Bloggare: Axel Björklund

Publicerad 12:44, 2 februari 2010

Bo som Bob

Häromåret listade vi de mäktigaste kändisvesöken i Stockholm. På första plats kom Bob Marleys vistelse i Nockeby 1971. DN-medarbetaren Keijo Limatainen, då ung musikskribent, bjöds på frukost av Bobban. "Han kokar kaffe, steker ägg och bacon och bjuder på toast. En vanlig europeisk frukost."

Nu kan vem som helst leva som reggaelegendaren, som skulle ha fyllt 65 år i dagarna om han fortfarande varit i livet. Huset på Sigurdsvägen är nämligen till salu.

DN:s musikkritiker Nils Hansson varnar dock eventuella spekulanter:
"Han lär ha hatat det. Vinter och kallt, uselt vegokäk, de svenska musiker han spelade med fattade inte vad han försökte göra och dessutom hade han tandvärk som han vägrade åtgärda, eftersom han inte litade på svenska tandläkare. Så vem vet, Bobbans ande kan mycket väl ha nedkallat en förbannelse över stället..."

(Tipstack: Georg Cederskog. Foto: AFP)

Publicerad 06:05, 29 januari 2010

Färdigsnookat

I dagens tidning intervjuar jag popartisten Oskar Linnros, tidigare känd som Kihlen i Snook och producent åt bland andra Veronica Maggio, Petter, Maskinen och Fibes, Oh Fibes!

Via den här länken kan den som har Spotify lyssna på nya singeln "Ack, Sundbyberg" och dessutom ett urval andra låtar som Linnros på olika sätt har varit inblandad i. Förhoppningsvis kommer ett bildspel med Magnus Hallgrens fina bilder upp senare idag. Det är även han som tagit fotografiet här ovan.

Publicerad 11:08, 21 januari 2010

Here comes the Sunn O)))

Igår utsatte jag mig för Sunn O))). Det är ett amerikanskt band i den så kallade drone metal-genren som igår framförde material från sin första skiva ”The GrimmRobes Demos” på Fylkingen i Stockholm. En vän kallade deras sound för ”schoolshootingmuzak”. En annan, mer initierad, förklarade att Sunn O))) blivit mer tillgängliga sedan den första skivan, ”nuförtiden är det sång också. Eller, något slags röster i alla fall.”

Jag kan inget om Sunn O))) - faktum är att Sebastian, som gör det, häromdagen mumlade något om att jag var ”ovärdig” min biljett och guilt-trippade mig så hårt att jag närapå gav honom min julklappsbiljett till den slutsålda konserten.

Väl på Fylkingen registrerar jag ett antal mer eller mindre kända personer (läs: hipsters) bland de 150 som sökt sig hit: Filmarbetaren Alexandra Dahlström, mediemannen som inte sköt greven, Nakkna-designern Claes Berkes, musikskribenten Jan Gradvall, formgivaren Stefan Fält, Vice-Elin Unnes, Falkenbergfilmarna Henrik Hellström och Fredrik Wentzel, Popsicle-Andreas Mattsson, fixarsnubben Tony Cederteg, Bomben-mannen Daniel Wiklander, elektronikamusikern Andreas Tilliander, PSL-Klas, filmaren Ruben Broman, koreografen Anna Koch. Jag tror mig också ha sett internetikonen Rasmus Fleischer, det tycks även stämma enligt hans twitter, men jag är inte helt hundra på hur han ser ut så jag låter det vara osagt. Hursomhelst var det en hyfsat varierad folkskara, men om man ska säga något generellt om publiken - det här gör jag ogärna av rädsla för att bli en sån där jag hatar när det gäller hiphopkonserter, en oinitierad skribent som raljerar över stora byxor och kepsar på sned – så tänk dig piratpartister möter Lisbeth Salander i Nakkna-rock, skägg och grå munkjacka så kommer du i alla fall ganska nära estetiken. De flesta är män, snittåldern kring 35.

