Tolvåringar terroriserar förälskat par i läskiga "Eden Lake"

ETT UNGT PAR kör i väg för att tillbringa en romantisk helg på landet. Det skulle de inte ha gjort. Förstås. Enligt all skräckfilmslogik kommer polisen att samla ihop deras kvarlevor i plastpåsar inom två dygn. ”Hillbilly horror”, skräckfilmer där lantisar gör processen kort (eller snarare lång och plågsam) med storstadsbor, hade sin storhetstid på sjuttiotalet. De senaste åren har genren fått ett uppsving tack vare filmer som ”Wolf creek”. ”Frontières” och ”House of 1000 corpses”, samt nyinspelningar av sjuttiotalsklassiker som ”Motorsågsmassakern” och ”The hills have eyes”.

PROBLEMET MED MÅNGA av de nya ”hillbilly horror”-filmerna är att lantisarna är så inavlade och muterade på grund av kärnavfall att de lika gärna skulle kunna komma från en annan planet. Den nya brittiska filmen ”Eden lake” undviker det problemet. Här är förövarna ett gäng barn. De ser ut som vanliga, stökiga ungar, men grupptryck och empatiskt underskott gör dem kapabla till vad som helst. ”Jag tänker inte bli mobbad av ett gäng tolvåringar”, säger mannen i paret som får sin picknick förpestad. Han sätter hårt mot hårt vilket leder till en mardröm.

JAMES WATKINS REGIDEBUT har anklagats för att underblåsa fördomar om arbetarbarn – ungefär som de brittiska tabloiderna brukar göra i sin rapportering. Typiskt nog fick ”Eden lake” en positiv recension av The Daily Mail som ansåg att filmen tog upp viktiga samhällsproblem och borde ses av politiker. I en av de första scenerna klagar paret på att det ska byggas en ”gated community” i naturområdet de besöker. De förfasar sig över att människor bygger murar mellan varandra i stället för att leva i gemenskap. Snart får de äta upp sina vänsterliberala åsikter – uppblandade med blod och lera.

KRITIKERNA MENAR ATT ”Eden lake” bidrar till ett segregerat samhälle. Den saknar det sociala patos som fanns i ”A clockwork orange”, en annan skildring av ungdomsvåld. Men skräckfilmer blir inte bättre för att de görs i ett uppbyggligt syfte. ”Eden lake” må vara fördomsfull, omoralisk, spekulativ och äcklig. Likväl är det den otäckaste film som gjorts i England sedan ”The descent”.