Kategori: Kunskap

Publicerad 12:44, 2 februari 2010

Bo som Bob

Häromåret listade vi de mäktigaste kändisvesöken i Stockholm. På första plats kom Bob Marleys vistelse i Nockeby 1971. DN-medarbetaren Keijo Limatainen, då ung musikskribent, bjöds på frukost av Bobban. "Han kokar kaffe, steker ägg och bacon och bjuder på toast. En vanlig europeisk frukost."

Nu kan vem som helst leva som reggaelegendaren, som skulle ha fyllt 65 år i dagarna om han fortfarande varit i livet. Huset på Sigurdsvägen är nämligen till salu.

DN:s musikkritiker Nils Hansson varnar dock eventuella spekulanter:
"Han lär ha hatat det. Vinter och kallt, uselt vegokäk, de svenska musiker han spelade med fattade inte vad han försökte göra och dessutom hade han tandvärk som han vägrade åtgärda, eftersom han inte litade på svenska tandläkare. Så vem vet, Bobbans ande kan mycket väl ha nedkallat en förbannelse över stället..."

(Tipstack: Georg Cederskog. Foto: AFP)

Publicerad 15:52, 1 februari 2010

Helgen vecka 4-matrisen

Publicerad 15:29, 28 januari 2010

Göteborg, landets populärmusikaliska huvudstad

Sverige får en ny musiktidning när danska Gaffa startar en svensk upplaga. Som före detta semidansk har jag läst Gaffa ibland och det är en helt okej tidning, även om den förstås lider lite av det konstiga danska diskussionsklimatet vad gäller musik. Där är "pop" ett skällsord och rocken – eller ännu hellre metallen – är det enda som gäller. På Gaffas diskussionsforum är ett typiskt inlägg något i stil med "jeg synes METALLICA er helt vildt fede!", men det kan kanske inte tidningen hjälpa.

Hur som helst, den 5 mars öppnar den svenska webbsajten och 31 mars kommer magasinet för första gången ut i Sverige. I pressmeddelandet har tidningen också smugit in en annan nyhet: "GAFFAs svenska redaktion placeras i Göteborg som är känt som landets populärmusikaliska huvudstad." Sug på den, Stockholm.

(Foto: Ashland Police Dept/AP)

Publicerad 15:35, 20 januari 2010

Day 'N' Nite

Läser Niklas Natt och Dags artikel i nya numret av King om hur det är att vara adlig. Niklas Natt och Dag är tidigare Slitz-chefredaktör och enligt wikipedia en fena på gitarr, nyckelharpa, munspel, mandolin, mungiga och japansk bambuflöjt. Men han är också adlig, och berättar om hur det är att vara det han kallar en "etnisk minoritet". Historien om när han ska boka ett hotellrum åt sin pappa är rolig:

Min fars förnamn är Bo. Hotellreceptionisten fick stora problem.
- Och namnet?
- Bo Natt och Dag.
- ...
- Hallå? Är du kvar?
- Alltså, vill han...bo här...både på natten och på dagen?

Plötsligt framstår Suarez-Golborne inte fullt så hopplöst som det alltid verkat.

Publicerad 13:52, 14 januari 2010

Born slippy

När vanligt folk får sparken från Saab eller annan industri är det ingen som väntar sig att de ska säga fina saker. Man väntar sig bara att de ska smyga ut genom fabriksgrindarna med sammanbitna käkar, gärna i ösregn.

Här i Stockholm är det lite annorlunda – här förväntas man kunna föra sig när man byter jobb, oavsett om det sker frivilligt eller ej. För dem som jobbar inom medier (jultidningssäljare, faxoperatör) är det, hur obetydligt jobbet än är, dessutom rätt vanligt med ett samtal från någon random branschtidning. Som en service till Stockholm har jag därför satt ihop en liten svarslathund som kan vara bra att ha i fickan.

Reportern frågar:  Varför slutar du?
Ditt svar:
– Det är rätt läge att sluta. XX är ett starkt företag med starka kunder och duktiga medarbetare. Efter XX år i branschen känns det lockande att börja på XX där jag tror att jag kan bidra med stor erfarenhet.

Reportern frågar: Är du bitter?
Ditt svar:
– När jag tillträdde som XX hade jag uppdraget att förflytta XX kreativt och att göra XX till en av landets ledande XX. Det har vi lyckats med. I dag har XX många duktiga och starka medarbetare som kan ta företaget vidare in i nästa decennium. Därför är det rätt tillfälle för en ny XX att ta över efter mig.

