Bloggare: Calle Fleur
-
Publicerad 09:00, 10 oktober 2009
En afton med svensk hiphop

I kväll bjuder Yes! - men allra mest Ametist - in sina svenska favoritrappare till en kväll på Mosebacke. Ametist har använt sån där fingertoppskänsla och valt ut artister som hon tror lite extra mycket på. Så här motiverar Ametist sina val:
Labyrint (rapcrew från Gottsunda utanför Uppsala bestående av Aki och Jacco med flera): "Labyrint utgör en av vår tids största underground-fenomen. Efterfrågan är stor."
Näääk och Safehouse Staff (Nimo Cheebs, Mackish, 6ex5emman, RahBalder och DJ Kojak): "De har alltid gått sin egen väg och struntat i etablissemangets regler. Safehousestaff är gamla rävar inom svensk hiphop och verkliga innovatörer. Näääk är den som det alltid snackas om och en av de tydligaste karaktärerna inom svensk hiphop. Hans rap är slingrande och stilen är charmigt slug."
Zacke: "Ett av svensk hiphops nya stjärnskott som kännetecknas av sina fyndiga och samhällskritiska texter och lekfullt tydlig rullande rap."
Mohammed Ali: "Vardagsrealism som kliver rätt in i hjärtat på alla oavsett ålder eller bakgrund. Tuffa killar hyllar det jämsides med din mormor."
Det blir nog en helkväll. Värm upp med den här Youtube-spellistan, vetja:Kategoriserat som: KonsertVisa kommentarer (0) Kommentera Permalänk -
Publicerad 17:21, 8 oktober 2009
Money, cash, kommunen

Förr i tiden fick kidsen kämpa för att synas och höras med sin musik. Det har blivit lättare nu. I dessa eländiga kristider lanserar Stockholms stad projektet Livechecken, inom vilket "kämpande musiker" kan få "rimlig" ekonomisk ersättning för konserter i stan. Man kan förstås diskutera vilka summor som är rimliga för oetablerade hobbyband (1500 kronor per bandmedlem, enligt kommunen). Sådana här projekt lär dessutom göra sådana där artister ännu mer lata och bekväma än de redan är. Men initiativet är ändå beundransvärt. Varför ska allt vara så svårt när det kan vara lätt, liksom?
Livechecken är en slags tävling. Banden presenterar sig på sidan och flest röster varje månad resulterar i pengar. Än så länge finns det bara ett band att rösta på, electropopgruppen Örnsberg, som förklarar sin musik så här: "Johan Ragnarsson är kungen i bandet. Han skriver alla låtar, sjunger lead och är klart snyggast. Han förtjänar varenda krona som går att få för en livespelning. Han är helt enkelt fantastisk. /Johan Ragnarsson"
Så självgoda musiker förtjänar förstås inte ett öre i min bok (eller jo, kanske). Listan lär förhoppningsvis fyllas ut med fler band snart. Må bäste man vinna.Kategoriserat som: Konsert -
-
Publicerad 10:37, 25 september 2009
Jigga who?
DN:s webbteveteam på plats på presskonferensen. På stans Axel Björklund ställer frågorna.
Jay-Z var i stan igår. Först var det presskonferens, sen var det "exklusiv" fest (som ni kan läsa mer utförliga rapporter om här eller här, kanske här). Hasse Aro minglade med EMD. Lena Ph berömde Anna Anka och schtekarna stekte loss. Det kändes ganska deppigt. Eller som D.D. sa häromdagen: "Jay-Z får nog en konstig bild av Sverige när han måste hänga med Carola och Runar varje gång han är här".
Hur som helst: På stan-bloggen spottar bildjournalistiken i ansiktet och levererar ett litet fotoreportage á la mobilkamera.

Ericsson... eh, "Blueprint 3"-ballonger i taket. Episkt.
På stan-medarbetarna Axl och Måns M slänger upp diamanten i luften. Äkta.
Dekadensen.
Här kommer storstilar'n. Ridå. -
Publicerad 11:32, 24 september 2009
Smygigt!


