Kategori: Musik

Publicerad 11:53, 17 mars 2010

Föreningen för fåniga kändisspaningar

En gång i tiden, långt innan han gjorde film och pimpade bilar i MTV, var Xzibit en känd rappare. Och en gång i tiden, långt innan Lady Gaga (hon var faktiskt bara tio år då), hade han en jättehit som hette "Paparazzi". Den hade jag snurrandes i skallen under min semester, som abrupt tog slut vid halv åtta-snåret i morse.

Först, på food courten på Newarks flygplats, såg jag Ice-T, rappare och skådespelare:


Sedan, på Brooklyn Bowl, såg jag hiphoparen Talib Kweli (som passande nog rappat "I'm always taking shots like a japanese tourist, get the picture?"). Det visste jag i och för sig på förhand att jag skulle göra, han var dj där den kvällen, men det var kul att se hans (rätt usla) bowlingskills:


Och så igår, på 13:e gatan i East village: Skådespelerskan Julia Stiles.


Med detta anser jag med ha slagit bloggkollegan Jonas Leijonhufvuds kändisspottingar med råge. Sedan är jag ju, som med all önskvärd tydlighet framgår här ovan, ingen fullfjädrad kändisfotograf. Det hade kanske varit mer korrekt om jag hade haft Ainbusk Singers gamla klassiker "Jag mötte Lassie" på hjärnan.

Publicerad 16:03, 10 mars 2010

Heal the world – sök till läkarprogrammet

I somras dog Michael Jackson av en överdos smärtstillande medel. Ambulanspersonalen lyckades inte återuppliva honom, trots att de injicerade adrenalin rakt in i Jacksons hjärta. Efter 40 minuter avbröts hjärt- och lungräddningen.

För att denna tragedi inte ska upprepas får alla blivande läkare numera träna på dockor som ser exakt ut som The King of Pop. Det tror man i alla fall efter att ha sett förstasidan till onsdagens DN. En läkarstudent håller stetoskopet mot Michael Jacksons hjärta och stryker honom över håret som för att säga: ”Oroa dig inte. Du kommer att moonwalka igen.”

Michael Jackson nämns visserligen inte i artikeln i DN:s högskolebilaga men det är möjligt att läkarlinjen har lanserat dockan för att locka musikintresserade studenter – ungefär som vissa gymnasier erbjuder nya elever gratis Spotifyabonnemang.

Eller så är det inte dockan som liknar Michael Jackson utan tvärtom. Kanske var det inte Liz Taylor eller Peter Pan som han ville efterlikna med sina plastikoperationer. Han ville se ut som en hjärt- och lungräddningsdocka på Karolinska institutet.

Publicerad 15:39, 8 mars 2010

Die Computer Liebe von Rocky

Efter att ha tecknat pastischer på hiphopikoner som Kool Moe Dee, Biggie Smalls, 2Pac, Slick Rick, Ice-T och 50 Cent går Martin Kellerman i en mer germansk riktning. På omslaget till nya numret av Rocky Magasin avbildas hunden Rocky, krokodilen Gonzo och råttan Klasse som Kraftwerk (med anledning av den Berlinsemester som ni just nu kan följa i På stan-bloggen). Som ni ser är resultatet alldeles wunderschön.

I de första numren av Rocky Magasin publicerade man bilder av läsarnas Rocky-tatueringar. Plötsligt fick jag lust att skaffa en sån.

Publicerad 19:38, 3 mars 2010

Nicki och autograferna

"You know I keep a bad bitch/let me sign ya boobs" rappar Nicki Minaj på sin allra bästa låt "Itty Bitty Piggy". I nya numret av The Fader, som ligger upp nu för gratis nedladdning, berättar Minaj om alla tjejer som vill ha hennes autograf:

I could fricking remember the first boob that I signed, I don’t know why I did it, but now I can’t go anywhere and not do it. People come up to me wherever I am, girls — sexy girls — like, ‘Can you sign my boob?’ I mean, niggas in the club look at me like I’m a pimp. They like, Whaaat? Cause they be fly chicks. I don’t know, but I do know it’s a great thing.

