Bloggare: Lisa Boda

Publicerad 13:16, 6 mars 2009

Tonsatt tjuvlyssning

Som Mode-Erik redan tipsat om är det invigning för +46 på PUB i helgen. Bland all mode och musik finns en liten programpunkt som särkilt fångade mitt intresse: Ett utdrag av radiopjäsen ”Dumpad” som Santa Maria/Concretes Maria Eriksson specialskrivit musik till. Jag gillar den här korsbefruktningen mellan musik och olika scen- och konstprojekt! Frida Hyvönen tonsatte dansföreställning ”Pudel”, nu har hon komponerat till Elin Berges fotoutställning. Silverbullit gör allt mer dansmusik, i bemärkelsen musik till dans på scen och häromåret dök det upp en bok med en specialskiva till, för att läsaren skulle komma i rätt stämning. Kanske vore det en schysst grej för magasin, att skicka med en blandskiva att lyssna på medan vi läser?

”Dumpad” av Anusha Caroline Andersson såg jag hur som helst på Dramalabbet när det var Biskops Arnö-kväll där i höstas. Den handlar, som ni nog listat ut, om någon som blir dumpad. Men det mest spännande är upplägget: Vi får höra den dumpades telefonsamtal under en kort period efter choken, under den vedervärdiga traumatid när all känslomässig måtta går förlorad. Hon telefontrakasserar dumparen, ringer sin pappa för att göra upp med sin barndomsbild av tvåsamhet, hon ältar med sina vänner, panikringer en familjeterapeut… Och hela tiden får vi enbart höra hennes sida av konversationen, den andras respons får vi fylla i själva. Lite som att lyssna på folk som pratar i mobilen på tunnelbanan helt enkelt, ett påtvingat helvete för vissa, en älskad hobby för andra, mig till exempel.

Fredag 6 mars kl 17-17.30 presenterar People ett utdrag ur radiopjäsen "Dumpad", plan 01, PUB-huset.

Program för hela invigningshelgen finns här.

Publicerad 14:18, 27 januari 2009

"Barack my world"

Barack Obama har ju en del på sitt bord… inte minst att tjäna sina medborgare genom att inspirera till välfunna raggningsrepliker. I senaste Found Magazine, en tidskrift baserad på upphittade pappersbitar (mycket roligare att läsa än vad det låter som), citeras den här lappen från Rebekah:

"Cutie in the red jacket. I'm too shy to say hi. But what ya doing later? There's a party I know about. You should come. Call me or text I'll tell you where. Bring your buddies. HOPE you call me. Barack my world, I'll be your Michelle. 215-888-0203"

Publicerad 14:28, 23 januari 2009

Lisa Bodas helgtips

Trots att jag kan skriva under på Axels inlägg och utan avskedsangst säger bye bye till svindyra-livsnjutarprodukt-hyllan i mataffären kan jag inte låta bli – och här kommer kasta sten i glashuset vändningen – att bli glatt överraskad när Tranan serverar en halv hummer, som man faktiskt blir proppmätt på, för det överkomliga priset 195 kr.

För även om jag (precis just nu) inte suktar efter pricy chokladdoppade cantenuccis skriker hela min uppenbarelse efter snömoddsflykt och då funkar hummer, rutiga dukar, märkliga färgkluttar på väggarna (som visar sig föreställa helt olika saker för alla i sällskapet) och en skön kväll på Ugglan Strand där Ordfront ordnat releasefest för Kalle Dixelius och hans Toffs bok samt Mackaper (Markus och Per) spelar finurlig orgelpop alldeles alldeles utmärkt.

Dessutom, om du rör dig i trakterna kring Odenplan, ta några kliv in på Norrtullsgatan, 10 meter efter att den korsar Odengatan ligger ett nytt litet litet galleri, som om jag förstod det rätt inte består av mer än ett skyltfönster. Ersta konsthalls 3,75 kvm har fått konkurrens! (Gillar du också hål i väggen, läs det här gamla På stan-knäcket)

Fin helg på er, kanske ses vi på Jens Östbergs helkväll?

