Publicerad 09:15, 12 mars 2010

Fredriks krönika: Jag hoppas fortfarande på D'Angelo

Enligt polisen i New York greps soulsångaren D’Angelo förra helgen när han försökte köpa sex av en undercoversnut. Hennes förklädnad var tillräckligt trovärdig för att locka kunder. Men inte så betagande att D’Angelo värderade hennes tjänster särskilt högt. Han erbjöd henne 40 dollar för en avsugning. En futtig summa med tanke på att polisen efter gripandet fann 12 000 dollar i hans bil. Ödets ironi är att en stor del av världens befolkning för tio år sedan skulle ha erbjudit D’Angelo ett belopp av den storleken för möjligheten att, som det brukar heta, gå ner på honom.

D’Angelos andra album ”Voodoo” släpptes i januari 2000. I videon till singeln ”Untitled (How does it feel)” var han naken. Kameran smekte hans muskulösa kropp medan D’Angelo sjöng släpigt och trånande. Han liknade en staty skulpterad av Afrodites händer, ett stycke maskulin perfektion av det slag som Salt-N-Pepa efterlyste när de rappade att deras idealman var ”smooth like Barry and his voice got bass, a body like Arnold with a Denzel face”.

D’Angelo såg så liderlig ut i videon att det gick rykten om att han fick en avsugning utanför bild (kameran tangerade bara de övre regionerna av hans skrev). Regissören Paul Hunter sa att videon vände sig till kvinnor: ”Det skulle kännas som om den som tittade var ensam med D’Angelo, vem hon än var.” Och den sexuella laddningen var så stark att även män drabbades. Killar som var vana vid rapvideor där män bar bylsiga plagg, medan kvinnor hade minimala hotpants, tyckte att det var obehagligt att se den nakne D’Angelo. Ett fan sa till New York Times att hennes pojkvän hade bett henne stänga av MTV när videon visades. ”I don’t want to see that gay stuff!” klagade han.

I samma artikel fick D’Angelo en fråga om hur mycket han hade tränat. ”Bara ett snabbt pass på gymmet strax före inspelningen”, svarade han och beskrev den välsnidade torson som sin naturliga kropp. Han ljög, förstås. Muskelmassan var ett resultat av flera veckors slit. När D’Angelo åkte på turné var många fans mer intresserade av att se hans kropp än av att höra hans musik. Till slut blev han fåfäng. Vissa konserter försenades eftersom D’Angelo gjorde armhävningar och situps tills han var lika snygg i spegeln som i videon. På scen slog han alla med häpnad, kritikern Robert Christgau utnämnde honom till r&b-Jesus, men när det blev dags att spela in en ny skiva gjorde musikalisk och muskulär prestationsångest att han låste in sig i sin villa i Richmond med spritflaskor som enda sällskap.

D’Angelos tredje album ”James River” har blivit soulmusikens svar på Guns N’ Roses kraftigt försenade ”Chinese democracy”. Det sägs att skivan ska släppas i sommar. Men det sa man också i fjol – och i förfjol. D’Angelos enda offentliga framträdanden de senaste åren har varit i samband med polisgripanden. Då har han sett plufsig ut. Och de män som avundades hans kropp för tio år sedan njuter av att drömprinsen äntligen får betala skönhetens pris. Senaste veckan har de skrivit skadeglada nätkommentarer om att han inte är någon perfekt älskare utan en blekfet torsk. Vi andra, som vet att den bästa soulmusiken uppstår i kampen mellan köttets lust och själens frälsning, hoppas fortfarande att r&b-Jesus ska återuppstå.