Och som bonus, det vida retweetade klippet där Dawson's Creek-James van der Beek filmar Buffy/Gossip girl-Michelle Trachtenberg när hon rappar Nickis vers i Robin Thicks "Shakin it for daddy":

Publicerad 10:04, 3 mars 2010

Om Gud vill och tandläkaren tillåter

Igår kom så dagen D för Lil Wayne, då han till slut skulle tvingas gå direkt till fängelse för att avtjäna sitt ettårsstraff för olaga vapeninnehav, sedan man påträffat en pistol i hans turnébuss 2007. Men även denna gång blev inställelsedagen uppskjuten - nu på grund av en brand i källaren på Manhattan Criminal Courthouse.

Lil Wayne har gjort sitt bästa för att undvika kurran. Först nekade han i ett år till att vapnet var hans. Sedan fick han skjuta på visiten för att hinna med ett tandläkarbesök (som i och för sig innebar åtta rotfyllningar och lika många timmars operation, kanske inte så kul). Det har spekulerats kring om Lil Wayne är orolig för att åka i fängelse, eftersom han är jätterik och med tanke på de rykten som gått kring honom och hans adoptivfar Birdman (som har Lil Waynes ansikte tatuerat på bröstet, de har också kysst varandra på bild. Oklart hur man ser på detta i hårda hiphopsammanhang). Fängelserundan kommer också med dålig timing med tanke på att Lil Waynes skivbolag Young Money Entertainment gör sig redo för att under året förhoppningsvis släppa album med Drake, Mack Maine och Nicki Minaj.

Till musiktidningen Rolling Stone säger Lil Wayne att han tvärtom ser fram emot fängelsevistelsen, att han ska hinna med att göra mer musik. Det har bara gått en månad sedan rapparen som enligt egen utsago gör 600 låtar om året släppte sin senaste skiva "Rebirth", men han arbetar redan hårt på nästa: "The Carter IV".

Jag har av en slump bokat en semesterresa med Lil Wayne-tema i nästa vecka: Amsterdam-Miami-New York. I Amsterdam tänkte jag kolla om coffeeshoppen De Rokerij fortfarande tar emot de låtsassedlar med rapparens nuna som de delade ut under en pressdag för ett och ett halvt år sedan. I Miami har jag luskat ut i vilket gated community Lil Wayne bor (här är huset), men jag verkar alltså få åka hit för att ha en chans till en glimt. Kan ju vara värt det. Framförallt vill jag se om det stämmer, som det ser ut på nya Rolling Stone-omslagsbilden (som i och för sig verkar vara från en ett år gammal fotosession, då Lil Wayne prydde ett RS-omslag förra gången), att han håller på att tatuera över sin klassiska "Cash Money"-gaddning. Den gjorde han i ung ålder (här syns den på en bild från 1999) men verkar alltså ersättas av en stor, ful dödskalle.

Sådan dålig smak, i kombination med den kriminellt usla "Rebirth", gör att man funderar på vad den förr så stilsäkra rapparen håller på med. "Om Gud finns vill han inte se Lil Wayne i fängelse", skriver Pitchfork apropå gårdagens brand. Jag undrar om Gud inte borde slänga på ytterligare några år på fängelsestraffet. För att gynna kreativiteten.



BONUS: Här är en Spotifylista med 25 bra Lil Wayne-låtar.

UPPDATERING: I går kväll hann Lil Wayne med att gästa Young Jeezy på scen under Jay-Z:s konsert på madison Square Garden. Notera textraden "I'm going in, I'm going in". MTV har storyn + videoklipp. Tipstack till Georg "Young G-C" Cederskog.

Publicerad 14:01, 22 februari 2010

Kokad i Uzbekistan

Kylan lamslår inte bara kollektivtrafiken. Den skapar även kraftiga förseningar i hjärnans synapser – åtminstone i mitt lilla huvud. Jag läste nyss Aftonbladets nätupplaga och fastnade vid rubriken: ”Kokade folk levande – nu sjunger Sting för dottern.”

Min första tanke var att rockstjärnan från The Police hade kokat människor levande och därefter sjungit några låtar för sin dotter. Kanske fick han dåligt samvete av att koka folk och behövde så kallad kvalitetstid med familjen. Därför gjorde han ett spontangig hemma hos dottern.