Publicerad 17:07, 9 januari 2009

I senaste laget

Inga planer för kvällen? Pank, musik- och textsugen? Om svaret är ja på fler än två av de här frågorna så gå till Teater Scenario i kväll. Där läses de vinnande bidragen i projektet Ny text upp och Idiot kid spelar. Fri entré, dörrarna öppnar 18.30.

Själv ska jag till Södran och se när Caroline Donath förvandlar sig till Axel von Fersen. Och efter att ha läst Sebastians intervju i morse utgår jag från att detta kan bli precis hur som helst. Hoppas bara hon lyckas väva in sin märkliga miss-resa i Nigera på något vänster. 

Publicerad 09:00, 6 december 2008

Maximalunderhållning under bron

Förra julen skrev jag om Michael och Stefans julmarknad på Atlasmuren 22, utrymmet under Sankt Eriksbrons norra fäste. (Visst är Anette Nantells bild fin!)

I år utlovas maximalunderhållning, lite lagom kaxigt, när Hamadi Khemiri (ja, det är Jonas Hassen Khemiris bror) och David Lenneman sätter upp ett romantiskt actiondrama med inslag av skräck, fantasy och biljakter i samarbete med Galleri 66.

På lördag och söndag, kl 19. 30 min. Gratis.

Kylig spellokal, påpekar arrangörerna förnuftigt på flyern. Klä er varmt! 

Publicerad 07:00, 29 november 2008

14 minuters livslystnad

Filmfestival eller no filmfestival, Zitas kortfilmsserie kan man lite på. Gratis är den också.

"73-åriga Lina Mercês bor i en tvårummare vid stranden i Rio. Lina arbetar som telefonist och efter jobbet njuter hon av livet och roar sig med någon av sina mycket yngre älskare. Hon har valt att leva som singel och vägrar ta hand om någon oborstad man."

Så beskrivs kortdokumentären "Bye bye, C'est Fini" av Tora Mårtens och Idji Maciel som visas på Zita i kväll och i morgon, kl 18. Både brasilianska supermadamen och filmarna finns på plats. Ta med någon gammal going som behöver lite inspiration vetja.

Publicerad 14:54, 28 november 2008

Julig nattvarieté

Det är snötö utanför fönstret med Orionteaterns nattvarieté Salong Giraff låter sig inte bekomma utan bjuder på julfeeling big time i kväll. Smällkaramellen inleds med ett julförspel utanför teatern och exploderar sedan via en barmingelpaus i en smällkaramell av viga tvillingar, excentriska farbröder, Joan Crawford i upplösningstillstånd och glimrande aerobicshow. Tomteklimax utlovas lagom till midnatt.

Läs mer om Julgiraffen i Calle Paulis artikel.

Publicerad 13:37, 13 november 2008

Barnpassning på teatern

Tips till teatersugna föräldrar och ritsugna barn: I kväll och imorgon ordnas barnpassning i form av en bildworkshop under föreställningen "Mot väggen" på Södra teatern. Pjäsen (som vi skrev om i höstens scenbilaga) är en dramatisering av Faith Akins hyllade film med samma namn. Har ni mot förmodan inte scenbilagebibeln inom en armlängds avstånd så går det att läsa mer om pjäsen här:

Barnpassningen ingår i projektet Home not Home och leds av bildpedagogen Saadia Hussain. Barnen bör vara mellan 5 och 11 år och workshopen ingår i biljettpriset. För mer information och anmälan av telningarna (platserna är begränsade) ska man kontakta barnworkshop@sprong.se.

Publicerad 15:14, 31 oktober 2008

Cykel

Det klagas mycket på arroganta cyklister, som i Bengt Ohlssons senaste krönika. Ofta är det befogat. Men sedan jag själv blev cyklist har jag upptäckt en lika irriterande grupp fotgängare: Cyklist-tillrättavisarna.

För denna kategori är felande cyklister mumma, särskilt som de möjliggör något som förenar tillrättavisarna, nämligen en förkärlek för tröttsamt käckförmanande talesätt av typen ”tro gör man i kyrkan”. Cyklist-tillrättavisarna älskar sånt. En man jag mötte i går drog till med ett jag inte hört förut. Jag cyklade, mycket försiktigt, på fel sida en liten sidogata. Visst, så ska man inte göra, men eftersom en stor lastbil blockerade rätt sida hade jag inte mycket val.

