Filmrecension: ”Trubbel i paradiset”

Det finns dagar man vill flytta till USA och leva där resten av sitt liv och det finns dagar när man inte skulle sakna det om det sjönk ner i Atlanten och lämnade en fettfläck på havsytan. ”Trubbel i paradiset” skulle lämna en liten pöl av sololja med kokosdoft.

Tre par åker till en paradisö för att hjälpa ett fjärde par med deras äktenskapsproblem. De träffar en guru, bryter mot reglerna, festar loss på ett singelparty och finner den äktenskapliga lyckan.

Det är inte en sämre setup än många andra romantiska komedier har. Det låter klaustrofobiskt, men även det skulle kunna vara användbart om man tänkte till.
Men det är det ingen av manusförfattarna som har orkat.

Och varför skulle de anstränga sig? Affischnamnet Vaughn, målgruppen vuxna gifta, lite avklädda yngre män och kvinnor och ett lyckligt slut gör jobbet åt dem. Första helgen säljer tillräckligt för att bekosta denna billiga produktion i grälla färger. Och när ryktet sprider sig om att den helt enkelt inte är rolig så har man redan finansierat nästa produktion.

De kom som en frisk fläkt i början av decenniet: Owen Wilson, Ben Stiller, Vince Vaughn, Will Ferrell. Ingen var någon storhet var för sig, men i kombination med någon av de andra fick de ofta till det. Nu har alla utom Ferrell tonat ner sin komiska talang så kraftigt att den faktiskt blivit osynlig. Och det är väl bra om man besitter en skådespelartalang som kan träda fram i stället. Allt Vaughn besitter är en rundad blyröv som får honom att guppa rätt hur man än boxar till honom. Man kan trötta ut sig på att försöka eller helt enkelt använda den som sänke.