Krogkommissionen: Nöjespalats håller stilen

Restaurang Nalen är prisvärt, smakligt och den artiga personalen gör mysfaktorn hög. Grundaren Topsy Lindblom skulle ha trivts.

På listan över Stockholms viktigaste klubb­entreprenörer genom tiderna skulle förmodligen OS-hjälten och sportmurveln Gustaf ”Topsy” Lindblom kvala in i toppskiktet. Har du inte hört hans namn är det inte märkligt – ”Topsys” berömmelse stod på sin höjdpunkt någon gång på 1950-talet. Men då var han kungen i Nöjes-Stockholm:

Mellan åren 1934 och 1960 drev ”Topsy” Lindblom det legendariska, Gustaf Adolf Fristedt-ritade, nöjespalatset Nalen på Regeringsgatan. Trots att verksamheten var alkoholfri var det stadens viktigaste mötesplats för swingpjattar, nalensnajdare, spisare och andra nu bortglömda subkulturer i drygt två decennier.

Här spelade legendariska jazzmusiker som Charlie Parker, Stan Getz, Sonny Rollins och Roy Eldridge och de skämtsamma annonserna för verksamheten på ”Gata Regerings 74” har etsat sig fast i minnet på Stockholms numera mer rullatorburna klubbkids. Från slutet av 60-talet och fram till 1990-talets slut huserade Pingströrelsens nykterhetsstiftelse i lokalerna, men sedan tiotalet år tillbaka är det åter ett nöjespalats med fokus på konserter, barverksamhet och restaurang.

Anrikt så det förslår alltså, och nog kan man känna historiens vingslag i de stilfulla, trivsamma lokalerna. Den takhöga restaurangen har den rätta tidlösa inredningen kvar från tiden när publikens granna damer i blanka fodral och själmedvetna herrar i borstad ull sveptes i cigarrettdis. Allt det där som de mer fjuniga ynglingarna på mediekotteriet Kåken några kvarter söderut längs Regeringsgatan försöker återskapa. I dag lockar Nalen en mogen, välklädd, medelklass jämte enstaka representanter för stadens kreativa klasser och nostalgiska turister. När det vankas konsert fylls matsalen på med yngre trendsättare.

Personalen är lite gammaldags i sin vitskjortade, avmätta artighet, och även om den inte har Stephen Tanzer-koll på vinlistan bidrar den till mysfaktorn med sin blotta uppenbarelse. Menyn töjer inga gränser utan bjuder habilt tillagade favoriter ur klassikertraditionen. Det är överlag prisvärt och smakligt, tillagat med både känsla och värme. Någon enstaka gång svajar det till – som de saffransgratinerade havskräftorna med apelsin, kummin och rostad vitlök (148 kr). Vid ett tillfälle när KK serveras denna förrätt är den övervärmd och saknar önskad konsistens. Att köket dessutom placerar de fina skaldjursbitarna i ett så här högljutt sällskap förvärrar saken. Synd på så rara stjärtar.

Rödbetorna med sidfläsk, gräddfil och rört citronsmör (90 kr) har en annan afton blivit liggande för länge i kastrullen och bärs fram lätt överkokta i en för djup skål – kinkiga att fiska upp med värdigheten i behåll. Ett generöst stycke alspånrökt laxrygg med sellerisallad, rökt mandel och citronsyrad blekselleri (95 kr) är däremot ett fynd att inleda en helkväll på Nalen med: förstklassig fisk, tonsäker rökighet som är distinkt, men aldrig överväldigande. Bleksellerin tillför samtidigt snygg syra. Aningen ospännande? Möjligen. Delikat? Absolut.

Det gamla danspalatsets ångade torsk med ägg, räkor, pepparrot och skirat smör (243 kr) torde vara innerstadens bästa strålfeniga firre till detta pris. Applåd. En absolut precist tillagad fiskbit med den rätta lamelligheten jämte spänstiga räkor, nötigt smör och långriven pepparot (som inte borde ha rivits i förväg.)

Ett generöst fat långkokt kalvlägg med varmrökt kalvbringa, brysselkål, sockerstekta äpplen samt högblank puré på majrova kostar 181 kronor. Kalven är utomordentligt smakrik, men kunde varit ännu ett snäpp mörare. Varmrätten lyfter ändå av den rikligt smörpolerade purén och den mycket eleganta brysselkålen som klätts upp i asiatisk dräkt. Biff med hasselbackspotatis och friterad kryddost är en riktig 70-talsklassiker, här är den vackert rödrosa med fin stekyta och frasiga, tunt skurna potatishalvor. Väl värt sina 236 riksdaler, och betydligt vassare än retroexperimenten på närbelägna Epok (recenserat i DN På stan 19/11).

Även dessertmenyns vaniljglass med hjortronsylt är en gammal pålitlig kompis från förr, väl värd att återknyta kontakten med – åtmin­st­one så länge glassen, som här, är hemkörd (103 kr). Korrekt varm äppelsoppa rymmer några läckra kardemummabiskvier och en mistlig kanel- och rosmarincréme (90 kr). Långt mer upphetsande som dessertavslut är pumpapajen (98 kr). Gurkväxtens egensinniga sötma bryts intelligent mot en belevad violglass och uppkäftig sälta från saltlakritskola. Både spexigt och begåvat.

Nalen är ett klassiskt stycke Stockholmsmark, och förvaltas därefter: pietetsfullt, men inte musealt. Gustaf ”Topsy” Lindblom skulle alldeles säkert känna sig hemma.

KROGKOMMISSIONEN 27/11 2009