Krogkommissionen: Xe Ôm 28/2 2008

Xe Ôm är en bra kvarterskrog, trots vissa magplask. Men skippa tugget, servisen.

"INDOKINESISKA" XE ÔM är den senaste i raden av krogar på adress Gästrikegatan 3. Den mest minnesvärda maten serverades för tio år sedan på Gästriket och några år senare på Dining Club. Xe ôm betyder motorcykeltaxi på vietnamesiska. Välfunnet, eftersom en middag där kan kännas ungefär lika rofylld som en vansinnesfärd på moppe i Hanois rusningstrafik.

BORDEN STÅR TÄTT och det är bara tur om man inte får någons arsle rakt i ansiktet eller vinglaset vält av en axelväska på rymmen. Vid ett besök hamnar vi mitt i ett stim av medel­ålders, partysugna kvinnor. I stället för den utlovade vietnamesiska musiken blir det intimhumor och gapflabb i stort sett hela sittningen. Säkert en miljö som vissa kallar mysig. Själva känner vi oss samtalshämmade i trängseln.

OM LOKALEN EN trappa ner inte är bokad kan den vara ett alternativ, borden i baren vid gatan ett annat. 
Personalen är också ”på”, de är mer säljare än servitörer och vi ”köper” bland annat en lammrätt som inte står på menyn, ett rött sancerrevin därtill och en dessert från helvetet. ”Eftersom det är reapris på den varmrätten så kan ni ju ta ett dyrare vin”. Eeh. ”Ja, det här var väl inte helt dåligt?” är en annan replik som borde rensas ut ur servisens vokabulär.

SOM TUR ÄR  förlåter maten det mesta. Vi uppskattar särskilt att färska och fräscha strimlade grönsaker och kryddörter ingår i nästan alla rätter. Pho bo (75/120 kr) känns först mesigt mild men när man lagt i en liten flisa av den medföljande superstarka chilin och klämt i lime blommar smakerna upp. Mjuka nudlar, möra små bitar oxfilé och fina krispiga örter. Förvånansvärt mättande även i halvportion.

FÄRSKA VÅRRULLAR (65/110 kr) är små fräscha och krispiga underverk. Förrätten består av tre rullar uppmjukat rispapper som är fyllda med sallad, räkor, ananas och mynta. Handmat när den är som bäst. Att dipsåsen av risvinäger, socker och chili dyker upp till snart sagt varenda rätt vet man ju inte på det här stadiet.
Friterade vårrullar (65/110 kr) kallas i menyn för ”krispiga”. Tre stycken hemkörda rullar, en är fylld med skaldjur, en med fläsk och en med grönsaker. Man kan också välja tre med samma fyllning. Trevliga men inte i klass med de färska.

TRE AV FYRA huvudrätter får också klart godkänt: Shaking beef (185 kr) är tillagad med den förvånande svenniga blandningen av vit-, svart- och rosépeppar. Köttet är extremt mört och serveras på en smakrik bädd av sallad och örtkryddor men lite avtändande är det allt att servitören säljer in den med ”du kommer aldrig mer att vilja äta biff Rydberg”. Skaldjur i ”hot pot” (165 kr) är en lergryta i bambukorg fylld med felfria greenshellmusslor, bläckfisk och – sorry – tigerräkor samt fräscha grönsaker. Anrättningen verkar nästan ha kokat torrt och det hela smakar väldigt lite trots både limeblad och vitlök i ”potten”. Tournedos Indochine (210 kr), dyraste rätten på menyn, består av marinerad oxfilé, en rödvinsreduktion som smakar lite för mycket soja av den kinesiska typen samt frites av sötpotatis som verkligen får oss att längta efter vanliga pommes.

CRÈME BRÛLÉE-TRIO (105 kr) marknadsförs hårt av personalen. Döm om vår förvåning när två av tre visar sig vara karamellfärgade till vansinne. En knallröd har smaksatts med litchifrukt, en illgrön med citrongräs som har en skarp artificiell smak, typ halstabletter. Den gula är den enda som ser ätlig ut och den är mycket riktigt också den godaste. Lite udda humor att servera stoppsignaler som avslutning på måltiden. Efterrätten ”melonkorgen” (95 kr) kommer i en bambu­kokare och består av färsk, fint tärnad frukt. Den tillhörande glaseringen av youghurt och mynta ger dock ett ofrånkomligt intryck av fruktsallad med raita. Vi hade blivit mycket gladare för exempelvis mortlad mynta med socker ovanpå, vilket också drivit upp fruktens smaker bättre.

VIETNAMESISKT KAFFE serveras i små bryggare och en shot kondenserad mjölk i botten. Sött, gott och starkt. Trots crème brûlée-mordet och en och annan liten besvikelse – som att det vietnamesiska vinet som vi sett fram emot att provsmaka fastnat i tullen – skulle vi uppsakatta att ha Xe Ôm som kvarterskrog.