Veckans lantis: Janne "Loffe" Carlsson

”De flesta stockholmare finns här nere i Skåne har jag märkt.” Skådespelaren och trummisen Janne ”Loffe” Carlsson, som nu syns i SVT:s "Stjärnorna på slottet", är född och uppvuxen i Stockholm, men bor sedan några år i Skåne. Vi tog reda på varför, och fick ett stycke fräck jazzhistoria på köpet.

Var och hur bor du nu?
- Jag bor sen sex år tillbaka i ett stort hus i Kristianstad. Jag trivs väldigt bra.

Du känns ju som en typisk stockholmare. Varför flyttade du?
- Jag tröttnade på Stockholm. Man tar några kraftiga beslut under en livstid som förändrar mycket, och att flytta från Stockholm var ett sånt för mig. Att det blev Skåne beror på att jag känner mig lite hemma här. Jag spelat mycket teater i Skåne, och min bror, som gick bort nyligen, hade en ateljé här.

Vad fick att dig att bestämma dig?
- Jag hade ett hus i Täby och en båt som båda var betalda, men jag betalade nästan 100 000 kr om året i bara skatter. I min bransch går det upp och ner, och ett tag gick det ner och var nere på rött, och det går ju inte. Trafiken var också ett problem, jag åkte inte mer än i yttersta nödfall in till stan. Bara att hitta en parkering är ju stört omöjligt i Stockholm.

Hur har Stockholm förändrats tycker du?
- När jag växte upp var Stockholm vackert och välstädat och fullt av trevliga människor, men på 70-talet började det spåra ur. Du ser ju hur det ser ut nu, de gräver gropar överallt, det är grått överallt. Det är vackert ett par månader om året. Det enda jag saknar med Stockholm nu är skärgården och några kompisar. När jag var liten sandade de gatorna med häst och vagn, och folk eldade med ved. Under krigstiden fanns det bara varmvatten vissa dagar i veckan, så folk gick till badhus och tvättade sig. Den tid i Stockholm då jag trivdes bäst är nog 1954-1970. Då hade jag mycket kul.

Du var under den tiden aktiv som musiker. Hur var musiklivet i Stockholm då?
- Musiklivet var fantastiskt under 60-talet. Alla träffades och spelade tillsammans, oavsett vilken musikform man spelade. Det kom också många amerikanska jazzmusiker till Sverige på den tiden, och jag spelade med många av dem. Jädrar vad mycket fin jazzmusik man spelade! Men när popmusiken kom på 60-talet anammade vi den också.

Bästa musikminnet?
- Allt jag gjorde med pianisterna Lasse Werner och Bo Hansson. "Jazzdagarna" var roliga det året som Lasse tog Dizzy Gillespie på snorren. Vi spelade innan Dizzy, och skulle presentera honom. Lasse var insatt och höll ett långt anförande och välkomnade Dizzy upp på scen, men när de hälsade tog han honom på snorren i stället. Det blev dödtyst i publiken! De visste inte vad som skulle hända. Men Dizzy sa bara ”thank you” och tog Lasse på snorren, och hela publiken brast ut i världens skratt.
 

Vilket var bästa stället då?
- Jazzklubben ”Den gyllene cirkeln” var den bästa jazzklubb stan någonsin haft, innan Konsum valde att stänga ner den. Jag spelade med Dexter Gordon där en gång, det är en av mina mest minnesvärda spelningar.

Är det någon skillnad på att vara kändis i Kristianstad mot att vara det i Stockholm?
- Det är ingen skillnad. Var jag än är hejar folk på mig. Jag verkar vara kompis med alla. Barn kliver ut ur bilar och säger ”hej, farbror Loffe” och vissa säger ”skit på dig!”. Det är ifrån Göta Kanal 2, och betyder ”ha en bra dag”.

Har folk i Kristianstad något att lära sig av stockholmarna?
- Det finns ju inte så många stockholmare kvar. 30% av folket i Stockholm är invandrare och lika många är inflyttade bönder. De flesta stockholmare finns här nere har jag märkt, och ingen av de jag pratat med har ångrat sig.

Kan du rekommendera att flytta från Stockholm?
- Det är kul att förändra sitt liv! Det gör att man pånyttföds lite grann. Man får nya idéer, måste ta tag i saker och drabbas av nybyggaranda. Det är vackert här nere, öppet. Stockholm har blivit instängt.