Kategori: Klubb & konsert

Publicerad 09:42, 11 februari 2010

Fler dödsväggar

I går skrev Sebastian om metalbandet Lamb of God och deras spektakulära ”wall of death”-tradition. I pausen mellan två låtar uppmanar de publiken att ställa sig i två led som – i samma ögonblick som låten startar – stormar mot varandra likt soldaterna under ett medeltida slag. Tilläggas bör att Lamb of God inte var först med den brutala aktiviteten. Enligt de flesta moshpithistoriker uppfanns den av hardcoregruppen Sick of It All som helt enkelt kallade den ”Braveheart”-leken, vilket förstås låter betydligt mesigare än ”wall of death”. När Sick of It All uppträdde på Klubben i Stockholm 2004 delade sångaren Lou Koller upp fansen i skottar och engelsmän. Alla ställde sig på två led och sekunden innan de kolliderade vrålade någon idiot: ”Freedom!” Efteråt rådde en viss förvirring om skottarna eller engelsmännen hade vunnit. Här leker hur som helst Sick of It All och deras publik ”Braveheart” på Hellfest i franska Clisson 2008.

Publicerad 15:16, 10 februari 2010

Badrock från Aspudden

Jag bor mitt i detta. Jag har inget mer att säga. Alla uttryck för medlidande som är större än ett par tecken skickas till:

Jenny Damberg
Dagens Nyheter
105 15 Stockholm

Publicerad 10:29, 6 februari 2010

Vila i sleaze!

I kväll arrangeras för fjärde gången Rest In Sleaze, metalgalan som hyllar Dave Lepards minne. Han var sångare i gruppen Crashdiet som i mitten av nollnolltalet startade en ny våg av svensk sleaze metal. Efter hitsinglarna ”Breakin’ the chainz” och ”Riot in everyone” trodde många att gruppen skulle få ett bredare genombrott men i januari 2006 begick Dave Lepard självmord. Crashdiet tänkte först lägga av men ändrade sig och fortsatte med den nye, finske sångaren Olliver Twisted. Härom året sparkade man honom och gav jobbet till Simon Cruz – en annan Sunset Strip-dandy med plutande läppar, tajta skinnbrallor och blond mohikanfrilla som får honom att likna den gamle Plasmatics-stjärnan Jean Beauvoir.

Crashdiet är huvudband på kvällens Rest In Sleaze-gala som startar kl 17 på Klubben i Fryshuset (där Dave Lepard gjorde sin sista Stockholmsspelning i december 2005). Bland de övriga artisterna finns Raw Diamond, Vision, Bulletrain, finska Scene D Chryme och italienska Pollution. ”It will be a kick ass party”, säger fansen på festivalens hemsida. Värm upp genom att lyssna på Crashdiets sprillans nya singel ”Generation wild” som flörtar så mycket med åttiotals-Kiss att det känns som att få Gene Simmons tunga i örat.

 

Publicerad 08:00, 6 februari 2010

Grattis Momus!

I gårdagens tidning har vi en artikel om det hejdlösa firandet av 5-, 16-, 31- och 800-årsjubilarer i Stockholm. En av de mer småskaliga festerna som nämns är det dj-maraton som anordnas på Snotty för att uppmärksamma att den skotske tänkaren, artisten, skribenten, konstnären och författaren Momus, fyller 50 år nu på torsdag, 11 februari.

Jag skickade några frågor till en av partyts organisatörer, Sasha Lindskog.

Berätta om firandet! Vad kommer att hända?
– Momus fyller 50 och väljer att lägga ner sin blogg. Det ena är att fira och det andra att med spänning invänta vad som komma skall. Vi tror att det finns många Momus-vänner gömda över staden, och att det kan bli en härlig sammankomst! Alla som säger till i förväg är välkomna att spela låtar. Momus har ju en bred katalog, så det kan bli spännande att se vad alla kommer spela! Själv håller jag nog några av hans tidiga album samt hans samarbeten med Kahimi Karie högst, och kommer givetvis spela från dem, men det kommer bli blandat.

För den som inte är införstådd; vem är Momus? Vad gör hans 50-årsdag värd att fira i hans frånvaro?
– Skotten Nick Currie har gjort musik under namnet Momus se'n mitten av 80-talet. Musikaliskt har han gjort allt ifrån singer-songwriter- och Pet Shop Boys-pop till laptop-electronica och shibuya-kei, men hålls i allmänhet samman av sitt fyndiga och litterära textförfattande. Yukio Mishima, Serge Gainsbourg och kontinentalfilosofi bör i lika dos ses som inspirationskällor. Att han fyller 50 är ett gott skäl, tycker jag!

