Krogkommissionen testar: Sjöjungfrun 2/10 2008

Sjöjungfrun håller stånd i stadsdelen som krögarna glömt.

Norra hammarbyhamnen är en mycket speciell del av Stockholm. En förort i innerstan där det blåser snålt, färgerna är kyliga och ljuset hårt. Här finns Söderbor med pengar, men ingenstans att göra av dem. På andra sidan Sickla sjö breder Hammarby sjöstad ut sig, lite mondänare och med flera stora sjönära krogar för en yngre, krogvan publik.

Som bäddat, alltså, för en krog som värmer upp kvarteret några grader med ärlig mat, överkomliga priser och hyfsad vinlista.

Sjöjungfrun infriar delvis förväntningarna.

Inredningen känns hemsnickrad och är pyntad med myspys: Loppisassietter, muminmuggar, udda stolar, laminerade bordskivor med stickers och bokmärken, krimskrams på väggarna och travar med kokböcker i fönstersmygen. Här hittar man en bok om falukorv intill Heston Blumenthals recept från stjärnkrogen The fat duck i London – en antydan om Sjöjungfruns ambitioner: Det ska vara gott, rejält och lokalt, men inte alltför dyrt.

Personalen är ostajlat hemmaklädd i tofflor och stretchjeans. Här kan man slå sig ned ensam en vardagskväll med kvällstidningen, en soppa och en flasköl utan att känna sig obekväm. Även barnfamiljer är välkomna. Här gråter ingen över spilld mjölk, fram med trasor och nya ritpapper. Annars är ”parmiddag” nyckelordet här och då gärna i övre medelåldern, åtminstone om vi snackar helgkvällar.

Vinlistan är snärtig, förvånansvärt självsäker och synnerligen prisvärd – man får en en flaska gott ekologiskt rödvin för en trehundring. Smör och spisbröd som ställs fram känns nästan innovativt i dessa tider när man bombarderas med kaksött bröd och mer eller mindre lyckade röror.

Möjligen är det båttrafiken utanför fönstren som förstärker känslan av skärgårdskrog med allt vad det innebär. Vi börjar fantisera om nyfångad strömming, stuvad abborre och halstrad gös.

Det skulle vi inte ha gjort.

Fiskrätterna är märkligt nog Sjöjungfruns sämsta gren. Bland förrätterna utmärker sig en skagencanapé (85 kr), byggd av stunsiga, hempillade räkor som monterats i för lös majo på lite för torrt formbröd. Den snitten ser inte glad ut.

Västerbottensostplätten med löjrom, crème fraiche och rödlök (124 kr) är en stabbig liten puck som inte kan bestämma sig för om den vill vara en råraka eller en ostpaj. Knappast prisvärt. Hur samma kök kan åstadkomma den gudomligt fräscha tomatsoppan med basilikakräm (82 kr) och den eleganta och rika skogssvampsoppan (77 kr) är gåtfullt. Båda rätterna rekommenderas varmt.

Dags för ännu en djupdykning, tyvärr. Fisk- och skaldjursoppa (149 kr) är en oinspirerad, tjock, gräddig gryta med tomatpuré, lax, vitfisk samt några hinkräkor och havskräftstjärtar. Inte dyrt för så mycket mat men vad hjälper det när man tappar lusten halvvägs? Lika illa står det till med den halstrade rödingen med grönsaksrisotto (218 kr), en lite ofräsch stackare som dessutom hamnat i dåligt sällskap – själva risotton är förvisso lagom tuggig, men har späckats med en grabbnäve överkokta grönsaker.

Sådana missar är okej i hemmiljö, men inte om de kostar över 200 kronor portionen på krogen.

På hamburgertallrik (135 kr) trängs en barnvänlig och saftig tjockburgare mellan köpebröd som går hem hos 90-talister, med håglös sallad, fin saltgurka och frasig pommes. Klart godkänd barnmat alltså – men till vuxenpris.

Efter det bottennappet går det uppför igen: viltwallenbergare med kantarellspäckat mos, ärter, skirat smör och lingon är en rejäl portion säsongsriktig och skogsmullig comfort food, väl värd sina 195 kronor.

Allra bäst i test är ändå en lammrostbiff (195 kr): Rosastekt kött, mört som innerfilé, smakrikt och saftigt som entrecote. Den simmiga skysåsen med smak av rostad vitlök är perfekt balanserad med rödvinssyra och bärsötma. Till det serveras ugnsrostade rotfrukter. En av de mest minnesvärda rätterna vi fått på en kvarterskrog.

Desserterna får överlag klart godkänt. Vaniljglass med grädde i strega är en kul kombination, på samma gång lättsmält barnslig och vuxet syndig. Ett fynd för blygsamma 65 kronor. Hjortronparfait med frasigt flarn (62 kr) är mild och fluffig. Den varma chokladbakelsen är läckert lös i centrum även om kombinationen med mangosorbet inte är optimal.

Sjöjungfrun har en förbryllande spännvidd mellan flera rätter i toppklass och en del amatörmässiga alster. Hela projektet verkar vara påtänkt vid köksbordet, framavlat av lika delar kärlek, vitlök och olivolja och slutligen framvärkt i Norra Hammarbyhamnen. Det är dags att skippa hemma-hos-konceptet, fimpa köksrealismen och bara satsa på ”the goodies”. Varför inte gå den franska vägen med en eller ett par ”dagens meny”? Krogkommissionen har inget emot att äta samma mat som alla andra gäster. Inte så länge den smakar som Sjöjungfruns bästa!