Reportern frågar: Förskingrade du pengar?
Ditt svar:
– Det har varit XX spännande år då jag lärt mig mycket. Jag har stor respekt för alla talangfulla medarbetare på XX. Det känns tryggt att lämna nu eftersom jag vet att det finns så många som kan fortsätta att göra ett fantastiskt jobb med att utveckla XX.

(Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix)

Publicerad 12:20, 7 januari 2010

Virtuella konserter räddar kulturlivet

Artister och musikbranschen gör comeback tack vare internet! Det fastslår företaget YCDBSOA i ett pressmeddelande där man aviserar en ny musiktjänst med ”virtuella konserter”.

Upplägget är, såvitt man kan förstå av den lite svårlästa pr-texten, att konsumenten loggar in på ”en webb”, betalar för en virtuell konsert på 40 till 50 minuter, kopplar datorn till tv:n och sedan avnjuter kalaset med ”kanon ljud”. Man ska även kunna mixa låtar från olika artister och betala för dem styckvis.

För den som till äventyrs inte har tillgång till nätet ska det tydligen också gå att köpa virtuella konserter på dvd (”enda skillnaden är att man stoppar in den i en DVD spelare och alla som har en CD spelare har en DVD spelare idag och vill man lyssna på CD skivor gör man det i DVD spelaren”). Virtuella konserter på dvd låter för mig misstänkt likt gamla vanliga konsertfilmer men jag har säkert missat någon finess.

Det kanske allra bästa med de här virtuella konserterna är att de också ska kunna lösa problemen med höga kostnader för lanseringar av nya artister. Tv-kanalerna kan helt enkelt peta in dvd:n i spelaren och sända innehållet utan att artisten behöver vara i studion. Ändå nice!

(Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix)

Publicerad 10:03, 28 december 2009

Testfest med Dick Harrison

Som ett Facebookquiz, fast lite tyngre eftersom det är tillverkat av en professor. Så kan man kanske sammanfatta Nationalencyclopedins nya satsning ”Vilken historisk person är du?” som satts ihop av den festlige Lundaprofessorn Dick Harrison (i det här klippet kan man bland annat gotta sig åt hur han uttalar ordet ”nördighet”).

Själv blev jag Verner von Heidenstam vilket inte är någon större överraskning eftersom jag ju är romantisk, sensuell och längtar stenarne där barn jag lekt. Lite mer förvånande är kanske att Claes Malmberg är Esaias Tegnér, Helene Billgren är Rembrandt och, framför allt, att Martin Stenmarck tydligen är en modern Pablo Picasso. Testsajten finns här och nu vill man veta vilka som är Anckarström och Quisling.

(Foto: Joakim Roos)

Publicerad 11:02, 10 december 2009

"I min Ipod" med Herta Müller

Vad lyssnar Herta Müller på när hon sparkar av sig skorna och chillar en lördagkväll med en flaska palinka? I går gav SVT en sensationell inblick i nobelpristagarens skivsamling, åtminstone hur den såg ut i mitten av 70-talet när hon och hennes vänner brukade smuggla in västerländsk musik:

- Pink Floyds "The Dark side of the moon"
- The Beatles röda samling
- Uriah Heeps "Innocent victim"
- Led Zeppelin "II"
- Deep Purples "Who do we think we are"
- Locomotiv GT - "Ringasd El Magad" (ett ungerskt progrockband)
- Phoenix - "Cantofabule" (ett ungerskt progrockband)
- Svenne & Lotta - "Letters"

Mestadels hårdrock med progressiva undertoner alltså, samt det stora utropstecknet Svenne & Lotta. De var visserligen hyfsat stora i en del europeiska länder vid den här tiden så det är inte svårt att tänka sig hur skivan letat sig in bakom Ceausescus vakter. Men gruppens lättsamma schlagerpop passar ändå inte riktigt in med de andra skivorna. Dog inte den allvarliga stämningen?

Hur som helst, möjligtvis får schlagertjejen Herta Müller fler att upptäcka Svenne & Lottas "Letters", det är ju där den fantastiska "Funky feet" är med. Egentligen skulle "Funky feet" varit med på ABBA:s "Arrival", men plockades bort i sista stund för att den var för lik "Dancing queen".

Se inslaget här. Skivsamlingen kommer 17 minuter in. Lyssna på "Funky feet" här.