Momus lägger ner sin blogg också. Känns onekligen som ett helgerån. Vad rekommenderar ni att man läser i brist på den?
– Ett av skälen till att han lägger ner sin blogg är att han vill lägga ner mer tid på sina litterära projekt. Två skönlitterära verk har redan utkommit: The Book of Jokes och Solution 11-167 - The Book of Scotlands. Den ena om en man vars liv styrs av skämtets logik och den andra om alla de alternativa Skottland som skulle ha kunnat uppstått genom historien. Jag har endast hunnit läsa den första, men den rekommenderar jag!

* När det gäller födelsedagar för artister tycks man i Stockholm för övrigt kunna tillämpa regeln att du kommer att firas om du är 1) man, 2) har ett namn som börjar på "m". Om du är levande eller död spelar mindre roll. Såväl Bob Marley (6 februari, firades dock redan förra helgen i år) som Morrissey (22 maj) uppmärksammas årligen i sin frånvaro av de mer devota i fanskarorna.

Publicerad 11:13, 3 februari 2010

Dj Buffé vs Dj Buffé - helt värdelöst

Det har varit tuffa veckor för mina dj-alias. Dj Sir Drone-a-lot hann knappt ta form i sin heltäckande Nakknahuva i kölvattnet av Sunn O))):s succéartade sprängning av Stockholms hipstertrumhinnor innan landets ledande politiker satte i gång att tjafsa om ifall man ska få visa sig ute klädd i något stort, svart. Suck. Det blir till att stanna hemma och bordunvibrera sönder grannarnas upplevelse av Melodifestivalen 2010. Allas förlust.

Mitt andra alias, som är gemensamt med resten av På stan-redaktionen, Dj Buffé (för att hålla oss på åtminstone en armlängds avstånd från dem vi är här för att skriva om spelar vi inte skivor, förutom när det är firmafest, och då, för att kunna ägna oss åt firmafesten, snacks, kycklingspett, välkomstglas, med en på förhand arrangerad spellista till vår hjälp, ergo: Dj Buffé) har fått – extremt – oväntad (och orimlig) konkurrens. 

I måndags dök det upp ett evenemang på Facebook, för Klubb Ibland, en ny satsning på Erstagatanbaren El Mundo. Första datumet är nu på torsdag, kvällens dj, tillika den totala anomalin: Dj Buffé – helt värdelöst.

Dj Buffé har givetvis aldrig hört ett sämre dj-namn, och skickade några frågor till sin nemesis (som, för att göra allt etter värre, även är aktivist i en obegriplig Facebookgrupp med namnet Buffé – helt värdelöst).

Hur går det till när Dj Buffé – helt värdelöst spelar skivor? 
– Dj Buffé – helt värdelöst tycker att en god måltid är planerad, fokuserad och balanserad – precis som ett bra dj-set. Det är svårt att leva upp till sådana ideal i någon av aktiviteterna om man ska ägna sig åt dem samtidigt!

Du använder med andra ord båda händer för att spela? Säg att du blir hungrig under en spelning. ...eller törstig! Vad gör du då?
– Jaaa. Nej. Däremot kombinerar Dj Buffé – helt värdelöst gärna dj:andet med en fördrink eller aperitif.
 
Buffé är ju känt som livets salt, samt dess fett och socker. Vad har du rimligtvis emot bufféer? Gillar du inte ens kycklingspett?!
– En buffé innehåller en massa mat men inget är särskilt gott och man får slänga hälften. Sedan blir man irriterad för att man har betalat för mer än vad man orkar äta.
– Att äta buffé är slösaktigt, sunkigt och irriterande – helt enkelt helt värdelöst. Dessutom är det ohygieniskt. Vem vet vem som har varit där och pillat?

Dj Buffé – helt värdelöst spelar alltså på Klubb Ibland, El Mundo, Erstagatan 22, kl 19-00. Det är, precis som en god after work-buffé, gratis. 

Publicerad 15:52, 1 februari 2010

Helgen vecka 4-matrisen

 

Ibland recenserar Axel sina helger här. Nu är han i München för att äta korv och berätta om vårt arbete här = ni får nöja er med vad jag har gjort de senaste dagarna.

Bonus: Den bästa låten från The Knife-operan ("Colouring of pigeons").

Publicerad 14:48, 30 januari 2010

Get on the bodytåg!