I en timme och tjugo minuter pågår konserten. Då är det en kompakt ljudvägg av gitarrer och bas och en rökmaskin som då och då pumpar in mer rök. Det är det enda som hörs, det är inga pauser what so ever. Bandet står på den lilla scenen, i munkkåpor och motljus, och kör. Det är nästintill kolsvart, rummet är helt rökfyllt, på scenen står svinstora högtalare och maler ut hög musik.

Allting vibrerar - väggar, golv, bröst, huvud. Det skakar så mycket att en knapp i gylfen plötsligt åker upp (det sistnämnda KAN även bero på bristande motion, men let's not go all Jonas Leijonhufvud här).

Öronpropparna läcker och när det kommer in "riktigt" ljud hör man att de skär bort helt fel frekvenser, skalar bort för mycket, men det går liksom inte att inte ha dem heller. Musiken manglar ner allt, mot slutet ligger delar av publiken ner på golvet. Några raglar fram genom dimman i jakt på tom golvyta. En tredjedel har lämnat in innan spelningen är avslutad. När musiken plötsligt tar slut efter åttio minuter känns allting helt skevt, som att gå iland från en båt efter en vecka på sjön: det gungar fortfarande.

Publicerad 14:48, 20 januari 2010

Så funkar det

Det kom ett mail. En inbjudan till en pressträff med gänget bakom nya projektet "Funk for life", Nils Landgren, Mattias Klum och Magnum Coltrane Price.

De har åkt till ett gettoområde i Nairobi och spelat funk för folket. Resultatet är en skiva, där en euro per såld cd går till Läkare utan gränser.

Pressmeddelandet är lite illa tajmat, såhär när vi just lärt oss att slacktivism inte är en helt lyckad grej. Visst är det en fin idé, men hur många skivor säljer ett funkband egentligen nuförtiden?

Och framförallt: Har de inte haft det jobbigt nog i Kibera? Var det verkligen vad de behövde, ett gäng svenska musikskolefunkfarbröder som kom och jammade?

Fler liknande projekt: EMD hjälper hemlösa, Rock the vote, Rock Your Life Free, Fuck for Forest, Live Aid, Clowner utan gränser.

(Bilden: Nils Landgren. Foto: Scanpix)

Publicerad 15:25, 15 januari 2010

Petter tar det tillbaka

Rapparen Petter är tillbaka med ny musik. Låten "Fast för evigt", första låten från nya skivan "En räddare i nöden", har nu släppts på hans blogg. Det är en raplåt av riktigt klassiskt snitt, med hård rap och ett Collén & Webb-producerat beat med smurfpitchad sampling i bästa gamla Kanye-maner. Jag fick nyss tag på Petter, som satt i studion och knappt kunde prata:

"Fast för evigt", det låter som en låt om hiphop?
- Ja, det är det. Jag har skrivit lite om låten på bloggen också, det kommer upp tillsammans med låten.

När kommer skivan?
- Det är inte exakt klart än, fast skivan är färdig. Men någon gång under våren. Det kommer en video till låten snart också, som Pål Hollender har regisserat.

(Petters kommentar till bilden: "Bilden är inte skivomslaget utan bara en ironisk bild. Jag hoppas att ni förstår det och inte tolkar det på något annat sätt.")

Publicerad 14:45, 15 januari 2010

Harry Byrne fixar urban vår

Minns ni den notoriske affischeraren och konsertarrangören Harry Byrne, som Nicholas Ringskog Ferrada-Noli skrev om i På stan förra året? Han ringde just och berättade om sina planer för våren. Sedan tidigare var det klart att dancehallstjärnan Serani (26/1), hiphopkollektivet Slaughterhouse, bestående av Joell Ortiz, Royce Da 5'9, Joe Budden och Crooked I (23/1) samt Talib Kweli (9/2) kommer till Göta Källare inom loppet av bara ett par veckor.

Nu kom han med två nya bomber: Method Man (26/3) och Mos Def (9/4).

