Test av kafé i Stockholm: Boulangerie

Gamla stan är en på många sätt exotisk stadsdel. Det räcker med att en tät dimma sveper in för att illusionen att tiden står stilla ska slå till bland husen som skevar utmed gränderna. Stadsdelen är också speciell så till vida att utifrånblicken på Sverige så tydligt tar skepnad här, i form av butiker som året runt säljer tomtar och troll, änglar, alternativt, och har ett heltäckande kökstillbehörssortiment dekorerat med älgsilhuetter.
Därför blir det i sig exotiskt med en vardag på holmen.
Boulangerie är ett tidstypiskt fransktintat bageri, med tillhörande kafé. Det drivs av duon bakom experimentlystna krogen Frantzén/Lindeberg, Gulddrakenominerade i kategorin lyx år 2008, och ligger tvärs över gatan från den pyttelilla restaurangen. Kvällstid rymmer Boulangerie, vilket barskåpet bredvid bröddisken skvallrar om, en bar. Det är en sluten medlemsverksamhet, men fiket välkomnar alla.

Boulangerie välkomnar, ska sägas, med en, åtminstone för tillfället, oerhört frän klorlukt, och smittsam bakglädje. Dagens brödbak presenteras på en griffeltavla och på disken finns bitar för provsmak. Frukostfrallorna är ett nedköp, med fyrkantsost och storpackskinka.
Mackorna på menyn är flera snäpp bättre. En stockholmare, kallrökt lax, ärtskott och färskost på en rejäl, seg fralla av bageldegstyp, är en enkel, lyckad kombination. Bullarna är vid vårt besök gårdagens, torra trots wienermängder av smör i degen.
Det italienska kaffet, bryggkaffe finns inte, är helt okej, men utan utropstecken. Boulangerie är inte billigt, men inte heller anmärkningsvärt dyrt; fin­smakarjuicer som på Saturnus kostar 45 kronor flaskan får man här för 25.

En fråga bara, föranledd av tiden vi lever i. Här serveras också fransk lantfil, mycket gammalmodigt (genuint) tappad i individuella glasburkar. ”Smakar lite som Fjällfil”, säger kvinnan bakom disken. Det stämmer. Men Fjällfil är ännu godare, och kommer inte i glas. Mindre för ögat, men mer för smaken. Något att ta fasta på i denna nyrustika miljö.

KAFÉKOMMISSIONEN 19/2 2009