Min första arenakonsert var Depeche Mode på Isstadion den 12 februari 1988. Förbandet Nitzer Ebb gjorde starkast intryck. Till en början tyckte min kompis och jag att deras minimalistiska brutaldisco var alldeles för rå (vid 15 års ålder hade vi fortfarande ganska infantil smak och skrek efter den fjompiga trudilutten ”Boys say go” under Depeches konsert) men några månader senare var jag totalt uppslukad av Nitzer Ebbs electronic body music – som jag lärde mig att genren kallades. Duon från Chelmsford fick mig att skaffa en ny frisyr, starta ett band och börja skriva i ett fanzine. Jag betvivlar att Nitzer Ebb kommer att ha samma effekt på mig när de i morgon kväll återigen agerar förband till Depeche Mode i Globen. Men dubbelbokningen fyller mig förstås med nostalgi och det är nog exakt vad Depeche Mode vill att jag ska känna (snarare än irritation över den mediokra senaste skivan ”Sounds of the universe”).

Den som vill värma upp inför Nitzer Ebbs uppvärmningsgig bör redan i kväll gå till den femårsjubilerande klubben Bodytåget på Sugar Bar (Kammakargatan 9). Där kommer man att spela Nitzer Ebb tills korna går hem (klockan tre). Dessutom uppträder grupperna Mechatronic och Mergel Kratzer. Kanske blir det en lika stilig moshpit som i det här svindlande konsertklippet med Nitzer Ebb från Technoclub i Frankfurt 1989.

  

Publicerad 18:00, 28 januari 2010

Crawl i Kransen

När jag flyttade till Midsommarkransen i höstas var en av de grejer jag först fick höra om mina nya kvarter att där arrangeras pubcrawls. Eftersom det knappast är så att mitt liv är för mycket av en chartersemester till vardags så tog jag genast detta till mig. Sedan fastnade jag hemma, men lyckades i alla fall ta mig till kvällens sista anhalt, puben The Swan där delar av mitt gäng och deras respektive gäng samsades med ett äldre garde AIK-fans, karaokeveteraner och en ambulerande karaokevärdinna. Vi sjöng "Halo". Det var kul.

På lördag är det dags igen. Jag mejlade Jenny Odhammar, en i kärntruppen kring Kransen Pubcrawlers, några frågor. 

Vad är det här? Hur började det?
– Det började med ett litet gäng grannar som pratade om att vi borde hänga mer i Kransen. Idén var att vi skulle göra andra saker också men första crawlen var så lyckad. Och så växte det, ganska snabbt. Nu är det femte gången vi crawlar.

Bor du i Midsommarkransen?
– Självklart.

Hur kom det sig att det blev just Kransen? Vet du om det finns motsvarande på andra ställen?
– Jag har hört rykten om Rågsved! "Tunnelbanebärs" liknar ju crawl-idén en del också. I övrigt vill jag uppmana folk att sno konceptet och applicera det på sina egna förorter. Att det blev just Kransen beror på att kärntruppen bor/bodde här och så klart på att det är relativt krogtätt.

Berätta om en typisk pubcrawl-kväll!
– Den innehåller fin-öl, ful-öl, u-båtar, kanske pizza, sjukt fantastisk karaoke och minst två efterfester.

Vilka ställen passerar crawlen?
– Det görs ett schema för varje gång, och det har sett typ likadant ut ganska länge nu. De första gångerna gjordes det försök att hinna med fler ställen men det har landat i Violen - Stabil - The Swan. Det allra finaste är karaoken på the Swan.

Pubcrawl är ju annars starkt förknippat med 1) studenter (alltså sådana som ska ta gymnasieexamen) och 2) charterresor - vad hade du för relation till begreppet innan Kransen pubcrawl?
– Ingen! I min småstad var det minsann inga studenter som crawlade, kanske beroende på att det inte fanns samma pubutbud som i Midsommarkransen.

Publicerad 11:55, 25 januari 2010

Ku Klux Klan stal hans flickvän!

I fredags skrev jag om den konservative punkgitarristen Johnny Ramone. Jag hade just läst den nya boken ”I slept with Joey Ramone” av Ramones-sångarens lillebror Mickey Leigh. Av utrymmesskäl nämnde jag inte att biografin slår hål på en av de mest spridda myterna om bandet: att Joey Ramone skrev låten ”The KKK took my baby away” efter att högerspöket Johnny stulit hans flickvän.