Ni har redan läst om minstingen Newkid i På stan. Som "veckans lantis" hann han både prata om livet som R&B-stjärna i Uddevalla och berätta en fett episk anekdot om pannkakor, nypressad juice och rysningar på Johanneshovsbron:
"- Jag hade lagt mig väldigt sent, runt halv tre kanske, och gick upp klockan sju dagen efter. Jag hade knappt sovit fem timmar men var ändå klarvaken. Hotellfrukostbuffén var enorm. Det fanns ALLT! Jag valde ändå att käka pannkakor och sylt. Och lite bacon som jag sköljde ner med nypressad apelsinjuice. Jag hade ingenting planerat förrän elvatiden, så jag begav mig ut på en liten kvarterssnurr med min iPod. Jag promenerade upp på Johanneshovsbron och lyssnade igenom hela mitt kommande mixtape ”Newkid on the Block”. Jag tittade ut och rös. Jag vet inte riktigt varför men jag gick på något sätt in i mig själv och bara försvann. Musik verkar vara det enda som kan frambringa mina känslor. Jag stod och blickade ut över något så stort, så enormt och främmande. Trots att det var tidigt var det mycket liv men jag bara stod där, jag bara var. Det kändes som om att jag hade tagit en bit av Uddevalla med mig. Lugnet. Jag var så Newkid on the block som det bara gick att vara!"
Skivbolagsboussarna Martin och Lorentz, mer kända som rapduon Lorentz och M. Sakarias, släpper snart Newkids mixtape "Newkid on the block" (vad annars?) på Baseline Music. Det 28 minuter långa tapet gästas av Lillstilar'n, M., Alexis Weak och Lilla al Fadji. För mixningen står Up to no good (Alex Thunder och Jeansbjörn).
Newkid lär förstås göra succé på hipsterhaken senare i höst, men På stan erbjuder smyglyssning av "NKOTB" redan nu:
På stan - först med det senaste. Uppe med tuppen, nere med kidsen - det vet ni!Kategoriserat som: Musik -
Publicerad 14:15, 22 september 2009
Tom Jones trosor

Tom Jones spelar på Globen i kväll. Suck. Vi har snackat hela dagen om hur vi ska täcka detta (faktiskt ganska stora) evenemang, men inte riktigt kommit på en vinkel som känns fresh.
Så slog det oss: Tjuren från Wales är ju berömd för att vara en levande magnet för damunderkläder. På stan-redaktionen skrider till verket.
Bevis 1: Video.
Vi hittar videosnutten ovan. Spetsa ögon och öron vid 0:20-0:21 - trosor flyger från alla håll och kanter.
"Bevis" 2: Försäljning.
På stans David Djuphammar ringer Twilfit i Globens köpcentrum och frågar, givetvis utan att avslöja något om Tom Jones, om butiken har märkt av någon ökad försäljning de senaste dagarna.
- Nej, inte direkt. Underkläder behöver man ju jämt, svarar en försäljare.
Typiskt. Där dog den vinkeln också.
-
Publicerad 11:11, 4 september 2009
"Vem tror du att du jiddrar me'?"