(Bild: Christian T Joergensen / EUR & Images)

Publicerad 14:53, 8 december 2009

Många kvinnomord för pengarna

Det är ingen ny tidning, något år har den funnits, men jag hade inte läst den förrän nu. Bonniers kriminalmagasin ”Misstänkt”, en sorts nutida uppföljare till gamla ”Veckans brott”. Innehållet är lite splittrat och det finns en och annan lightanalytisk text med hobbysociologisk touch, men tyngdpunkten ligger på saftiga recaps av mer eller mindre kända brott.

Vad som känns udda på riktigt är förstasidan. Att rubrikerna ska vara smaskiga känns givet men jag hade väntat mig mer enskilda chockfall i stil med ”Han drack sitt eget blod” eller ”Jag åt upp min gode vän”. I stället domineras omslaget av en märklig läsarservicekänsla och ”vi har hela listan”-ton.

Numrets tema är kvinnomord och splashen utlovar hela 33 kvinnomord. Längre ned finns en rubrik om hur Ted Bundy mördade 30 kvinnor och om man lägger till dem också innehåller numret alltså hela 63 kvinnomord. Räknat på KPK, kvinnomord per krona, torde ”Misstänkt” vara svårslagen med sina 1,27 kvinnomord/kr.

Publicerad 08:00, 1 november 2009

Radioteatern ger: rapanekdoter

I det rapquiz som varje månad avhålls på Reisen i Gamla stan hade det arrangerande laget Quote senast en kategori som bestod av klassiska hiphophändelser i teaterform. Nu finns teatern att ladda hem och lyssna på här.

Känn er fria att försöka svara i kommentarfältet: vilka händelser är det som åsyftas i ljudklippen?

(Foto: Tobias Röstlund/Scanpix)

Publicerad 11:33, 29 oktober 2009

Uje startar vänsterklubb

Uje Brandelius är förutom sångare i Doktor Kosmos pressektreterare för Vänsterpartiet. På torsdag drar han igång sin klubben "Popvänstern" på Pet Sounds bar, en klubb som ska kombinera fest och politisk debatt. Första gången kommer bland andra Åsa Linderborg, Love Antell från Florence Valentin och Karolina Ramqvist för att snacka vänsterpolitik.

Hej Uje Brandelius, är klubb Popvänstern en del av Vänsterpartiets valkampanj?
– Nej det är det inte, eller det är min klubb men jag blir glad om jag kan samla en bredare vänster, vi måste ju fronta mot högern nu. Så både och kanske.

Du har tagit namnet ”Popvänstern” efter Erik Szigas bok. Han är liberal och menade det på ett nedsättande sätt.
– Jag vet inte om han kom på det namnet men han gjorde det känt kanske. Ordet ”Popvänstern” fyller sin funktion, folk fattar vilken typ av människor vi vänder oss till, så det är bra. Sedan reclaimar vi ordet, som bögarna.

Du har sagt att klubben ”vänder sig till en mycket bredare vänster än partivänstern”, tror du verkligen att en indieklubb i en källare på Södermalm kommer att nå nya vänsterväljare, att ni kommer nå fler än de redan frälsta?
– Äh, det är klart att det inte är en dörrknackningskampanj i förorten. Det är lite ironiskt menat det där med  ”bred vänster” också, men i min värld är det en bred vänster, för någon annan kanske det låter sjukt inskränkt. Det blir många av mina polare. Men som läget är nu har vi inte råd att samlas under för många olika paraplyer, jag är samarbetsmänniska och det ska bli intressant att se vad som enar och vad som splittrar vänstermänniskor. Men vänsterdebatterna är  bara en del av klubben, den andra är att det bara ska vara ett roligt häng med svängig musik. Jag har trots allt spelat i band i 20 år, jag har bara jobbat med politik i ett halvår.

Har musik ett egenvärde eller är den i första hand ett verktyg för att föra fram politiken? Jag menar mer konkret, får man spela 50 Cent på klubb Popvänstern, även om det inte är politiskt korrekt musik?
– Självklart talar musiken till känslan, om man kan kombinera det med något som talar till intellektet så är det bra, men man får spela 50 Cent om man vill, om man tycker att det svänger. Sedan kan det svänga om en debatt, jag kan tycka att ett riktigt bra och väl framfört argument rockar.

Hur ska diskussionerna rent konkret se ut, ska ni diskutera ett ämne varje gång eller?
– Ja det kommer vara ett ämne som panelen pratar om, men det är inte skrivet i betong. Men det tar avstamp i ett ämne. Första gången är ämnet ”hur mår svensk vänster i dag?”

Kommer det att vara livespelningar också?
– Jag hoppas kunna ha några livespelningar i framtiden men det är inget jag har bokat in nu.

