Krogkommissionen: Djurgårdsbrunn 19/6 2008

FULA PIKÉTRÖJOR MED logga, fleecetröjor, jeans, tofsar och knullrufs – personalen på Djurgårdsbrunn är som klippt och skuren för Pripps Blå-reklamen. Några faller in i nya krogtrenden där servitörer ska prata vad som helst utom svenska. Vi får en "lad" som  snackar cockney med oss och sedan ropar sin beställning till köket på svenska. Suck. Publiken består av firmafestande, urban allmoge, brats som dinerar med andra brats, unga
Östermalmspar som äter med hund (flera har med egen mat- och vattenskål till lilla vovven) samt spridda skurar av medelålders turister.  

KROGKOMMISSIONEN HAR INTE för vana att ta en drink före maten men en stekare som drar en draja vid den fläskiga bardisken i trädgården får oss på fall. Dessvärre smakar rabarberbellini (85 kr) inte rabarber och rhum punsch (85 kr) inte rom. Drinkarna är ungefär lika upphetsande och raffinerade som saftbål.

EFTER EN AVSLAGEN ordväxling med en servitris som vet lika mycket om vin som Krogkommissionen vet om skördetröskor, får vi in friterade calamares med citronaioli. Hungriga som vi är kastar vi i oss de något svampiga bläckfiskringarna med god vitlöksmajonnäs. Den andra aptitretaren som vi beställer är en tråkig, tärnad spansk ost – den mesigaste manchego vi provat – blandad med oliver och hackat grönt nånting. Bitit i gräsmattan någon gång? Då vet du ungefär hur det smakar.

TVÅ AV DE FYRA FÖRRÄTTER vi testat är riktiga praktmissar. Löjrom med färskpotatisterrin (155 kr) är generöst med fin löjrom, serverad på kokt, krossad och packad potatis som smakar kylskåp. Vedervärdigt.
Carpaccio gjord på oxrygg i stället för filé är skivat, halvtinat kött med både det ena och det andra på: rucola, parmesan, kronärtskocka från burk, oliver, kapris, pinjenötter, örtdressing. Ett försök att ”confuse the cat”? Sorry, men inga tillbehör i världen kan dölja att köttet är äckligt. Bättre då sommarkantarellsoppa (110 kr), som är krämig utan att vara gräddstinn och innehåller generöst med små smörfrästa svampar. Med hälften så mycket salt får den godkänt. Räkcocktail med grön sparris (145 kr) är fräsch, krispig med riktigt mycket handpillade räkor och hemkörd Rhode Island. En omodern förrätt som köket lyckats förnya.

DEN HELSTEKTA gårdskycklingen (245 kr) är en charmerande liten fågel, inte större än en knytnäve, mör och god. Ratatouillen, som bland annat innehåller bakade tomater, har en syrlighet som matchar det ljusa primörköttet. Spänstiga vita bönor och fina små färskpotatisar ingår också i rätten. Entrecote café de Paris (275 kr) är en rejäl skiva entrecote, stekt enligt önskemål. Kryddsmöret är currygult, trevligt syrligt och med den där rätta fluffigheten som gör att det smälter ner bra över köttbiten. Tomatsalladen har tyvärr kroknat i kylskåpet.
När det gäller varmrätterna är det ändå barnen som drar nitlotten: Mamma Scan-burgare med fabriksbakat bröd för 185 spänn!

DESSERTERNA ÄR HALVBRA, som crème brûléen (85 kr) med perfekt, silkeslen konsistens, smaksatt med vanilj, citrus och rosmarin som tyvärr tar ut varandra. Rabarberpaj (95 kr) är vackert rosa, lagom syrlig kompott, men pajdegen som smulats över smakar bara mjöl och vatten och har ingen fin färg. En kula standardvaniljglass därtill gör inte saken bättre. Trist.

NÄ, TILL DEN HÄR baracken i det gröna gör man bäst i att inte promenera på fastande mage, men ett glas vitt på den grusade gården under lindarna är helt rätt en ljummen sommarkväll. Med Bockholmsgruppen i ryggen borde dock ett ställe som Djurgårdsbrunn klara fullbeläggning utan att servera fryst carpaccio! Eller är det tvärtom så att baksidan av en überrationell verksamhet är ett alltför slimmat kök som snålar med både råvaror och omsorg?

Krogkommissionen 19/6  2008