Höstens fetaste spelning? Jag slänger in en röst för säsongspremiären av Klubb Spiderdogs på Fasching (fredag 18 september). Då kör nämligen hela Natural Bond - Sveriges heligaste hiphopkollektiv - en hel spelning tillsammans. För första gången någonsin! Petter, Peewee, Rusiak och Eye N'I lär riva hela haket.
Natural Bond grundades 1993. Medlemsregistret är komplicerat, men basen var länge Petter, Thomas Rusiak, Peewee, Eye N' I, Sleepy, Taro, Viet-Naam, Cazter och några andra pajsare. Under en period var även Timbuktu med i "gruppen" (när han bodde i Årsta och spelade in "Rulla med oss" till Bananrepubliken-plattan). Maktstrukturen är som sagt inte helt enkel att utreda, men här hittar ni ett störtroligt försök.
Natural Bond har lämnat stora avtryck i svenska hiphophistorien, men de har ändå bara släppt en låt tillsammans. "Verbal rak höger" släpptes som white label-tolva vid millennieskiftet, någon gång, och har inte varit helt enkel att hitta. Som tur är har Majestic Flow, världens största Natural Bond-fan, lagt upp den på Youtube för allmän beskådan (se nedan).
Den topphemliga bloggaren Majestic Flow är hiphop-Sveriges största filantrop. Han är inte så aktiv som han skulle kunna vara längre, men hans sajt innehåller ändå så många roliga intervjuer och filmklipp (bland annat två av mina tidigaste journalistiska gärningar, se här och här; jag var 16, det är okej, jag bjuder på det) att det räcker och blir över. Just nu jobbar Majestic Flow dessutom med en film om... ja, just det, Natural Bond. På stan-bloggen presenterar en miniintervju:
Hej, Mr. Majestic! Hur stort är det att Natural Bond kör en spelning för första gången?
– Det är ju inte första gången dom står på scen tillsammans, men stort är det. Lite som Sveriges svar på Jay-Z i Madison Square Garden.
Vad förväntar du dig?
– Jag förväntar mig att dom river hela haket. Det jag mest undrar över, och som dom själva inte vet heller, är om Seb Roc dyker upp. Och vad ska alla Natural Bond-dj:er göra? Varför är inte dom med? Är dom det? Ingen vet. Ingen!
Du bloggar om Natural Bond hela tiden. Nu ska du göra en film också. Varför är du så besatt av Natural Bond?
– Besatt skulle jag inte vilja påstå. Jag är mer som en doktorand i ämnet Natural Bond. Jag har känt dom länge, och jag trivs i några av deras sällskap. PeeWee är trevlig. Sleepy har man bra surr med. Eye N'I kan vara kul ibland.
Petter kallade nyligen dig "stalker" på sin blogg. Är det taskigt eller kul?
– Om vi ser det så här, han är snarare min stalker. Han ringer, sms:ar och mailar mig om Natural Bond-råd och input hela tiden. Det börjar bli jobbigt. Men samtidigt känner jag att jag vill hjälpa honom. Som igår till exempel, efter min senaste reklamfilm inför gigget, ringde Petter, PeeWee och Eye N'i och hyllade mitt verk. Och det förstår jag. Det är ett mästerverk. Kolla här: http://vimeo.com/6395782.
Klubb Spiderdogs, Fasching, Kungsgatan 63, t T-Centralen, fredag 18 september, kl 00-4, 18 år.
Mofeta och Jerre, rapduo och klubbarrangörer, är snart aktuella med singeln "Bättre i Berlin", som premiärspelas under kvällen.
(Foto: Jan-Erik Henriksson/Scanpix) -
Publicerad 11:19, 2 september 2009
Extreme Home Makeover


Dagens DN.se-scoop: Stockholms centralstation rustas upp.
Det var väl på tiden. Själv skyr jag stället som pesten. Det är fult och fullt och jobbigt. Skulle jag behöva svara på den klassiska Veckans lantis-frågan i På stan ("Vad har du för känsla i magen när ditt tåg rullar in på Stockholm Central?") skulle svaret antagligen bli "bottenlös angst", eller något annat muntert. Ändå är jag på Centralen jämt. Det är ju oundvikligt.
"Centralstationen är Stockholms pulserande hjärta och stadens stolta entré", skriver Jernhusens vd i ett pressmeddelande. Det är kanske sant. Men också oerhört... Deppigt.
Hoppas att miljardrenoveringen kan få mig på andra tankar.
(Illustration: Tengbom Arkitekter) -
Publicerad 07:12, 29 augusti 2009
Nya killen i kvarteret
Vissa klagar på att På stan-bloggen skriver om samma saker jämt. Hiphop och sånt. Trädgården och sånt. Täbbs och sånt. Vi själva rättfärdigar vårt beteende med devisen har-man-sagt-A-får-man-säga-B. Kontinuerlig rapportering. Och sånt.
Brödraduon Lorentz och M. Sakarias är ett annat av På stan-bloggens hjärteämnen (sök till exempel på Lillstilar'n eller Lorentz i fältet till höger och se själva - det är rätt kul). Sedan deras platta släpptes har de turnerat som tokar och uppträtt på både Stockholms hetaste hipsterhak och landsbygdens byakrogar. Nu försöker de expandera imperiet genom att putta in sångaren New Kid i strålkastarljuset.
New Kid kommer från lilla Uddevalla men lyckas ändå göra ruskigt modern, ändlös-natt-i-storstan-på-ett-ställe-där-det-droppar-kondens-från-taket-fuktig R&B-musik. Det är han ganska ensam om i Sverige just nu.
Mixtapet "New Kid On The Block" (vad annars?) släpps i mitten av september. Lyssna på det här smakprovet tills dess:
Kategoriserat som: Musik -
Publicerad 11:30, 27 augusti 2009
"This is a motherfucking silk scarf"

