Krogkommissionen: Fredhälls 11/12 2008

Lite för ängslig matlagning på generösa Fredhälls

Den gamla Ica-butiken på Stagneliusvägen har blivit finkrog. Sitter man i den delen av lokalen där läskhyllan och kassan fanns så drar det en del från ytterdörren. Det är okej så länge termometern är på plus. Helt oacceptabelt är det däremot att det stinker från avloppet en halvtrappa ner där toaletterna ligger.

Vardagskvällar häckar här både den ymnigt förekommande singeln på 30 nånting och par i yngre medelåldern med höga men inte tokhöga inkomster. De bloggande småbarnsföräldrarna verkar uppskatta brunchen med italiensk buffé och våffeljärn som man får ratta själv.

Den förr så vanligt förekommande Fredhällstanten i filthatt och broddar syns inte till här. Många av dem gick ur tiden före sekelskiftet, när ”Freddan” fortfarande kallades ”Stockholms Beverly Hills”, men inte alla. Måhända är det prisbilden som förskräcker. För kontorskarriäristerna är den i stället helt rätt: Inte så billigt att kreti och pleti har råd men heller inte så dyrt som på Östermalm eller i bättre Söderkvarter – precis som på bostadsmarknaden.

Den ståtliga kristallkronan pryder sin plats men vita stolar i herrgårdsstil skämmer den rena funkisen med teakdetaljer och panoramafönster. Där frysdisken fordom stod och gurglade finns nu elefantkombon serveringsö/bardisk. Men bara för att personalen har ett flygledartorn betyder det ju inte att de har koll. Rara och snygga är de men glada amatörer som inte klarar en halvfull lokal. Bröd och vatten kan komma samtidigt med förrätterna, vinet när varmrätterna redan serverats och notan innan man hunnit sätta tänderna i desserten.

Menyn liknar det italienska patentet med några nordiska accenter: mozzarella caprese, antipasto, carpaccio på rökt reninnanlår, många pastarätter, en handfull kött- och fiskrätter. Vegetarianer har inte mycket att välja på. Vinlistan är också i kortaste laget, om än prisvärd.

Den milda hummersoppan för 114 kronor är krämigt gräddig utan att bli jolmig, med läckert frasiga dumplings på sidan. En lyckad kombination mellan asiatiska och franska traditioner.

Ugnsbakad pumpa gratinerad med chèvre (94 kr) är en lyckad kombination. Vackert, läckert och fräscht med rucola, små italienska urkärnade oliver och torkade körsbärstomater som naturligtvis inte är hemkörda, men goda ändå.

Bogoli Frutta di mare (162 kr) är härligt tjock ”spagetti” som är riktigt al dente. Tomatsåsen med vitlök och persilja är tyvärr alldeles för söt för att vara riktigt njutbar. Skaldjuren består av rutade bläckfiskbitar som man brukar få på asiatiska restauranger, de förbannade tigerräkorna, några vanliga räkor och ett par blåmusslor.

Hemlagad potatisgnocchi med soltorkade körsbärstomater, svarta oliver och majskycklingfilé (145 kronor) har fin chilihetta. Kycklingkuberna av filé är dessutom sedvanligt torra och trista. Varför inte följa Jamie Olivers kloka råd och använda de mer smakrika, feta (och billiga!) delarna av kycklingen i stället?

Marulken med risotto är värd sina 219 kronor: Ett par rediga om än lätt överkokta fiskbitar serveras med en krämig tomat- och skaldjursrisotto som har lagom mycket tuggmotstånd. Mäktigt, matigt, mustigt.

Dessvärre tycks kocken inte riktigt lita på råvarorna, utan överkompenserar med alltför många smaker på varje tallrik. Det blir särskilt tydligt i efterrätterna: En bottenfryst crème brûlée (74 kr) serveras med en rejäl klick mangosorbet på sidan, medan pekannötspajen (82 kr) är torr och smulig som en mycket gammal tysk pumpernickel. Pannacotta (72 kr) är en tandkrämssmakande (av krossad polkagris) gräddpudding med bra konsistens. Som om godiset inte räckte täcks den av ett lager av daimsmulor!

Det som utmärker Fredhälls kök är bland annat de generösa portionerna och en viss fantasi som ibland slår väl ut. Men den ängsliga stilblandningen i inredningen har sin motsvarighet i lite för många ingredienser vilket är bland det mest oitalienska som finns. Nästan alla rätter vi testat har också varit alltför söta.

På en sträcka där det i övrigt bara finns pizzerior och en korvmoj är det förstås välkommet med en ambitiös och modern krog. Lite vardagslyx sitter nog inte fel, men Fredhälls är inget vi andra behöver åka tvärs igenom stan för.