Lattemamman vågar ta plats

Med det nya millenniet föddes den nya mamman som inte bad om ursäkt för sin livsstil, sin latte eller sin barnvagn. Men snabbt blev lattemamman ett skällsord. Ett förljuget konsumtionsideal, sa kritikerna. En befriande och ny föräldraroll, sa försvararna. Men vem är lattemamman i dag? DN reder ut begreppen.

I STOCKHOLM ÄR HON en självklar del av stadsbilden. Den moderna mamman som tar plats, med sin bebis, sin barnvagn och sina föräldralediga väninnor. I den så kallade lattemammans kölvatten har det uppstått regelrätta barnvagnsfik med mikrovågsugnar att värma barnmaten i och generöst tilltagna barnvagnsparkeringar. Marknaden för exklusiva babyprodukter har mångdubblats och diskussionen om barn i det offentliga rummet vill aldrig ta slut.

LATTEMAMMAN REPRESENTERAR föräldraskapet som livsstil. Men att göra en exakt definition av henne är faktiskt ganska svårt. För vem är hon egentligen? Är hon den lata typen som ser föräldraledigheten som en semester och som hellre fikar med väninnorna än leker med sin bebis? Är hon den självupptagna typen, hon som tar alldeles för mycket plats, som blockerar trottoarer och kaféingångar med sin dyra barnvagn, som breder ut sig, som provocerar genom att inte be om ursäkt för sin existens? Är hon den som sätter arbetet i första hand, som jobbar redan på BB och som fortsätter göra karriär med den nya bebisen på höften? Är hon den som förblir snygg, slank och trendig trots att hon precis fött barn? Är hon helt enkelt den som vägrar acceptera att föräldraskapet medför förändringar?

DET TIDIGA 2000-TALETS babyboom sammanföll med en generellt ökad köpkraft. Den stigande medelåldern bland, framförallt storstädernas, förs­tagångsföderskor skapade en grupp småbarnsföräldrar med etablerade vanor och tjock plånbok – föräldrar som visste vad de ville och som kunde betala. Klart är att när lattemamman först dök upp så var det många som såg henne som en befriare. Helene Brembeck är etnolog och har intresserat sig för moderskapet i förändring. Hon ser hur det har skett en liberalisering av modersrollen.

– Bland de kvinnor jag intervjuat upplevde många att det fanns en press på att man skulle förändras när man blev mamma. Extra stark blev pressen på dem jag brukar kalla Pradatjejer, tjejer som lever ett intensivt storstadsliv. Tack vare lattemamman blev det mer legitimt att utforma föräldrarollen efter eget huvud, säger Helene Brembeck.

Men lattemamman blev snabbt föremål för en hel del kritik. Nej, den nya tidens mamma var inte något bra ideal. Självupptagna, lata eller bara irriterande i största allmänhet tyckte man inom kultur- och mediasfären. Rent av skadliga för sina barn hävdade delar av expertisen. Författaren Nina Björk såg ett nytt modersideal där barnen hamnade i skuggan av den självförverkligande mamman. Krönikören Linda Skugge såg fikande föräldralediga mammor som förspilld kvinnokraft och hade ingen lust att bekosta deras drönartillvaro. Bland bloggare fick latte­mammorna samma status som tyska turister och blev snabbt ett legitimt hatobjekt.

BARNLÄKAREN HUGO LAGERCRANTZ talade om lattementalitet och påpekade att även om föräldrar inte ska isolera sig mår bebisarna bäst i den lugna hemmiljön. I en norsk studie gjord av sjukgymnaster hävdade man att lattemammornas fikavanor bidrog till att barnens motoriska utveckling försenades. Tidningen Mama – lattemamma­bibeln som den kallades – kritiserades bland andra av psykologen Ylva Elvin-Nowak för att visa upp en falsk och förljugen bild av föräldraskapet. Den lättjefulla, glamorösa och konsumtionsinriktade lattemamman var ett orealistiskt och allt för tvingande föräldra­ideal.

Var det moralisk panik eller var kritiken befogad. Vad tycker Nina Björk i dag?
– I en tid när individen, jaget och de egna behoven alltid står i centrum förlorar så klart det traditionella moderskapet som bygger på att man sätter sin egen person i andra rummet, säger hon. Dagens mamma förutsätts ha ett liv vid sidan av moderskapet, väljer hon bort det anses hon nästan som misslyckad. Tidningen Mama har på något vis materialiserat hela agendan för det moderna moderskapet. Moderskapet har reducerats till en uppsättning prylar, till en massa yttre attribut.