Method Man är en av rapparna i Wu-Tang Clan och var så sent som i juni på Göta Källare tillsammans med kompisen Redman. Mos Def är gammal vän till Talib Kweli, ryggsäckshiphoparnas bäste vän och en typisk artist som vita människor gillar, enligt bloggen Stuff White People Like.

Mer information om biljettpriser och datum för biljettsläpp kommer så småningom.

(Foto: Sandra Qvist)

Publicerad 13:08, 15 januari 2010

Musicerande djur

Äntligen fredag!

I förra veckan cirkulerade en fin mash-up på Usher och en sjungande get på det världsomspännande nätet. Det var kul.

Denna veckas sjungande djur är death metal-tuppen:

(Bilden: The Rockcats. Foto: Scanpix)

Publicerad 13:24, 14 januari 2010

Hej då, Teddy

I går avled soulsångaren Teddy Pendergrass. För att hylla honom kommer här en liten spellista med hans kanske största hit "Love TKO" och ett gäng hiphoplåtar som samplat den. Tipsa gärna om fler låtar som använt låten, har haft lite svårt att hitta alla på Youtube (och Spotify ska vi inte tala om...).

Publicerad 12:15, 13 januari 2010

Kungen på Operan

Nu är jag visserligen rookie i sammanhanget, men varje gång jag varit på Operan har jag hoppats lite på att få se en riktig kulturpotentat eller så i publiken. Det hade hittills inte hänt.

Så var jag på "Elektra" igår, en megahyllad uppsättning av Richard Strauss tragedi i regi av Staffan Valdemar Holm och där Katarina Dalayman fått fantastiska lovord för sin Elektra. Redan i kön till garderoben såg jag På stan-hjälten Carl-Michael Edenborg och tyckte att det ändå var en rätt hyfsad kulturpotentatkändisspotting, även om jag mer hoppats på någon ur den äldre generationen.

Och plötsligt händer det, när alla redan satt sig: In kliver kungen och drottningen i sin loge, något som inte sker alltför ofta. Det går ett sus genom publiken som spontant ställer sig upp och applåderar.

(Så ska man inte bete sig när kungaparet anländer, förklarade DN:s kulturchef Maria Schottenius nyss för mig, man ska ställa sig upp och sjunga Kungssången.)

(Maria Schottenius spekulerade också i att kungen kanske ska dela ut en medalj till scenografen Bente Lykke Möller, Valdemar Holm eller Dalayman och att det kanske var därför han var där.)

PS. Tyvärr var Katarina Dalayman sjuk igår, men amerikanska Janice Baird ersatte med den äran.

Publicerad 11:11, 7 januari 2010

Stora Spampriset

Hela den ökända bloggosfären har just gått bananas över nomineringarna till Aftonbladets Stora Bloggpriset.

Jag har inget att invända kring de nominerade. Men jag undrar lite över följande Googleträff, som leder till sajten:

Publicerad 10:30, 7 januari 2010

Best of 2009

Uppsala-DJ:n Akilles mailar med ett nytt mixtape. Det är hans subjektiva årsbästalista ihopmixad. Och när Akilles gör mixtapes mår man bra av att lyssna, jag minns bara "The Blue and Yellow Album" (med rappen från Jay-Z:s "The Black Album" ovanpå svenska hiphopinstrumentaler), som var väldigt bra.

Så: Här kan du ladda ner mixtapesammanfattningen av hiphopåret 2009. Här finns DJ Akilles blogg, med bland annat låtlista och omslag till mixtapet.

Publicerad 09:20, 5 januari 2010

Reafråga

Det är reafrenzy i stan, 30 procent hit och halva priset dit. Då: en snabb fundering nu när Småland är i Norrland på skidsemester.

Om man får en fin tröja eller så i julklapp, alltså köpt till fullpris, kan man lämna tillbaka den nu och direkt köpa den igen och spara reaprocenten däremellan? Gör folk så? Eller finns det någon regel, oskriven eller skriven, som förhindrar det? Vet inte om det vore moraliskt korrekt, men GÅR det ens?

