Ansiktsmaskinen på fest i Solna, lördag 23.56

På stan fångar ett ögonblick i den gångna veckan. Samt dokumenterar vad som hände före, under och efter det att ­bilden togs.

1: Det var maskeradfest, på superhjältetema. Vi fick reda på det bara någon timme innan vi skulle dra, så det var bara att göra det bästa av det som fanns i garderoben. Jag tog ”sexig superhjälte”. Det blev succé!

2: Festen var hemma hos Nikita. Han är en av mina närmaste vänner. Han fyllde... något fyllde han. 27 tror jag. Min kostym var sista minuten-fix. Det är en Pippi-dräkt för barn upp sex år, eller 103 centimeter. Jag är 203. En meter för lång.

1: Jag kom till festen vid elva någon gång. Då var det ingen jättehajp, utan mer chill. Det var väldigt mycket äldre människor, trevligt folk, där. Och otroligt mycket fotograferande. Det kändes mer som en fotofest än en vanlig fest.

3: Vi visste inte riktigt vem jag var utklädd till, men under kvällen kom vi fram till att det var en superhjälte som hette Centrifugia. Det var ett märke på dräkten, som jag håller för på bilden, som nog skulle föreställa något kärnkraftaktigt, men som såg ut lite som en centrifug.

1: Det var väldigt mycket esteter på festen. Alla hade sin personlighet. Jag tycker egentligen inte så mycket om maskerader, jag känner aldrig att jag har något kul att ta på mig utan att man lägger ner en massa pengar på något som är bara för en kväll, men på den här festen var det kul. De gjorde mer en rolig grej av det.

2: Jag provade dräkten när jag kom hem. Det slutade med att jag fick ringa grannarna och be dem komma och hjälpa mig att ta av den. Det var inte mycket stretch i det där tyget. Jag hade en aning ljusare röst hela kvällen på grund av storleken på shortsen.

1: 2 var bra. Han bjöd på sig själv.

2: Jag gillar att klä ut mig. Det har en tendens att bli mer avklätt än utklätt, dock.

3: Vid tolvtiden åkte jag och en kompis till Skeppsbar. Vi drev med en massa människor, sa att vi var superhjältar som gick ut en gång i månaden för att göra folk ställda.

2: Jag gick vidare till en efterfest i Vaxholm. Vi spelade konstiga dryckesspel och körde Twister. Jag spräckte tyvärr min – ja, det är faktiskt en klänning. Men jag tror i och för sig inte att jag skulle ha haft på mig den så mycket ändå.