Popvänstern, Pet sounds bar, Skånegatan 80, t-bana Skanstull, torsdag 5 november, kl 18-01, debatten börjar kl 20.

Publicerad 10:29, 14 oktober 2009

Fördomsfest

Pridefestivalen har fått mycket uppmärksamhet för sina kampanjer, som DN skriver om här.

Förut kunde man göra en fördomsprofil på sin Twitter, nu kan man kolla hur hetero ens musiksmak är genom att klistra in sin spellista från Spotify. Det verkar som att de har öronmärkt vissa artister som homovänliga, efter att ha kollat min lista noterade de att Dusty Springfield, Scissor Sisters och Justin Timberlake fanns med, vilket gjorde mig lite mer gay.

Vi har roat oss med att testa redaktionens listor och alla var, föga överraskande väldigt hetero. 

Min blev 88 procent hetero.

Jenny var lite mer hetero, 94 procent.

Davids lista blev 90 procent hetero.

Axels lista, endast bestående av rap från Atlanta blev, tada, 100 procent hetero! 

Jag gjorde en liten säkerhetskontroll och bad min kompis Jonas som är gay att testa sin lista, och den blev bara 13 procent hetero.

Jag önskar att det inte var så, men fördomsprofilen stämmer alltså. Deppigt. 

Jag kollade också hur gay en spellista endast bestående av Luther Vandross var, och den blev 100 procent hetero (!).

Jag erbjuder härmed Pridefestivalen mina tjänster: jag kan hjälpa er att tagga lite mer obskyra gayikoner eftersom ni inte verkar ha hundra koll.

Publicerad 13:23, 8 oktober 2009

En vanlig dag på jobbet

Alldeles nyss tillkännagavs att Herta Müller får 2009 års Nobelpris i litteratur.

Klockan 12.59 stod arbetet på DN:s Kulturredaktion stilla. Alla hade sina blickar vända mot tv-skärmen. Ingen tordes prata:


Klockan 13.00 meddelade Peter Englund att Müller får priset. Müller som idag pryder DN Kulturs förstasida med rubriken ”Årets Nobelpristagare?”. När det stod klart att gissningen var korrekt utbröt spontant jubel på redaktionen, med kulturchef Maria Schottenius i spetsen:

Publicerad 10:09, 19 augusti 2009

Rädda valarna med På stan

Moby på en spelning i Schweiz för cirka en månad sen.

I morgon torsdag spelar Moby, den oförbätterlige världsförbättraren (puh!), på Rival.

Anledningen? Klimatkampanjen "Play to Stop: Europe for Climate", som gör nedslag i Stockholm, Budapest och Köpenhamn. Läs mer om projektet här.

Att få en biljett till konserten är förstås inte det lättaste, men På stan och arrangörerna har utarbetat en fiffig tävling - eller trestegsraket, rättare sagt. Du behöver bara göra följande:

1) Cykla till Rival.

2) Bära cykelhjälm.

3) Vifta med en färsk På stan-bilaga.

De tjugo första cykelburna, hjälm- och bilagebärande På stan-läsarna får varsin fribiljett till spelningen. Ni måste dock dyka upp absolut senast kl 20. Och dessutom lyckas påkalla uppmärksamhet från någon funktionär på plats.

Lycka till!

Moby på Rival, Mariatorget 3, t Mariatorget, torsdag 20 augusti kl 21.

(Foto: Dominic Favre/AP)

Publicerad 13:54, 18 augusti 2009

Helt värdelösa besked

I dagens DN berättas det lite oväntat att Twitter mest består av pladder (till skillnad från t ex Facebook, där nivån lär vara betydligt högre).

"Många Twittermeddelanden består av "meningslöst babbel" (...) Institutet Pear Analytics i San Antonio i Texas skärskådade 2 000 slumpmässigt utvalda twittermeddelanden och delade in dem i de sex kategorierna nyheter, spam, personlig pr, samtal, värdebudskap och meningslöst babbel. Det tomma pratet dominerade i twittret, då 40,5 procent av meddelanden var sådana som "jag käkar en macka" samt andra värdelösa besked."

Jag gillar det här att någon sätter ned foten och slår fast att prat om mackor per definition är "värdelöst". Inte bara meningslöst utan rent värdelöst.

Några andra grejer i mängden som jag personligen tycker är värdelösa är: sport, företagsekonomi, miljövård, monster trucks och latinamerika. Sluta genast att prata och skriva om dem tack.