(Foto: Scanpix)

Publicerad 11:46, 30 december 2009

Sportify

En artikel på DN.se gör mig uppmärksammad på att alla kombinationer av idrott och hiphop inte är lika lyckade som Lorentz & M. Sakarias eller Martin Mutumbas. Tennisspelarna Andy Murray och Novak Djokovic är nog värst, särskilt då Liverpools "Anfield rap" får hjälp av nostalgins smickrande dimma för att få oss att förlåta deras usla rapinsatser:

Mest känd som rappande idrottsman är nog annars Shaq O'Neal, basketlegendaren som ingen vågat berätta för att han suger på att rappa. Här är ett freestyleklipp där han dissar kollegan Kobe Bryant:

Slutligen, på samma tema fast tvärtom: Det var väl bara en tidsfråga tills raplåten "Do the Tiger Woods" skulle dyka upp. Även den genomkass, förstås.

Publicerad 12:09, 29 december 2009

00-talets bästa svenska låtar

Vi dränks i listor som på olika sätt försöker sammanfatta 00-talets tio första år. På stan är inte oskyldiga, vi har listat själva. Dels i tidningen, dels har flera redaktionsmedlemmar röstat i musiktidningen Novells lista över decenniets 100 bästa låtar. Den sistnämnda har avslöjat en låt per dag men är nu pausad fram till nyårsafton, för att inte avslöja allt för mycket inför tidningens stora nyårsfest på Södra teatern (men att det är "Paper Planes", "Hey Ya!" och "Heartbeats" som väntar på att koras till decenniets tre bästa låtar är väl inte en helt ologisk gissning).

I morse deltog dessutom På stans Fredrik Strage (vars 100-lista finns här - observera att ordningen bland de svenska låtarna skiljer sig från listan nedan! Hur tänkte du här, Fredrik?) i TV4 Nyhetsmorgon, där han gick igenom 00-talets tio bästa svenska låtar. Såhär ser hans lista ut:

10: The Latin Kings - Blend Dom
9: The Hives - Hate to say I told you so
8: Kite - Way to dance
7: Looptroop - Don't hate the player
6: Marit Bergman - No party
5: Kent - Columbus
4: Fattaru - 100 spänn
3: Robyn - Be Mine
2: Broder Daniel - Shoreline
1: The Knife - Pass this on

Läs Fredriks kommentarer till låtarna här.

Plats tio och nio ser du här, åtta och sju här, sex och fem här, fyra och tre här och två och ett här.

Här finns en Spotify-lista med Fredriks favoritlåtar. Håller du med honom?

Publicerad 10:05, 17 december 2009

Sportfilm

Ända sedan jag såg "Mästarna" som 10-åring har jag gillat sportfilmer. Musikvideor med idrottstema har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Som Puff Daddy (golf), Air (bordtennis), The Knife (longboard), Promoe (löpning).

Igår var rapbröderna Lorentz & M. Sakarias här i DN-skrapan på besök. Då berättade de exalterat om sin nya video, "Lever min dröm", som de just hade fått på mailen. "Den har ett sporttema!", sa Martin. "Tennis? Badminton?", gissade jag. "Någonstans mitt emellan, fortsätt gissa!", sa Lorentz.

Nu visade sig videon - logiskt, så har i Glee- och FNL-tider - handla om amerikansk fotboll (och då inte squash, som var min nästa gissning) och det är den bästa svenska rapvideon med idrottstema sedan Fattaru & Fjärde Världens "Första femman".

PS! Ikväll har Lorentz & M.Sakarias julshow på Strand i Hornstull, både för stora och små. För den som hellre ser amerikansk hiphop spelar Masta Ace på Ljunggren i Brunogallerian i kväll.

PS2! Har du en favoritvideo med sporttema? Tipsa i kommentarerna.