Bengt Ohlsson
Publicerad 07:00, 17 september 2009
Det finns människor som räknar får när de har svårt att sova.
Jag har ett bättre knep. Jag brukar tänka på sånt som det ”stormar” om i förlagsvärlden. Stridigheter om e-boksrättigheter. Upphovsrättsjidder och Googleförhandlingar.
Jag har lite svårt att hålla ögonen öppna bara jag skriver detta.
Jag har skrivit böcker i tjugofem år. Under tjugo av dessa har jag varit fattigare än en kyrkråtta. Fattigare än kyrkråttans utbrände och sjukpensionerade gamla släkting. För mig är det normaltillståndet. Någon gång vart tjugonde år kanske det rasslar till. Sen är det kyrkråtta igen. Och sådär håller det på. Jag klagar inte. Eller det gör jag ju. Men allt mindre. Söker man sig till författaryrket för att man har hört att det är en idiotsäker genväg till de snabba stålarna är jag rädd att man har fått något om bakfoten.
Jag var uppe hos min förläggare härförleden och pratade väsentligheter. När väsentligheterna var avklarade började vi prata om e-boksrättigheter, upphovsrättsjidder och Googleförhandlingar, och när läget började bli svårt narkoleptiskt berättade min förläggare att kindleplattan är i antågande.
–?Ki?…?ki?…?kindleplattan? sluddrade jag.
Kindleplattan är alltså tänkt att bli för böckerna vad Ipoden har varit för musiken. (Ja, visst hejdar man sig efter den där meningen. ”Öööh?…?ja, vad har Ipoden inneburit för musiken egentligen?)
Man ska kunna ladda ner böcker. Bläddra sidor på skärmen. Öka ljusstyrkan och kunna switcha till sound mode och vips så bidde det en ljudbok! Man ska kunna ha hela hyllan i sin kindleplatta. Tusen titlar efter vad jag har hört. Tänk vad mycket smidigare det hade blivit med biblioteksbranden i Alexandria! Två tre kindleplattor som man hade kunnat sätta ur spel med en gammal bictändare.
Vilken grej. Vilket lyft. Vilken schvung för bokbranschen.
Är det inte det man längtat efter. En ny grej där man måste hålla reda på usb-kablarna. En ny grej där man måste skälla på barnen för att de lämnar fingeravtryck på skärmen och där man får hjärtstillestånd om någon drullar ner den i golvet. En ny grej där man måste ringa supporten och sitta med ett call center i Skunkland och lyssna på skvalpande piano medan man väntar och en uppfordrande röst som tycker att man ska gå in på www punkt skjutmigiknaskalarna punkt se. En ny grej där det dyker upp en skugga på skärmen efter ett år och man går till verkstaden och de ler snett och säger att det är ingen idé att lämna in på lagning för det kostar åtta hundra bara om teknikern tittar på eländet, men nu kan du å andra sidan köpa den nya förbättrade kindle X?2000 för nio hundra.
Plötsligt lyfte jag blicken och tittade på boktraven på förläggarens bord.
Med tanke på att det är en uppfinning som har sex hundra år på nacken får man säga att den har stått sig ganska bra.
Den går utan batterier. Man kan ta den med sig till stranden. Man kan glömma den på bussen och köpa en ny utan att ruinera sig. Bok, inte buss. Man kan tappa fanskapet i badkaret och sen bara låta den ligga på elementet, sen är den i skick som ny. Nästan. Den blir inte en massa miljöfarligt elskrot som de får vada omkring bland i mörkaste Afrika.
Om boken hade uppfunnits i dag hade den vunnit alla guldägg och formgivningspriser, och kindleplattan hade mötts av hånskratt och förpassats till historiens skamvrå, där den hör hemma. Jag gick ut på Sveavägen, inte ett dugg klokare på e-boksavtalen. Men ganska glad ändå.