Min andra tanke var att Sting inte hade kokat någon levande. Den skyldige var i stället en mördare som flytt eller kanske begått självmord efter sitt hemska dåd. Mördarens dotter var på något vis medskyldig till kokandet och en domstol hade bestämt att hennes straff skulle bli att tvingas genomlida en konsert med Sting: ”Du har genom att tanklöst inhandla en gigantisk kittel bidragit till att folk blivit kokade levande. Därför ska du i fem timmar lyssna på universums tråkigaste artist när han framför medeltida visor på luta.” 

Efter att långsamt ha läst Aftonbladets notis förstod jag att Sting kritiserades för att ha uppträtt i Uzbekistan. Han var dragplåster på en gala arrangerad av Gulnara Karimova, dotter till diktatorn Islam Karimov som (enligt den brittiske ambassadören Craig Murrays bok ”Murder in Samarkand”) brukar koka oppositionella till döds. Att människorättskämpen Sting uppträder i det landet är förstås tveksamt. Han borde ha lyssnat på Borat som beskrev kazakernas grannar som ”assholes Uzbekistan” och var nära att förklara krig mot dem 2006.

Publicerad 17:16, 18 februari 2010

Spela Alan!

Depeche Mode-fans över hela världen fäller glädjetårar framför Youtubeklippen från onsdagskvällens konsert i Royal Albert Hall. För första gången sedan 1994 uppträdde Alan Wilder med gruppen. ”We’ve got a very special guest tonight”, sa Martin Gore innan hans gamle bandkamrat smekte fram de första pianoackorden i balladen ”Somebody”.

Alan Wilder var inte bara keyboardist i Depeche Mode utan fungerade även som ett slags ljudarkitekt. Från och med ”Construction time again”, den första skiva han medverkade på, lämnade Depeche Mode den blippiga syntpopen och sökte sig mot ett mörkare sound. Wilder skrev också ett knippe albumspår och b-sidor (”If you want” och ”Fools” är de bästa). Efter den slitsamma ”Devotional”-turnén (under vilken Dave Gahan blev heroinist, Martin Gore blev alkoholist, Andy Fletcher fick ett totalt psykbryt och Alan drabbades av njursten) hoppade han av bandet. Han tackade nej till att bli ny keyboardist i The Cure och till att producera Kents tredje album ”Isola”. I stället ägnade han sig åt sitt eget projekt Recoil.

De flesta äldre Depeche Mode-fans tycker att gruppen blev sämre efter Alan Wilders avhopp. Nu hoppas de att onsdagens återförening ska leda till att han återvänder. Och det skulle onekligen kännas som ett lyft efter fjolårets mediokra skiva ”Sounds of the universe”. På bloggen Kollaps, det bästa svenska forumet för thirty-something-syntare med ett lika komplicerat som passionerat förhållande till Depeche Mode, har man svårt att behärska sig i kommentarfältet. ”Jesus fucking Christ”, ”åh Gud, jag gråter lite” och ”det största som hänt i musikhistorien” lyder några omdömen.

Publicerad 14:30, 18 februari 2010

Ingen ”Golden circle” framför R Kelly

En halvfärsk trend i konsertsammanhang är att arrangörerna cashar in lite extra på de som köper ståplatsbiljetter. Förr i tiden hette det bara ”parkett” och om man var tidigt ute hamnade man långt fram. Nu väljer man ofta att i stället dela upp parketten i två delar, dels den vanliga (=längre bak) och dels en lyxvariant där biljettinnehavaren utan att behöva trängas ändå är garanterad att få stå långt fram.

De här lyxområdena närmast scenen kallas av någon märklig anledning ofta någonting med ”circle”, trots att det inte alls är någon cirkel utan snarare en aningen böjd rektangel. Tanken är förmodligen att ordet ”circle” ska skapa associationer till en vip-lounge med champagnehinkar och allmän känsla av lifestyleballin'.

En kuriös detalj är det ord arrangörerna väljer att placera framför circle. Svensk konsertpraxis verkar vara att kalla företeelsen ”golden circle” – så hette det i alla fall när Madonna spelade på Ullevi i fjol, och så heter det även när Kiss kommer till Malmö stadion i juni och när Roxette spelar på Anderstorps raceway* i augusti.

