Tio röster om Beyoncés nya skiva

Det finns bara en Queen Bee, och det är Lil' Kim. Men det är Beyonce du vill att jag ska tycka nåt om, i take it.

Beyonce försöker så jävla hårt. Det var länge sedan jag kände att hon gjorde något för att det var kul, det verkar som om hon har tagit på sig uppgiften att vara världens största kvinnliga artist lite som att gå till tandläkaren. Det är sjukt jobbigt och säkert lite smärtsamt, men förmodligen värt det.

Jag minns att jag såg henne på en MTV-gala av något slag, där hon virades ner från taket i något slags snöre, och vid första anblicken var det sjukt glassigt och häftigt men kollade man närmre såg det bara besvärligt ut.

Micheal Jackson beskrev en gång den nya generationens artister med att man såg hur de räknade takten när de dansade. Istället för att låta musiken ta över och släppa loss (som Michael då, underförstått) så räknade de "1... 2... 3... 4..." och höll takten på rutin.

Det personifierar Beyonce för mig.

Sen så tycker jag att det är skönt att Beyonce är såpass säker i sig själv nu för tiden att hon kan uppträda i scenkläder som ser ut som rekvisita från StarGate Atlantis.

 

--- Worddokument från Nicholas Ringskog Ferrada-Noli ---

Inom soulmusiken har man på senare år omfamnat den förvandlingsromantik som varit en del av rockmusiken sedan David Bowies 70-tal och av hiphopen sedan Schoolly D. Mariah Carey sjunger om sitt alter ego ”Mimi”, Ne-Yo klär ut sig till gammeldags gentleman och nu har Beyoncé hittat på karaktären ”Sasha Fierce”. Visserligen är dessa karaktärer inte direkt Kool Keith-vågade, men experimentlustan ska givetvis uppmuntras.

Beyoncé växlar på sin nya skiva mellan sina två olika karaktärer, och uppdelningen mellan ”Beyoncé Knowles” och ”Sasha Fierce” fyller en praktisk funktion: i de låtar där hon är ”sig själv” är hon snäll, vuxen och präktig, medan Sasha Fierce är tuff, sexig och partysugen. Det handlar egentligen inte om kreativitet – det handlar om att tackla problemet med att vara en gudsfruktande good girl som är gift och lycklig, och att fortfarande vara attraherad av synden och dekadensen. Nu kan hon säga: det är inte jag i de där låtarna, det är bara en roll. Glöm inte att Beyoncé kommer från en familj av djupt troende metodister, och glöm inte att hon fortfarande har sin pappa som manager.

”I am… Sasha Fierce” är därför en väldigt ojämn historia. En fantastisk låt är ”Diva”, producerad av Bangladesh och påminner inte så lite om ”A Milli” som han producerade åt Lil Wayne. Singeln ”Single ladies (put a ring on it)” som är gjord tillsammans med radarparet The-Dream och Tricky Stewart, är också bra. Men här finns alltför många såsiga halvballader med vaga melodier, obefintligt sväng och en hög med klyschor som texter. Den Stargate-skrivna ”Ave Maria” är en våldtäkt på Schuberts gamla sång, helt utan originalets finess och mörker (och om man uttalar ”ave” som ”avay” borde man kanske skippa latinet helt och hållet). Beyoncé målar ambitiöst upp en bild av sitt liv som lyckligt och harmoniskt, och även om hon gör det framgångsrikt är resultatet tråkig musik.

Beyoncé är fortfarande grym artist, men hon borde göra en hel skiva som Sasha Fierce. Alternativt klippa navelsträngen och skaffa en riktig manager.