– Oj oj oj då lilla fröken, sa mannen och blockerade min väg trots att det fanns gott om utrymme på trottoaren.
– Det går inte att… började jag samtidigt som jag visade mot monstrumlastbilen på andra sidan gatan.
– Nähärö, avbröt han direkt, och klämde till med: Det är bara små barn och trasiga bilar som inte går.

Då cyklade jag därifrån.

På kvällen, när jag dumt nog trotsade regnovädret och cyklade till Kulturhuset för att se Malin Hellkvists Selléns ”Rosa löften”, parkerade jag cykeln under ett öde Åhlénstak. Det vill säga innan en man som stod i närheten närmade sig och suckande pekade mot ett cykelställ en bit bortom taket.

– Bara tio meter bort och du ställer din cykel här.
– Jo, men det ösregnar och det är helt tom här… stör den dig?
– Nej, inte mig, men du vet, de som designar staden har haft en tanke.

Den här var ny. Jag och min cykel hade inte respekterat stadens designtanke.

– Men en stad lever ju, kontrade jag, allt har inte sin bestämda plats.

Hans uppsyn avslöjade att det här kunde bli en evighetsdiskussion och eftersom jag hade bråttom till föreställningen så rullade jag ut cykeln i spöregnet. Skit samma.

När jag hunnit en bit bort kom han skyndande efter mig, ångrade sig kanske lite.

– Fröken (den här kategorin män säger dessutom alltid fröken!) man kan ha en plastpåse över cykeln så blir den inte blöt, sa han med all välvilja, till synes utan ironiska intentioner.

Det var en märklig cykeldag i går.

Hur som helst, så kan jag rekommendera ”Rosa löften”! Genom dansaren Marianne Kjaersunds rosaklädda queerkalasare nöter MHS in dansbandsmoves på ett både rörande och komiskt sätt. Och det till låtar som visar sig vara riktigt svängiga.

Publicerad 16:57, 27 oktober 2008

Skön pappersbitman till Dramalabbet

Nu när jag ändå är inne på papperspåret… Redan i helgen kan vi stifta bekantskap med en papperssamlare, amerikanen Davy Rothbart. Men han är en helt annan typ av pappersman.

Det hela började en snöig vinternatt i Chicago när Davy hittade en lapp på vindrutan. Men när han läste den förstod han att den inte var till honom. Avsändare måste ha förväxlat hans bil med någon annans, en viss Mario. Lappen som börjar med "Mario I fucking hate you"… (läs hela här) blev avstampet till Found Magazine, en tidning som publicerar borttappade och upphittad lappar av alla slag: Kärleksbrev, hatbrev, fotografier, klotter, att-göra listor…

Små isbergstoppar ur livet som sätter igång vår fantasi och som ingår i samma konceptfamilj som tjuvlyssnat.se.

Lite fint, tycker jag, att det fortfarande finns sådant som behöver skrivas ner. På papper. Med penna. Old style.

Rothbart har nu givit ut flera samlingsböcker samt satt ihop folks pappersskräp till The Found Show som han dragit på två USA-turnéer med. Nu har turen kommit till Europa och på lördag uppträder Davy på Dramalabbet.

Och här sitter jag och undrar om Mario någonsin blev rentvådd.

Publicerad 12:58, 27 oktober 2008

Skön pappman till Södran

Ibland dyker det upp någon som gör scenkonst som inte liknar något man tidigare sett.
Som pappmannen Ennio Marchetto. Han är med 99 procents sannolikhet helt ensam om sin genre, imitationskonst i pappersskrud, eller som Södran träffsäkert valt att döpa den till, origami-satir extravaganza.

Mona Lisa, Britney, Eminem Madonna, de tre tenorerna, Dolly Parton… Ennio Marchetto och haute couture-designern Sosthen Hennekam har verkligen lyckats få till spektakulära kostymer. Roligast är själva förvandlingarna. Ja, se själva.

Pappret med puls har uppträtt i all världens länder och delat scen med Elton John, Erasure och Spice Girls. I dag ska jag intervjua honom. I På stan den 6 november, samma kväll som han gör sitt enda Sverige-uppträdande på Södra teatern, får ni alltså veta hur denna pappersmani uppstod.

Foto: Pressbilder (bilden är ett montage).