Leigh hävdar att låten i själva verket skrevs flera år före svartsjukedramat. Han berättar om hur den spinkige och blyge Joey i början av sjuttiotalet led av så svåra tvångssyndrom att han lade in sig själv på en psykiatrisk klinik i två veckor. Där blev han ihop med en annan patient: en svart tjej som hette Wilna. För att imponera på henne odlade Joey en afro eller, rättar sagt, en jewfro. Dessvärre uppskattade inte Wilnas mor och far att hon dejtade en vit pojke. Joey skämtade och sa att rasistföräldrarna förmodligen var med i Ku Klux Klan.

En dag fick Wilna ett psykbryt och drack upp all sprit i barskåpet hemma hos Joeys mamma. Hon blev arg och ringde till Wilnas föräldrar som hämtade sin dotter. Det blev slutet på romansen. När lillebror Mickey kom hem frågade han vad som hänt med Joeys flickvän.

– They took her away, sa Joey.

– Who? frågade Mickey.

– The KKK.

Den incidenten inspirerade ”The KKK took my baby away”, men när Johnny började vänsterprassla med Joeys flickvän Linda – och till slut gifte sig med henne – fick låten en ny, mörkare innebörd.

Som ni kanske minns utnämnde jag The Ramones framförande av ”The KKK took my baby away” i Måndagsbörsen 1981 till det 91:a största rockögonblicket på Youtube. Jag har nu justerat lite i den texten.

Publicerad 10:36, 25 januari 2010

R Kelly spelar på Fryshuset

Senaste nytt om manliga genier som beter sig som svin och kommer undan med det: R Kelly kommer till Stockholm. Den 25 mars spelar Kellz på Arenan. Biljetterna släpps på onsdag.

Det är ju kul på många sätt. Lokalen: Fryshuset ("det lär han ju ställa in när han ser stället", som David precis sa). Att (som Axel precis sa) journalisten som skriver om nyheten i Aftonbladet heter Horney i efternamn. Låtarna. De är för kul. Se ovan. (Och ja, bra.) Och för min del, helt privat; nämligen att detta gör att jag får ytterligare ett exempel i min redan långa rad av biljettmisslyckanden. Jag är nu redo att upphöja detta till allmän lag: Om ni undrar om det är värt att hetsköpa biljetter till något, fråga mig om jag har gjort det – och gör tvärtom. Har sedan i lördags biljett till R Kelly. I London.

Publicerad 15:15, 19 januari 2010

Kom på quiz!

Allihopa! Eftersom Quiz of the Stoneage, det lag där David, jag, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli cch en blogglös kille som heter Petter, vinner poäng på våra särintressen, tog hem 00-talets sista popquiz på Pet Sounds är det också vi som står för det första för 10-talet. Det äger rum nu på torsdag (21 januari), klockan 20 (samling från 18.30-tiden) i källaren på Skånegatan, det är #småland-märkt - helt gratis att vara med. Skaffa ett lag (max fyra personer) redan nu! Och kom! Det kommer bli kul.

Publicerad 09:46, 12 januari 2010

Ny festival med inbyggd tidsmaskin

Det är högkonjunktur för nya musikfestivaler i Stockholm, särskilt av den rockiga sorten, och i går kom nyheten att ännu en rockfest arrangeras i stan i vår. Den 30 april och 1 maj hålls kalaset som fått det tupé- och tubsocksdoftande namnet ”Stockholm Rock Out” på Gamla Tryckeriet i Alvik. Biljetterna har släppts och av de artister som är klara hittills att döma blir det en glammig och hejdlöst nostalgisk festival: en tidsresa tillbaka till 1988.

Bandlistan är som en encyklopedi över rutinerade, patinerade och möjligen lätt bedagade sleazerockare, så om du hade tänkt mejla till Fråga På stan och undra vart till exempel Zinny Zan från Easy Action tagit vägen – det är här de håller hus.

Klara artister hittills är bland andra Jani Lane (f d sångare i Warrant), Dizzy Reed (f d keyboardist i Guns 'n Roses), Bulletboys (medlemmar från bland annat King Kobra och RATT), Chris Laney och Zinny Zan, bandet Keel (som jag aldrig hört talas om men som tydligen producerats av Gene Simmons) och svenska banden Badmouth (som spelat med Zodiac Mindwarp och L.A. Guns) och Dynazty (som turnerat med The Poodles). Tycker man inte att det här låter tillfredställande lovar arrangörerna att man kan äta, dricka och tatuera sig på plats också, nästan som om man vore på Sunset Strip.

