Publicerad 16:00, 10 september 2008

#2. James Brown jammar med sina lärjungar.

 

Den största stjärnkollisionen sedan The Million Dollar Quartet (jamsessionen som Johnny Cash, Elvis Presley, Jerry Lee Lewis och Carl Perkins ordnade 1956) inträffade i september 1983. James Brown uppträdde på The Beverly Hills Theatre i Los Angeles. BB King var gästartist men allra mest jubel blev det när Michael Jackson dök upp.

Han hade just släppt ”Thriller” och var den populäraste artisten på planeten. Först kastade han bara slängkyssar till James Brown och verkade inte vilja ställa sig på scen. Men soulens gudfader vrålade ”you gotta come up and say something” och Michael lät sig övertalas. Klädd i blå Sergeant Pepper-jacka och solglasögon ylade han ”I love you” några gånger medan orkestern spelade ”It’s a man’s man’s man’s world”-beatet. Michael avslutade med en piruett, lite juckande och en moonwalk.

- Ge honom en stor applåd för han insisterade just på att jag ska presentera Prince! ropade James Brown. Prince! Prince! Där är han!

Michael Jackson drog sig tillbaka medan funkpysslingen från Minneapolis red genom publiken på sin livvakts rygg. Chick ”Big Chick” Huntsberry var en bjässe med vitt skägg, känd för att spöa alla som ens tittade på hans arbetsgivare, och han släppte av honom vid scenkanten. ”You gotta do something!” hetsade James Brown, den hårdast arbetande mannen i underhållningsbranschen.

Prince slog några ackord på en gitarr, gick ner på knä, smekte gitarrhalsen likt en fallos, blottade sin överkropp, lattjade lite med mikrofonstativet, gjorde några sexiga moves och stönade ljudligt. Han var mördande cool, men gjorde inte ett lika elegant miniframträdande som Michael Jackson. När han skulle gå av scenen råkade han välta en gatlykta som var en del rekvisitan. Prince ”…lämnade konserten omedelbart och skämdes över sin klumpighet och över att ha gjort ett mindre betydande intryck”, skriver Per Nilsen i boken ”Prince: A documentary”.

Utan James Brown skulle varken Prince eller Michael Jackson ha låtit som de gör (inga andra moderna musiker heller, för den delen). Prince blev med tiden Browns självklara arvtagare, men den här kvällen var Michael den duktigaste eleven. James Brown höll med om det när han mindes konserten i sin självbiografi: ”Prince spelade gitarr, men jag tror att han var lite nervös eftersom Michael passade min grej lite bättre eftersom han hade studerat mig i åratal. Senare studerade Prince [min stil] och han gick verkligen in för det. När jag gjorde en konsert i Kalifornien låg han på golvet backstage och tittade på mina fötter. Efteråt frågade han om jag hade på mig rullskridskor.”