Krogkommissionen: Victoria 8/5 2008

Mycket öl har flutit ur kranarna sedan Ulf Lundell och en ung Carl Gustaf rumlade runt på ”Vickan”. Under 70-talet var stället ett av de mest kulturkändistäta i stan. Åke ”Skägget” Söderqvist höll hov i Kungsträdgården och enda konkurrenten i genren var egentligen restaurang Prinsen på andra sidan Norrmalmstorg.

Medan Prinsen sannerligen har åldrats med behag har Victoria tidvis varit på dekis. Många försök har gjorts för att återuppliva det gamla vraket men ingen har lyckats, trots det fenomenala läget.

Nu har stjärnkocken Roland Persson engagerats för att försöka återge stället något av dess forna glans. Han basar inte för köket utan har bara konsultat fram den nya menyn som vilar på en traditionell fransksvensk grund. Här finns stående inslag som köttbullar med lingon, Toast skagen och Caesarsallad, samt en säsongsmeny med lätt uppdaterade klassiker som vårkyckling och sparris.

Bland förrätterna tilltalas vi av den nysvenska carpaccion på souvas (renskav), där ruccola och olivolja ersatts av löjrom och gräddfil. Kul, trendigt, gott (155). Toast Skagen (125 kr ½, 175 kr hel) är korrekt gjord på smörstekt vitt bröd men räkorna är inte riktigt spänstiga och för få i förhållande till mängden majonnäs. Vi saknar också en liten löjromsklick på toppen som gör mycket för utseendet. För det priset borde man åtminstone få en Skagen i klass med Melanders i Söderhallarna.

Den 80-talistiskt korslagda vita sparrisen (150 kr) kräver en vinägrett, en hollandaise eller varför inte – på tyskt manér – en rieslingssås och ”frishe schinken”, lufttorkad skinka. Här går Victoria halva vägen med prosciutto crudo men kör i diket genom att täcka de späda primörerna med en bränd smulpaj – enligt menyn ska det föreställa en ”ört- och parmesangratinering”. Stackars sparris.

En bit hotad hälleflundra (295 kr) serveras med en driva riven pepparrot, brynt smör, små pillade räkor och skalpotatis. Den tallriken kommer turister från Sveriges framstjärt att skicka ut  – fisken är knappast pinfärsk med tanke på den mjöliga konsistensen. Som lök på laxen har den fått koka aningen för länge och dessutom är räkorna fiskade ur hink.  

Oxfilémedaljongen med murklor (280 kr) en fin, mör köttbit, kommer in med en trist potatisfondant som lika gärna kunde tjänstgöra som hockeypuck. Biff Rydberg är bra kött som dessvärre är grått och genomstekt. Den fintärnade potatisen och stekta löken smakar lunchkantin och någon äggula syns inte till. Vi kan inte låta bli att jämföra med den Rydberg som man får på ”Vickans” lillebrorsa Prinsen: Medium rare med råstekt potatis och obligatoriskt solägg.

Osttallriken från Androuet (135), butiken på Sibyllegatan, är oantastlig men förutsägbar: Appenzeller, getost och en grönmögelost som ingen gör sig besväret att presentera närmare. Bananbavaroise med fruktsallad som kryddats med nejlikor är ett hyfsat crossoverförsök, mellan det insmickrande barnsliga och en lite mer vuxen smak (115 kr). Crémè Brûléen (95 kr) är för söt och har tyvärr hunnit övergå till äggstanning. Har kocken skitit i vattenbadet?

Personalen är stadshotellsmässigt luttrad och trubbigt charmig, men brister i detaljerna. Den som överhuvudtaget erbjuds bröd kan på köpet få en smörbytta som verkar ha stått framme ett par dagar efter bäst före-datum. Kranvattnet serveras fingerljummet - varför inte bara låta det rinna en stund?

I högtalarna loopar allt från ”Hooked on a feeling”, 70-talsmegahiten med Skifs och Blåblus, till Falcos 80-talsplåga ”Der Kommissar”. Ett ironiskt försök att återuppliva stämningen från krogens glansdagar, eller är det måhända Roland Persons gamla blandband?

Publiken består mest av turister och kavajlösa Stockholmare, företrädesvis festande arbetskamrater vid långbord. Inredningen går i svartvitt och rött med vit ”marmor” i baren och formpressade loungefåtöljer i vit plast mot det svartvitrutiga stengolvet. Lokalen är hårt ljussatt på sent 80-talsmanér. Ett rosenstilleben och porträttet av Oscar II minner om fornstora dar, men betyder inget längre.
Sammantaget andas 2000-talets Victoria billig lyx, maten får nätt och jämt godkänt och personalen verkar önska sig någon annanstans. Men vad gör det när glasverandan lockar, körsbärsträden blommar och ett glas champagne kostar 80 spänn?

KROGKOMMISSIONEN