Men har inte det mattas av lite?
– När lattemamman och tidningen Mama kom för några år sedan var det så uppenbart, i dag har vi vant oss vid allt från designade nappar till kravet på egentid och späckade scheman. Jag tror att det mammaideal som visas upp i exempelvis tidningen Mama bidrar till att skapa en massa behov som kanske inte funnits där tidigare.

Visst ställer det nya lattemammaidealet en hel del krav, det tycker Helene Brembeck också.

– Lattemammaidealet bygger så klart på att man har råd, i kombination med en ny typ av yrken där man kan arbeta relativt fritt, exempelvis inom media, säger hon. Det bygger också på nätverk, på vänner och familj och på att det finns en närvarande pappa. Och så ser ju inte verkligheten ut för alla. Det förutsätter att du bor i en storstad och att du förfogar över pengar och tid. Den nya mammarollen är kopplad till hela samhället i förändring och den bygger på ett jämställdhetsideal.

Varför blir vi då så provocerade av latte­mammorna?
– Moderskapet är förknippat med konservativa ideal. Ofta ses det som ett kall, man förväntas leva för att vara mamma, att förhandla med den traditionella mamma­rollen blir då i sig en provokation. En annan aspekt handlar om konsumtion. Lattemamman är kopplad till shopping, i sig ett känsligt område. I dag är det är ju en allmän tendens att vi handlar för skojs skull. Shopping har accepterats som en fritidssysselsättning och vi använder konsumtion som ett sätt att uttrycka oss. Men just när det handlar om yngre kvinnor uppfattas detta många gånger som provocerande och vulgärt. Unga kvinnor som syns och märks har alltid provocerat.

Man kan alltså se det ur ett genusperspektiv?
–Visst. Att konsumera high-tech utrustning till hemmet anses som coolt och häftigt, och det är som regel männen som står för denna typ av konsumtion. Men när konsumtionen kopplas till barn blir det genast något fult.

Tja, det är nog inte så många som själva väljer att kalla sig lattemammor men kritiken mot lattemamman har avtagit något. Lattemamman tycks ha gått från generellt hat­objekt till en medial schablon som mest bygger på fördomar.

MALIN BERGSTRÖM ÄR psykolog. Hon har skrivit och forskat om moderskap.

– Många av de fördomar som finns mot dagens mammor är rent nonsens, menar hon. Föräldraskap och moderskap är en mer konstant kategori än att man skaffar barn för att det skulle vara trendigt. Föräldraskapet sitter i reptilhjärnan.

– Det som påverkar föräldraskapet är troligtvis att kvinnor i dag är äldre när de få barn. Det gör att man närmar sig föräldraskapet med ett mer intellektuellt förhållningssätt. I dag förbereder vi oss väldigt mycket när vi ska bli föräldrar, vi funderar och planerar och visst får det konsekvenser för hur vi sedan beter oss. Vi ställer höga krav på oss själva, framförallt som föräldrar. Samtidigt ställer vi ganska låga krav på barnen.

Så att dagens mammor skulle vara lata och självupptagna, stämmer inte det?
– Våra föreställningar om vad barn behöver är oftast överdrivna. Ett sovande spädbarn tar inte skada av att föräldrarna fikar, lika lite som det tar skada av att inte få gå på babyrytmik eller babysim. Vi har aldrig varit så barnorienterade som vi är i dag. Visst, på 50-talet var mammorna hemma, men tro inte att de lekte med barnen. Barnen fick vara ute och leka medan mamma var hemma och städade.

Men detta med att vi köper så mycket dyra grejer till våra barn?
– Konsumtion handlar om yta. Men ytan, det materiella, de saker som vi äger och bär är ju ett uttryck för det som upptar vår tid på det känslomässiga planet.

Kan inte idealet om den självförverkligande, konsumerande och glamorösa lattemamman bli väldigt tvingande?
– Det har alltid funnits starka ideal kring moderskapet. På åttio­talet förväntades mödrar vara präktiga, baka bullar och ha foträta skor så att de kunde köra sina rejäla barnvagnar, och det upplevdes säkert som tvingande av vissa. Mammarollen konstrueras utifrån att den ska vara oantastlig och det är snarast det som är problemet, säger Malin.

– Dagens föräldrar är väldigt bra. Problemet är ofta att mammor skuldbelägger sig själva när det inte blir som man hoppats. Det bästa mammor kan göra för sina barn är att lära dem självrespekt, och det gör man genom att visa sig själv respekt.