Men: på R Kellys konsert i Arenan i mars heter det plötsligt inte ”golden circle” längre utan i stället ”premium circle”. Varför då? Jag ringde upp Tor Nielsen, promotor på Live Nation.

– Att man delar upp parketten är mycket vanligare nu än förr och utomlands sker det nästan jämt. Det som avgör är diskussionen mellan oss och artistens representanter. Man bör ta ut ett högre pris för en bättre biljett, det som talar emot är traditionen, att man aldrig gjorde så förr.

Fenomenet brukar kallas ”golden circle”, varför heter det inte så på R Kelly-konserten?
– Jag föreslog ”främre parkett” men det var väl för tråkigt. Men ”golden circle” låter lite töntigt och missvisande för Arenan, som om det skulle vara flotta platser och lyxig seating.

Det har inget att göra med R Kellys kissvideo?
– Nej. Så smarta är vi inte.

Om arrangörerna tycker att det blir enformigt med golden och premium i framtiden har jag några alternativa förslag: ”playas circle” (för alla duffle bag boys), ”winner's circle” (för travbanekänslan) eller min favorit, ”executive circle”, som ger en air av flygplatslounge och seriös business. Nästa gång Huey Lewis & The News spelar i Sverige ska jag stå i ”executive circle”.

(* Var Anderstorp ligger och varför Roxette ska spela på en galoppbana, och varför Roxette ska spela överhuvudtaget, får någon annan reda ut.)

(Foto: Nam Y. Huh/AP Photo)

Publicerad 12:21, 14 februari 2010

Pumpa upp cashen!

 

Medan Lil Wayne gör sig redo för att skaka galler i ett år har hans kompis Birdman kommit på ett udda sätt att tjäna pengar – åtminstone för en rappare. I stället för att sälja kläder, smycken, filmer och energidrycker som andra hiphopstjärnor har Birdman, eller Baby som han också kallar sig, gett sig in i oljebranschen tillsammans med sin storebror Slim. Deras företag Bronald Oil har startats för att leta upp och exploatera nya oljekällor i stater som Texas, Oklahoma och Florida.

Att bröderna som startade skivbolaget Cash Money Records gör allt för att dra in kosing är inte så konstigt. Men oljeprojektet får ändå hiphopfans att höja på ögonbrynen. Kommer Birdman och Slim att ha förvandlats till JR Ewing innan Lil Wayne släpps från fängelset? Birdman säger till sajten Allhiphop.com att olja är en säkrare inkomst än skivförsäljning. Och det ska i alla fall bli trevligt att, som omväxling, höra någon rappa om att pumpa olja i stället för att sälja crack. ”I got pumps and shit that are getting money monthly”, säger den nyblivne oljebaronen. ”I like that oil shit.”

Publicerad 15:16, 10 februari 2010

Badrock från Aspudden

Jag bor mitt i detta. Jag har inget mer att säga. Alla uttryck för medlidande som är större än ett par tecken skickas till:

Jenny Damberg
Dagens Nyheter
105 15 Stockholm

Publicerad 14:27, 9 februari 2010

You pronounce my name...

I kväll spelar den amerikanske rapparen Talib Kweli i Stockholm. När jag var typ 16 år var han världens bästa rappare, särskilt när han gjorde låtar ihop med kompisen Mos Def och på beats av DJ Hi-Tek. Sedan dess har det gått både upp och ned för Kweli, men jag ser åtminstone fram emot kvällens spelning. I Lund hoppade den gamle Tha Liks-rapparen och Malmöbon J-Ro på turnén. Näääk är förband. Och att döma av Kwelis Twitter kanske vi får se "Timbucktu" gästrappa?

För att värma upp satte jag hursomhelst lite snabbt ihop en Spotifylista inför kvällen, mest med udda låtar och gästinhopp, men också några klassiker som "Get by". Saknar du någon låt på listan - säg till!

(Bilden: Talib Kweli i Schweiz. Foto: Scanpix)

Publicerad 08:00, 6 februari 2010

Grattis Momus!