Det här är en film jag vill se. "Lo Lifes - the story of an American dream" berättar historien om gatugänget Lo Lifes, som lekte high fashion-rövare i New York under tidigt nittiotal.
Jag kommer ihåg att jag sög i mig ett långt reportage om Lo Lifes i den amerikanska hiphoptidningen The Source för en herrans massa år sedan. Det var rafflande läsning, mest på grund av historierna om gängets totala respektlöshet. De hade nämligen bestämt sig för att Polo Ralph Lauren inte längre skulle vara ett märke för välbeställd amerikansk medelklass, utan ett märke för dem själva - fattiga ungdomar utan några som helst framtidsutsikter - i stället.
Gängmedlemmarna tog sig an maktövertagandet med stor företagsamhet; de gick helt sonika in på New Yorks finaste varuhus och snodde varenda Poloplagg de kom över. Snatteriet var fullständigt hänsynslöst: i The Source-artikeln berättas om hur gängmedlemmarna helt enkelt grabbade tag i hela hjulförsedda klädställ och rullade ut dem på trottoaren. Butikspersonalen gjorde så klart inget motstånd.
Ryktet om Lo Lifes spred sig och snart var Polo Ralph Lauren det hetaste, mest omsusade klädesmärket på gatan, utan att företaget hade behövt spendera en krona på marknadsföring (det hade de nog inte velat göra ändå). Lo Lifes-medlemmarna gick kittade i Polo från topp till tå, bokstavligt talat, och på fängelser som Rikers Island fick de interner som klarade av att behålla sina Ralph Lauren-kläder på, utan att få dem stulna, stor respekt.
"Jag har snott kläder av dig för fem miljoner dollar, Ralph", ropar en ung entreprenör rakt in i kameran i den några år gamla filmtrailern ovan. Tyvärr verkar det inte ha spelat någon roll. Sedan nittiotalets andra hälft har Ralphs popularitet dalat i hiphopkretsar, trots Lo Lifes enträgna jobb. Det är synd.
Inte för att Påstan-bloggen på något sätt uppmuntrar till snatteri, men det hade onekligen varit en syn att få se ungdomsgängen i Stockholm glida ut från Åhléns City eller NK med ställ med märkeskläder rasslandes över asfalten, i någon slags Reclaim Ralph-kampanj. Inget ont om Adam the Bomb eller Nike-vindjackor, men den här stan hade inte mått dåligt av ett mer varierat gatumodeutbud. -
Publicerad 10:20, 24 augusti 2009
Det finaste framträdandet i svensk teve...

... någonsin?
Från plattan "Hip Hop", i butik 16 september.Kategoriserat som: Musik -
Publicerad 08:23, 22 augusti 2009
Täbb goes Keps-Micke


På stan-redaktionen har förundrats över Partille Johnny- och täbbmodet i sommar (här, till exempel, och här) . Vi är säkert hopplöst sent ute - kidsen har ju varit nere med den där skiten sen dag ett - men i våra 25 plus-hjärnor är det hela väldigt intressant.
Jag var hemma i Skåne förra helgen. Det var Malmöfestival, och Sydsvenskan gjorde ovanstående notering. En kompis berättar att guidostilen kallas "Keps-Micke" där nere, men det låter ju inte riktigt rätt.
Hur som helst: de tre storstäderna är redan förlorade (eller vunna?). Hur ser det ut på landsbygden?Kategoriserat som: Outfit -
Publicerad 13:44, 20 augusti 2009
Popaganda 2009


Stora scenen på Popaganda anno 2006.
Nästa helg går tvådagarsfestivalen Popaganda av stapeln på Eriksdalsbadet.
Programmet blev helt klart i dag. Senaste nytillskotten är [Ingenting] och Masshysteri, som i år kommer att dela scen med artister som MGMT, Lykke Li, Camera Obsura, Anna Ternheim och Hajen.
Ladda ner hela programmet här.
För pepp? Läs om På stans stora reportage inför festivalen 2008.
(Foto: Emma Svensson)Kategoriserat som: Klubb & konsert -
Publicerad 17:12, 18 augusti 2009
Sugen på att trängas i helgen?
Below Weekend Outlet (Bråvallagatan 2, t S:t Eriksplan) har stor "utförsäljning" i veckoslutet (de är en outlet, de borde väl ha utförsäljning jämt? Men vad vet jag).
Fynda Nakkna, Rickard Lindqvist och Guldknappen-vinnaren Carin Wester för 50-80 procent lägre priser än vad som är brukligt. Lockropet? Tre Carin Wester-koftor för 1000 spänn.
Se där. Information som garanterat lär glädja några På stan-läsare.
Mer info och öppettider här.Kategoriserat som: Shopping -
Publicerad 09:37, 18 augusti 2009
Jättarnas kamp


