Publicerad 07:00, 25 juni 2010

Hannas krönika:Ensamheten är tabu t.o.m i porrbutiken

Jag har börjat knulla igen. Ja, så är det. Jag fyller trettio i sommar, jag har givetvis knullat förut, men jag kan inte minnas att jag har gjort det med samma intensitet och intresse. Jag kan ha glömt det. Jag har bättre minne när det gäller perioder i mitt liv då jag gör ingenting särskilt alls, de perioderna minns jag så himla bra att det känns som om jag aldrig gör någonting, någonsin. Och det gör att jag för det mesta känner mig lat och slö som en gammal bondpiga som väntar på pensionen, men det är fel, för i själva verket ligger den där bondpigan på en höskulle med benen i vädret och njuter i fulla drag, någonstans, i alla fall just nu.

Ja det är härligt på något sätt, det där sexet. Frigörande. Gränslöst. För mig, just nu. Det är inte lika härligt för den ensamme mannen i porrbutiken i Malmö, till vilken jag anländer med drängen i fråga en solig eftermiddag i maj.
Det är en märkligt familjär atmosfär i den där butiken. Kvinnan bakom kassan är i femtioårsåldern. Lågmäld, välsminkad och påläst. Hon ser ut som någon som grillar fläskkotletter på altanen och går lydnadskurser med sin pekineser. Samtidigt visar hon, inte utan en viss upphetsning, upp de allra största kondomstorlekarna för drängen, frågar honom ingående frågor om huruvida hans nuvarande kondomer brukar ”kasa ned” under samlag. När hon fått det svar hon önskar leder hon oss raskt vidare till hyllan med penisringar. De här måste ni prova! Måste!Allt går an i hennes butik. Ingenting är tabu, hon kan ta hand om alla, med en imponerande självklarhet leder hon nygifta småstadspar till bondagehyllan och förklarar tekniken bakom en Rabbit för en medelålders dam. Hela tiden med samma lugna, lågmälda skånska.

Om man är ett par i den där butiken så har man ingenting att frukta. Det är lika ofarligt som bollhavet på McDonalds. Vi hoppar omkring och skojar och skämtar om bröstvårteklämmor och sjuksköterskekostymer, vi behöver inte skämmas. Vi sitter minsann inte ensamma i mörkret och onanerar, vi gör det tillsammans. Det är vackert och härligt, vi bejakar varandra, vi är kära, hurra för kärleken och oss!

Men den ensamme mannen, han får klara sig själv. Ingen partner bredvid som räddar honom. Han är inte det minsta rakryggad i sin roll som ­erotikkonsument, när han med tunga steg närmar sig kassan med en stor dildo under armen.
Han lägger dildon på disken, utan att säga något. Kvinnan i kassan tittar på på honom under uppvikta ögonfransar.
Ska jag slå in den åt dig? Är det en present?
Nej tack, det behövs inte, säger den ensamme mannen och tittar generat bakom sig.
Jaså? Ja man måste få njuta lite själv också! Säger kvinnan förtjust och blinkar med ena ögat.
Jo, mumlar han. Det är så synd om honom. Han vill inte alls stå där och snicksnacka om att ge sig hän och upptäcka g-punkter, han vill inte ha någon uppmärksamhet alls. Han är ensam. Och ensamheten är tabu, till och med i en porrbutik. Ensamrunket har inget rosenrött skimmer.

Drängen och jag är uppspelta och fnittriga och fulla av välmenande sympatier för den ensamme mannen. I vårt tillstånd tänker vi inte på att när vår egen rosiga relation sedan länge är död och begraven så kommer den där karln fortfarande att ha sin dildo. Mycket bra kvalitet, lovar kvinnan bakom kassan med klar stämma.