I gårdagens tidning har vi en artikel om det hejdlösa firandet av 5-, 16-, 31- och 800-årsjubilarer i Stockholm. En av de mer småskaliga festerna som nämns är det dj-maraton som anordnas på Snotty för att uppmärksamma att den skotske tänkaren, artisten, skribenten, konstnären och författaren Momus, fyller 50 år nu på torsdag, 11 februari.

Jag skickade några frågor till en av partyts organisatörer, Sasha Lindskog.

Berätta om firandet! Vad kommer att hända?
– Momus fyller 50 och väljer att lägga ner sin blogg. Det ena är att fira och det andra att med spänning invänta vad som komma skall. Vi tror att det finns många Momus-vänner gömda över staden, och att det kan bli en härlig sammankomst! Alla som säger till i förväg är välkomna att spela låtar. Momus har ju en bred katalog, så det kan bli spännande att se vad alla kommer spela! Själv håller jag nog några av hans tidiga album samt hans samarbeten med Kahimi Karie högst, och kommer givetvis spela från dem, men det kommer bli blandat.

För den som inte är införstådd; vem är Momus? Vad gör hans 50-årsdag värd att fira i hans frånvaro?
– Skotten Nick Currie har gjort musik under namnet Momus se'n mitten av 80-talet. Musikaliskt har han gjort allt ifrån singer-songwriter- och Pet Shop Boys-pop till laptop-electronica och shibuya-kei, men hålls i allmänhet samman av sitt fyndiga och litterära textförfattande. Yukio Mishima, Serge Gainsbourg och kontinentalfilosofi bör i lika dos ses som inspirationskällor. Att han fyller 50 är ett gott skäl, tycker jag!

Momus lägger ner sin blogg också. Känns onekligen som ett helgerån. Vad rekommenderar ni att man läser i brist på den?
– Ett av skälen till att han lägger ner sin blogg är att han vill lägga ner mer tid på sina litterära projekt. Två skönlitterära verk har redan utkommit: The Book of Jokes och Solution 11-167 - The Book of Scotlands. Den ena om en man vars liv styrs av skämtets logik och den andra om alla de alternativa Skottland som skulle ha kunnat uppstått genom historien. Jag har endast hunnit läsa den första, men den rekommenderar jag!

* När det gäller födelsedagar för artister tycks man i Stockholm för övrigt kunna tillämpa regeln att du kommer att firas om du är 1) man, 2) har ett namn som börjar på "m". Om du är levande eller död spelar mindre roll. Såväl Bob Marley (6 februari, firades dock redan förra helgen i år) som Morrissey (22 maj) uppmärksammas årligen i sin frånvaro av de mer devota i fanskarorna.

Publicerad 09:01, 3 februari 2010

Ack Sundbyberg

Publicerad 12:44, 2 februari 2010

Bo som Bob

Häromåret listade vi de mäktigaste kändisvesöken i Stockholm. På första plats kom Bob Marleys vistelse i Nockeby 1971. DN-medarbetaren Keijo Limatainen, då ung musikskribent, bjöds på frukost av Bobban. "Han kokar kaffe, steker ägg och bacon och bjuder på toast. En vanlig europeisk frukost."

Nu kan vem som helst leva som reggaelegendaren, som skulle ha fyllt 65 år i dagarna om han fortfarande varit i livet. Huset på Sigurdsvägen är nämligen till salu.

DN:s musikkritiker Nils Hansson varnar dock eventuella spekulanter:
"Han lär ha hatat det. Vinter och kallt, uselt vegokäk, de svenska musiker han spelade med fattade inte vad han försökte göra och dessutom hade han tandvärk som han vägrade åtgärda, eftersom han inte litade på svenska tandläkare. Så vem vet, Bobbans ande kan mycket väl ha nedkallat en förbannelse över stället..."

(Tipstack: Georg Cederskog. Foto: AFP)

Publicerad 15:52, 1 februari 2010

Helgen vecka 4-matrisen

 

Ibland recenserar Axel sina helger här. Nu är han i München för att äta korv och berätta om vårt arbete här = ni får nöja er med vad jag har gjort de senaste dagarna.

Bonus: Den bästa låten från The Knife-operan ("Colouring of pigeons").