Filmrecension: "Det som ingen vet"

Politisk thriller på danska.

En mångsidig dansk ­regissör, Søren Kragh-Jacobsen, tar sig an ett riktigt mainstream-tema, det slags thriller som strängt taget lika gärna kunde ha premiär­visats på teve. Om den inte hade varit dansk. Han gör det med den äran, och det är klart att det är snyggt som bara den med hans väl hanterade bredbild och skådespelare, framför allt att avnjutas på bio.

Det rör sig om en så kallad politisk thriller av det slag som man länge undrat varför Danmark inte ägnat sig mer åt. Natomedlemskapet, underrättelsesamarbete över gränserna, Thulebasen och det märkliga koloniala förhållandet till Grönland, diverse medverkan i krig runt jorden till trots. Men å andra sidan finns det ju inte särskilt många invandrare i dansk film heller.

Här kan man i stället hygge sig åt en spännande berättelse om en lätt dysfunktionell marinofficers efterlämnade familj: en dotter som reser runt världen och konstnärsfotograferar politiska katastrofområden, en son som spelar dockteater för jublande skolbarn, en dyster änka som vidhåller att äktenskapet varit av prima slag. Och ett allt mörkare förföljelsedrama, övervakningssamhället, biologisk krigföring och underrättelsetjänstens hemliga specialstyrka Tyrfing, ledd av skrupelfria maktmän.

Trovärdigheten är det förstås si och så med, särskilt när den onda bråda döden breder ut sig. Men Anders W Berthelsens huvudperson jagar och jagas kors och tvärs över Öresundsbron och genom Köpenhamn på ett både sympatiskt och lagom gastkramande vis, där han jagar sin fars verkliga verksamhet.

Som sagt: spännande men lite dumt – och vilken thriller av det här slaget är förresten inte det?