportrar, tvillingarna Sven Erik och Sven Lennart Olsson, på tunnelbanan på väg hem från en lyckad hockeymatch.

1: Vi var på väg hem från Hovet efter AIK:s hockeymatch mot Rögle. Vi vann, haha. Hur det kändes? Det kändes jättebra. Jag går på alla hemmamatcher. Jag jobbar som publikvärd på AIK Hockey – jag visar platser om någon inte hittar, pratar med andra om hockey och så där. På tåget hem såg jag de där två. Jag ser dem varje gång det är match, med sina pekgrejer. De är alltid där. Jag känner dem inte annars.

2: Det var första gången vi pratade med honom. Han verkade vara trevlig. Vi tyckte att kvällen var härlig. Vi vann med 3–1, det var strålande.

3: AIK var duktiga. De har skött sig bra under säsongen. David Engblom är nog bäst men målvakten, Christopher Heino-Lindberg, är inte heller fy skam.

2: Idrotten är viktig för oss. AIK har alltid varit vårt lag. Vi tittar på damfotboll och herrfotboll, damhockey, herrhockey och dambandy. För inte så länge sedan var vi i Uppsala och tittade på SM-slutspelet i dambandy. Vi fick till och med vara med på bankettfesten efteråt och träffa alla spelare.

3: Allt är lika roligt att titta på, både hockey och fotboll. Men det är klart, det går mycket snabbare i ishockey.

2: Vi tittar på allt utom innebandy. Nej, innebandy är inte roligt att se på. De får ju bara springa och springa efter den där vita bollen.

3: Det är AIK som gäller, alltid! Varför? Jo, på 50-talet samlade man på Alfabilder med olika idrottsmän. Först hade man inget speciellt lag att heja på, men jag tyckte att AIK var fina. Kurre Hamrin spelade i AIK, han var min stora idol. I början hejade brorsan på Djurgården. Det är klart att man gick och retades lite med varandra då.

2: Men det var på 50-talet! Jag gick över till AIK ganska snabbt. De hade ju så bra spelare på den tiden: Björn Anlert och Arne ”Lunkan” Lundqvist. Han var min stora idol. Just nu tycker jag om Iván Obolo. Han gör både nickmål och mål med fötterna när han får tillfälle.

1: AIK har alltid varit mitt lag. Jag vet inte varför, jag har fastnat för dem. Hockeyn är en ganska stor del av min fritid på vintrarna. På sommaren är det mer fotboll. Javisst, det är AIK som gäller då också. Inget annat. Jag bor vid Mariatorget. Där finns det inte många AIK:are, bara folk som gillar Hammarby och Djurgården. Men jag känner mig inte så ensam. Jag kommer ganska bra överens med dem också.

2: Vantarna har vi haft i två år. Det är kul, det är många som fotograferar oss när vi reser med dem.

3: Vi köpte vantarna för länge sedan. På Hovet, för 150 kronor. De är roliga för en del folk. Ibland kommer det barnfamiljer som säger ”titta vilka stora vantar de har” till sina ungar. Det blir skratt ibland också, när man kommer från Solna till Odenplan. Jajemensan, då knäpper de kort när man sitter och väntar vid tunnel­banan.

2: Efter matchen? Då åkte vi hem till Hagalund. Vi satt och skålade för vinsten med öl. Två glas öl blev det.

1: Jag åkte hem och lade mig.