--- Skypesamtal med DJ Agge ---

[13:33:22] Axel Björklund skriver: har du lyssnat nåt på nya Beyonce?
[13:33:35] Axel Björklund skriver: jagar lite åsikter att publicera på bloggen
[13:34:50] Henrik Augustin skriver: jag tycker att If I Were A Boy är ett pekoral av stora mått. har dock inte lyssnat på albumet än.
[13:35:05] Henrik Augustin skriver: tycker att single ladies är helt ok, videon är skitfet.
[13:35:20] Axel Björklund skriver: grymt!
[13:35:45] Henrik Augustin skriver: he he
[13:35:52] Henrik Augustin skriver: vad tycker du?
[13:35:55] Axel Björklund skriver: hmm
[13:36:05] Axel Björklund skriver: jag gillar, som "jobbmusik" typ
[13:36:12] Axel Björklund skriver: men den är ju helt hitlös
[13:36:20] Axel Björklund skriver: vilket iofs inte gör så mycket
[13:36:38] Henrik Augustin skriver: men alltså, produktionen och känslan på if I were a man, det kunde lika gärna ha varit celine dion...
[13:36:44] Axel Björklund skriver: hahahaha
[13:37:12] Henrik Augustin skriver: känns som att det blir så när hon skriver själv, hon är tyvärr inte lika talangfull där. men det säger jag utan att faktiskt veta ifall hon gjort den låten.
[13:37:19] Henrik Augustin skriver: men jag vet att det var så på förra plattan.
[13:37:26] Axel Björklund skriver: sant
[13:37:40] Henrik Augustin skriver: well, ska bli kul att läsa vad du kommer fram till.
[13:37:45] Axel Björklund skriver: hehe
[13:38:41] Henrik Augustin skriver: förresten, albumet är inte släppt va?
[13:38:51] Henrik Augustin skriver: är det inte lite vanskligt att göra en sån här grej då?
[13:39:04] Axel Björklund skriver: ligger ute på myspace
[13:39:06] Henrik Augustin skriver: aha
[13:39:08] Axel Björklund skriver: så det är cool
[13:39:14] Henrik Augustin skriver: dåså.

 

--- Mejl från Nanushka Yeaman ---

Subject: Skärpning, Beyoncé
Det är verkligen trist att Beyoncé följer John Legends exempel och blir mer och mer utslätad. Hennes tredje soloskiva "I Am... Sasha Fierce" ska föreställa hennes mest personliga album hittills men det är verkligen inte lätt att gissa i det tudelade träsket av banala powerballader och själlösa Europopdängor. Första halvan representerar hennes romantiska och sårbara jag, medan den andra halvan utgör soundtracket till hennes utåtriktade sexiga scenpersona. Texten (och videon) till "If I were a boy" känns vid sidan av "Single ladies (put a ring on it)" som det enda försonande med den här skivan. Det finns ingen Greenlight 2.0, bara B-versioner av de sämsta låtarna på "B'Day".


--- SMS från Jonna Sima ---

Jag lyssnade igenom den på hennes myspace igår. Inga hits!


--- SMS-konversation med Linus G Thiel, alias DJ Yes Baby Yes ---

Axel: Har du hört nya beyonce?
Linus: Nej det har jag inte men du kan skriva att I <3 B!


--- Mejl från ZTV:s Sofia Embrén ---

Skivan känns efter en lyssning som väldigt mycket Britneys "In the Zone"-skiva. Det vill säga opersonlig och obegriplig. Alla låtarna är ju inte exakt dåliga men det känns som att själva Beyoncé (!!!) liksom saknas.
Jag tror att fansen där ute kräver mer drama. Ja, eller i alla fall fler tydliga textbevis som på något sätt stärker själva kändisbilden av Beyoncé. Man VILL ju faktiskt någonstans tydligt höra mellan raderna att hon är ihop
med världens största rappare. Eller med hjälp av skivan i alla fall remotly få en sneek peak av själva Beyoncé-livet. Nu kan man ju faktiskt inte låta bli att oroa sig för att det under den närmaste tiden kommer visa sig att
hon bantat bort beyonce-rumpan och bara köper kläder från H&M. Inför nästa skiva (som förmodligen kommer vara producerad av random Åhlund-person) kommer hon tyvärr alltså tvingas skilja sig, raka av håret, få sju barn
nedsända från gud och börja knarka för att få upp intresset igen. Stackars Britney. Eller åh förlåt Beyoncé.


--- Facebookkonversation med TSL-Amir ---

Subject: beyonce