Filmrecension: ”The stoning of Soraya M”

Soraya M (Mozhan Marnò) är fläckfri. Hon är en god och omtänksam moder, en granne att lita på, vacker som en dag och faktiskt rätt så sexig. Trots att hon bor långt ute på vischan i stenigaste Iran verkar hon bildad och klok och har fina vita tänder.

Hennes man Ali (Navid Negahban) är ondskan själv. Han stryker omkring och kisar liksom en serietidningsskurk. Han slår Soraya framför ögonen på deras barn, kör omkring en hora i sin lyxbil och hånskrattar när det går illa för andra. När Soraya inte längre vill ligga med honom vill han skilja sig. När Soraya vägrar skilsmässan eftersom det skulle innebära att hon måste prostituera sig smider Ali en mycket hemskare plan. Han vill få henne dömd för otrohet och därmed ihjälstenad.

Historien baseras på verkliga händelser i en iransk bergsby för 23 år sedan. Franske journalisten Freidoune Sahebjam är på genomfärd då hans bil får motorstopp. När han tvingas fördriva eftermiddagen byn får han höra hi­storien om Soraya M. Det går åtta år och så 1994 ger Sahebjam ut boken ”The Stoning of Soraya M” som blir en bästsäljare. Fjorton år senare blir boken film. Det brinner alltså inte i knutarna och kanske är det därför som filmen inte understryker att fallet är nästan ett kvartssekel gammalt. Känslan är i stället att det är vardagsmat att stena ihjäl kvinnor i Iran.

Filmer som vågar behandla världens alla orättvisor bör alltid applåderas. Så även ”The stoning of Sorya M” eftersom den bland high school-musikaler och romantiska komedier vågar ta upp något så osexigt som kvinnomord i Långbortistan. Problemet är bara att regissören valt att förenkla historien flera varv.

Endimensionella karaktärer som i ”The stoning of Soraya M” ökar inte vår förståelse. Tidsförskjutningen på mer än två decennier gör det omöjligt att ta ställning – sker detta fortfarande så lättvindigt i Iran?

Efter den fruktansvärda slutscenen får filmen därtill ett segeraktigt Hollywood-slut och publiken ett fripass till att fortsätta att käka smågodis och köpa handväskor och låtsas ovetande om världens hemska tillstånd. Det blir journalisten Frei­doune Sahebjam spelad av James Caviezel (Jesus i Mel Gibsons ”Passion of the Christ”!) som blir hjälten.

Inte Soraya M.