Imperiet anfaller. Eller?
I veckans På stan testar Kafékommissionen några kaffekedjor. Läs artikeln här.
De flesta har en åsikt om aggressivt framväxande kaffekedjor som Wayne's Coffee, Coffeehouse by George och Espresso House. Snart finns de väl i varenda gathörn. Eller?
Vissa tycker att kedjorna är alldeles för dyra och själlösa. Att de är så trista att klockorna stannar. Att de utarmar små, självständiga kaféer som försöker sticka ut. Vissa tycker annorlunda. Är kaffekedjorna praktiska? Till och med bra? Var smakar kedjekaffet bäst? Och när kommer egentligen Starbucks till Sverige?
Vad tycker du om sakernas tillstånd? Kommentera gärna nedan.
(Grafik: Anna Harvard)Kategoriserat som: Äta ute -
Publicerad 08:23, 16 augusti 2009
Rosa fluff
Ordet "episkt" är det i särklass mest missbrukade adjektivet som musikjournalistiken har skådat de senaste två åren. Jag kan villigt erkänna att jag själv har trillat dit några gånger, men vad fan ska man göra? När artister rappar om enhörningar, "Den oändliga historien" och drar in näpna gosskörer i studion är det lätt att falla för det enklaste tricket i boken.
Ändå är det ju konstigt att "episkt" har kommit att symbolisera just denna sorts större-än-världen-musik. Konsulterar man Nationalencyklopedin, beskyddaren av allsköns knastertorr kunskap, står det att läsa följande:
"epik (franska épique, efter latin e´picus/grekiska epiko´s 'episk', till epos), berättande litteratur, en av de litterära grundformerna mellan den subjektiva lyriken, som talar ur människans inre, och dramatiken, där ordet tvärtom – i teaterns form – objektiveras via aktörerna."
Steget från en sådan beskrivning till sånger om fluffiga moln, snötäckta alptoppar och albatrossar känns inte helt självklart. Det verkar snarare vara ordboksbeskrivingen av "episk film" ("benämning på påkostade filmproduktioner med historiska, mytiska eller folkloristiska motiv, stor berättarmässig bredd, spektakulära scenerier och många rollkaraktärer", enligt NE) som har kommit att definiera den nya, elektroniska sockervaddsmusiken. Och då blir det visuella elementet givetvis oerhört viktigt.
Själv älskar jag den här sortens musik. Jag blir glad ända in i hjärteroten av den. Men i bland blir man besviken. Lillstilar'n och M.:s singelvideos har till exempel inte alls varit lika mäktiga som trailern inför det "episka" albumet "Vi mot världen", där Suzanne Reuter pratar om fyrverkerier och stjärnfall över ihopklippta filmsnuttar från "Den oändliga historien".
Samma sak gäller "Where the wild things are"-lånande trailern till Alexis Weak:s ep "Farväl Gullmarsplan", som På stan-bloggen skrivit om tidigare. Den efterföljande videon till "Inne på klubben" var sällsynt snygg. Men "episk"'? Knappast.
Så varför skriva om detta nu, när begreppet "episkt" redan är played-out för länge sedan? Jo, för att det rosa fluffets främsta försvarare, Gävleduon "The Sound of arrows, är aktuella med en ny singel (se nedan). The Sound of arrows, som träffande säger sig göra "widescreen pop" och intervjuades i På stan i vintras, lyckas bättre än några andra göra musik som förmedlar känslan av galopperande unghingstar i ett lila, glittrande nattlandskap. Och sånt.
Det är så klart alldeles "too much". Och vissa finsmakare lär garanterat rynka på näsorna. Men det är samtidigt omöjligt att hitta ett bättre skolboksexempel på... tja, episk, musik. Dessutom: Jag kan inte tänka mig ett bättre passande soundtrack till de första fallande löven utanför fönstret.