(Foto: Claudio Bresciani/Scanpix)

Publicerad 16:17, 6 januari 2010

Brandlarmet gick för [ingenting]

Dramaten fortsätter sin satsning med popkonserter på stora scenen och i går, på trettondagsafton, var det dags för [ingenting] att ha sin stora kväll på nationalscenen. Spelningen gick bra sånär som på en detalj: mitt under konserten gick brandlarmet och hela Dramaten fick utrymmas, och eftersom publiken hängt av sig sina ytterkläder var ingen särskilt sugen på att gå ut i den arktiska kylan. Resultatet blev att alla trängde ihop sig i foajén i väntan på att konserten skulle kunna fortsätta.

DN:s Matilda Lindwall var en av dem som var på plats.

Hur var konserten?
– Jo tack, den var en väldigt trevlig konsert. Både jag och min mamma, som också gillar [ingenting], var väldigt nöjda. Dessvärre gick brandlarmet mitt under en av mina favoritlåtar, Lång väg, när det var som mest stämningsfullt och alla blev tvungna att gå ut.

Vet man varför larmet gick, berodde det på bandets pyroteknik?
– Det är mycket möjligt. Det var ju inte direkt någon E-type-show och innan brandlarmet gick hade jag inte ens lagt märke till rökmaskinerna, men det var ändå lite dimmigt där inne, och säkert mer än vad Dramatens finkänsliga brandvarnare tålde. Några som satt bakom mig spekulerade i och för sig efteråt om att det ska ha varit en sabotör i huset som sett till att brandlarmet gick igång...

Hur länge fick ni stå i foajén?
– För länge. Kanske en halvtimme, fyrtio minuter. Det kändes lite segt. Fast jag var bara glad så länge alla slapp gå ut och stå i 20 minusgrader och alla var vid ganska gott mod, förutom en medelålders man som var förbannad för att han inte fick någon information.

Vad hände med konsertstämningen efter det där avbrottet?
– Det var som om [ingenting] hade hänt. Nä, men det blev några extranummer som var värda att vänta på.

(Foto: Matilda Lindwall)

Publicerad 12:27, 4 januari 2010

Superrockfest med fläsk

Eftersom På stan har som policy att uppmärksamma nya musikfestivaler i Stockholm får man förstås skriva om det här också. Den 12–13 februari är det dags för Stockholm Super Rock Weekend, ett namn som leder tankarna till någon mäktig Monsters of rock-aktig happening där man samlar 100 000 headbangers på Brunnsvikens is och låter dem värma sig med att kasta urinfyllda pet-flaskor på varann.

Men så är det inte. Stockholm Super Rock Weekend verkar tvärtom vara en rätt anspråkslös liten festival som hålls på Kägelbanan på Södra teatern. Huvudnamnet är Fleshtones och om någon inte känner till dem är insiderinfon att Per Bjurman och Nils Hansson hyllat dem som ”fruktansvärt roliga” och ”genuint medryckande” och att Mats Olsson älskar dem över allt annat på jorden, bortsett från kanske NRBQ. (Youtube-klipp från när Fleshtones spelar i ett franskt tv-program på 80-talet finns här).

Fleshtones får festivalsällskap av bland andra The Nomads (kända rockers), Cocktail Slippers, Stupidity och Alhambra (något mindre kända rockers). Dessutom visas på Kägelbanan filmen ”Pardon us for living, but the graveyard is full” som handlar om The Fleshtones. Info om biljetter finns på www.sodrateatern.com.

(Foto: Joe Gill/AP Photo)

Publicerad 12:09, 30 december 2009

Partaja som det verkligen var 2009

 

Nyårsafton i morgon, i år med vida fler och bättre fester än någon gång sedan jag flyttade till Stockholm för nio år sedan. Får mig att önska att varje kväll, eller åtminstone varje nyårsafton, kunde vara ett decenniumskifte. Får man inte biljett till Fatboy Slim (!) på Münchenbryggeriet, eller någon annan av de fester vi guidar till här, så har ytterligare ett alternativ dykt upp i sista stund. 

I går läckte Piratpartiets Rick Falkvinges inbjudan till nyårsbaluns. Partifunktionärerna är välkomna, på ett villkor. Att de tar med sig "minst en tjejkompis". Vad säger ni tjejer? Ett mer emblematiskt slut på 00-talet än att fira med fraktal- och förmynderi-snack bland tacos, tequila och män i bockskägg i en lägenhet i Sollentuna är ändå svårt att tänka sig. Det skulle i så fall vara att skåla från spikmattan, men den borde väl gå att få med på pendeltåget?