Publicerad 14:33, 4 oktober 2008

Smått sentimentalt om soppfavorit

Det finns smultronställen man vill hålla för sig själv, som får sin charm av att inte så många hittar dit, av att man slipper ha en plan b eftersom det alltid finns plats.

Men i dag känner jag mig generös så jag måste fråga: Känner ni till Aguéli (uttalas Agééli, har jag precis fått lära mig)? Kafé, galleri och boklåda i en trapp på väg från Mariatorget upp på Mariaberget?

Om inte, testa. Deras soppor är nämligen fabulous. Morotsoppan en klassiker på mitt frilanskontor, tomatsoppan får man en särskilt smaskig fårost till och senaste tillskottet, gulaschen, har det där mustiga måstet i ungerska köket (och jag borde veta, uppväxt på gulasch som jag är), trots att den är tillagad med kyckling. 75 spänn för en sopplunch är i högsta laget, kan tyckas, och det med all rätt, men mastiga är sopporna också, då det är det värt. Och gillar man inte bryggkaffe håller det på att byggas ett nytt mindre kulturtantmysig mer snajdigt (som det verkar i af) tvärsöver trappan. Ah, trappan... Denna lilla livliga plätt där Aguéli ställt små runda kafébord och där solen, om och när den finns, alltid skiner som starkast och man har utsikt över en strimma av kommersen på Hornsgatan och Mariatorget.

Mm, blir Aguéli-sugen bara av att tänka på detta. Borde förstås ta en soppbild så ni förstår men har ingen kamera här... äh, använd fantasin! Eller bättre: gå smaka. Men sprid det inte till för många.

Publicerad 13:16, 17 september 2008

Ugglan is back!

Alla ni som längtat efter Ugglan, som likt mig går förbi Närkesgatan med ett saknasug i maggropen, jag har goda nyheter – Conny och hans kumpaner är snart tillbaka!

I slutet av november återuppstår nämligen Ugglan i ny skepnad på Street i samarbete med Mosebacke Etablissement.

Detta kan bli riktigt riktigt bra.

Men först ska ju gamla Street firas av rejält. Under helgens marknad visar Fria Scener smakprov ur höstens repertoarer och på lördag och onsdag, sista kvällen, bjuds det på dj-kalas och bartömning med 30 procents rabatt på mat och dryck.

Publicerad 14:46, 10 september 2008

Kvarnströms comeback

Jag vet, jag vet, i kväll ska alla gå på DN På stan-fest på Debaser Slussen för att få höra Strages You tube numero uno spelas av Agent Side Grinder. Klart ni ska! Men varför inte värma upp på Dansens hus? I kväll är ju sista chansen att se koreografen och forne Dansens hus-chefen Kenneth Kvarnströms "No No" från 1996. En nyuppsättning i samarbete med Helsinki Dance Company. Dans är en esoterisk konstart; allt arbete, allt svett, alla noggrant utmejslade rörelser flyger bort efter ett par föreställningar, svävar långt bort från scen för att endast återfinnas i någon kass filmupptagning eller några uppmärksamma personers minnen. Så när ett stycke jag bara hört talas om boomerangar tillbaka i liveversion är det en don't miss. Dessutom, No No börjar kl 19 och är 70 minuter utan paus. Sen är det bara att glida vidare till Slussen. Yes Yes. 

Publicerad 15:05, 4 september 2008

Vilken ömhet är du värd?

Peter Birro är tillbaka på Elverket i höst, där han tidigare gjort ”Neil Armstrong var aldrig på månen” och ”Arbetarklassens sista hjältar”. Och när Peter Birro skriver något, dramatik, tv-seriemanus eller what not – då ser jag till att inte missa det.

”Den ömhet jag är värd” handlar om ett gäng människor som på ett eller annat sätt nått sin botten. Och vill du gå gratis på premiären har du din chans nu, du behöver bara besvara frågan vilken ömhet du är värd och skicka det via sms till 72401 senast den 10 september.

Max 145 tecken. Ett bidrag per person.

Vinnarna publiceras på Dramatens hemsida (där det även finns mer info). Skicka svaret till mig också vetja, jag är nyfiken, det är en jäkligt knivig fråga.

Ömt farväl
/Lisa