Publicerad 21:02, 6 maj 2008

Allt om "Iron Man"-trailern

I en intervju i majnumret av The Word säger 85-årige serieförfattaren Stan Lee att han älskar alla sina karaktärer lika mycket: superhjältar som Spindelmannen, Daredevil, Hulken och Iron Man. Samtidigt tar han avstånd från vad som hänt med hjältarna när någon annan ritat dem:

"When I stopped writing them other writers took over and wrote them very differently. When Frank Miller took over Dare Devil he made it much darker - he made his girlfriend a drug addict or a prostitute". "Frank Miller likes things that are dark and gritty. That's fine and there's a place for that and a market for that. But I could never have written Sin City. I like humour and keeping things light".

Hulken-filmen som Ang Lee gjorde tyckte han var fin men alldeles för mörk:

"That business with his father, that was too confusing and morbid, we didn't need that and it detracted from the fun we could've had just watching the man turning into the Hulk".

Jag tror att han har en poäng där. Superhjältefilmsmakare är väldigt lika dataspelsrecensenter - så måna om att visa att det de gör är djupt och viktigt (vi övervintrade rockjournalister har så klart för länge sedan gett upp de illusionerna). Hulken handlar ju mest om att det vore roligt att bli så arg att man blir helt grön.

Stan Lee gillar nog "Iron Man"-filmen. Till skillnad från alla andra superhjältefilmer handlar den inte om hur jobbigt det är att ha superkrafter, att skurkarna försöker döda ens flickvän eller avslöja ens identitet. Det handlar bara om hur skönt det är kunna flyga. Sweet.

Och ändå, bäst av allt är att "Iron Man" gav The Onion chansen att göra följande nyhetsinslag: "Wildly Popular 'Iron Man' Trailer To Be Adapted Into Full-Length Film":

 

 

Jacob Lundström på filmtidningen FLM:s blogg tycker, precis som filmfansen i klippet ovan, att trailern till "Iron Man" är mycket bättre än originalet:

"Och när det kommer till förhandstitt konkurrerar Iron man med sin egen trailer som på bara två minuter lyckas komprimera intrig och explosioner, och ändå får med allt som är bra med filmen: typ tre Robert Downey Jr-vitsigheter."

Sen gratulerar han DN:s Johan Croneman som liksom honom genomskådat den tunna vapenhandelsanalysen i filmen. I USA har filmen däremot fått bra recensioner, fast där väjer man för att sätta filmen i ett "moraliskt-politiskt perspektiv".

Det är förstås sant som Lundström skriver: "Tony Stark (Iron Man) menar att han behöver sin missilutrustade järndräkt för att skydda de goda mot de onda. Alltså, precis så som vapenlobbyister brukar argumentera". Den tanken undgår nog få biobesökare, man behöver inte att vara Immanuel Wallerstein för att förstå det. Men i slutändan är det inte så relevant. "Iron Man" verkar i en helt uppenbar nostalgitradition, på samma sätt som exempelvis "Pirates of the Caribbean". Har jag fel?

 

/S

(Foto: AP Photo/Matt Sayles)